Aftonbladet – 23 april 1840, sida 1

pe BO AH Pe SBSMEMbt ff ler utrikes. Man har, genom ett läns bortgifvande åt en annan person, än den impopuläraste af hela rådgifvarepersonalen, röjt afsigten att bibehålla denne men inom konseljen, hvarifrån man åtminstone boppedes se honom skild. Ingen populär man, ingen känd som statsman, eller administratör i högre mening, ingen, som lemnat någon borgen för sina liberala och tidsenliga åsigter, eller är bunden af någon politisk tresbekännelse, finnes bland de nya utvämningarne. Att någon af dessa män kunna komma att ådagslägga de för dom rnödige egenskaper, fonn talaren icke omöjligt, men trodde att iatilldess sådantskett, klokheten råder till varsamhet, emedan menniskan, som kan känna det förflutna men ej framtiden, icke bör och icke får döma efter annat, än hvad hon känner, Jag öfverlemnar sade han, åt Ståndet att afgöra, om det under sådana förhållanden är rådligt att genom höga löneanslag till dassa platser locka den andryga oskickligheten, el!er att genom dylika anslag och således genom fordran på ett förfinadt och yppigt lefnadssätt, locka den redbara dugligheten in i en krets, dit hon ej hörer, denna fina och förnäma verld, hvars exempel är så smittande och till hvars karakter det just hör, att anse lefnadssättet för hufvudsak och pligterna för bisak, att med förskt nedblicka på alla dem, som ej kunna lefva på samma fot, samt att för bibehållandet af dessa kära, förslappade vanor, underhandla med heder, skyldighet och samvete.n Det fordras en stark karakter, att emotstå denna frestelse. Böra vi blottställa de biifvande embetsmännen derför? Jag tror således att embetet bör göras lockande genom tillfredsställelson att kunna fullgöra dess åligganden, genom lättheten att emottaga det utan ekonomiska uppoffringar, och genom möjligheten att åter kunna lemna det, när heder och skyldighet mot det allmänna så fordrar, utan att äfventyra uppoffringen af timlig välfård, men att man ej bör göra det lockande genom dryga lönevilkor. Tal. afstyrkte således det lönebelopp, StatsUtskottet föreslagit, men biföll förslaget om befrielse från fullmaktslösen och begrafaingshjelp, om boställen, och om 41000 Rår i hyresmedel intill dessa bekommes; men löner ville han bestämma till 3500 och taffelpenningar till 4500 Rår, och de konsultativa StatsRådens befattning ansåg Tal. af föga eller ingen vigt. David Andersson från Hallands län hede ett vidlyftigt skriftligt anförande, deruti han förklarade, att om ej kan antagas, det den nådiga skrifvelse, som föranledt ifrågavarande betänkande, är det gemla systemets svancsång, och att det nya abtager helt andra grundsatser, synes det vara nödigt, ett Rikets Ständer genast äro betänkte att beldre astämma i bäcken än i ån (såsom ordspråke tyder); — att det är de underordnade embetmännernas löner på 3, 4 å 600 Rår, som tarfva Regerings och Ständers uppmärksamhet, såsom rent af otillräck. lige för en embetsmannafamiljs försörjande, men jeke de å 6000 Rdr; — att de män, som uti närvarande stund kunna och förmå på ministerplatserne gegna silt fosterland, afbtjelpa rmissbruken, samt bereda en bättre framtid, och icke skulle vilja göra det för 6,000 Rdr bko årlig lön, (bviken motsvarar räntan af den hos oss på en hand sällan förekommande kapitalförmögenheten af 400,000 Rdr bko) och åtminstone göra det intill dess landet hemtat sig från sin förlägenhet, och Statsmedlens förvaltning genom deras omsorg blifvit bättre ordnad, skatterna jemnare fördelade, och de bördor af indirekta pålsgor och onmera afiyftade, som nu nedtrycka hela den arbetande klassen af folket, sådane män måste anses äga så ringa af det ädla fosterlandsnit, som allena kan lemna nationen någon garanti i statens högsta embeten, att deras verksamhet gsgäkerligen icke blef välgörande för samhället; att det visserligen vore bättre, att staten åtoge sig en ökad allmän wgift ur statskassan, än att de allmänna intressena skulle stå tillbaka för de af presenterna under flerfsidigs former befordrada enskilda intressen; men att Rikets Ständer först då kunna belöna de nya styrelsemedlemmarnes ve: ksamhet och rit, sedan verkan deraftvisat sig. Uti anförandet säges vidare: Jeg frågar: har väl, hvad wvi i dessa degar sett, ingifvit något hopp för den närmeste framtiden.? Aro 60 års männen (dessa, gom Staten måst åtaga sig pligten att eljest pensionors, emedan det heter, att den ej kan fordra vidare tjenst vid denna ålder) de, som skola reorganisera vårt försvarsväsende, der allt hvad som i de sednere tiderna blifvit gjordt, till och med löneregleringen och indelnings-förändringarna, Du måsie emsöras? Är det rättvisans (Gudnås! illa slitns) vågjskål, som skall justeras i likhet med tullbalencen; skall utdelningen af ränt i landet hemta exemplet från den kostsamma godtyckligbeten vid fordna undsätlnings-administrationen; oller skola vära fora privilegiata ännu ytterligare ökas med Kemmarrätts rätt och Kammarexpedilions nåd? Är det ur den gamla hofskolan, eller ur de samma hkofadliga kretsar, som hittills egt ledningen 8f den förvaltning, emot hvilken nationens rögt få högt uttalar sig, som den verksamhet och adet nit skola sökas, hvilke nu beböfde, med folket; förtroende omgärdade, och lifvade af allmänns opinionens krafi, återförvisa de, det allmännas väl nedtungade privatintressena, inom den bgliga jemlikhetens gränser, och mana dessa till uppfyllande ef pligter, i stället att endast yrka rättigheter? Eller är det icke utur kärnan af folket, ibland de i dess lif och dess enda handlande, med dess förtrocenda utmärkte mån, som KoBungen nu behöfde, för dess eget väl, ati herata dyrbara tåd, och fordra för nationens lugn och tillfredsställande, otvetydiga och kraftfulla ätgärder? Så länge vi ej skåda något steg till en sådan :egoringens omtanke, att välja förvaltningens vigtipaste organer; så länge vi so Konungen omgifvas al rådgifvere. som låta afvisa hvarje petition, då den rörer folkets allmänna intressen, eller afbjelpandet af bristerna i förvaltningen m. m., och låta förhindra Riksståndens denputationer att andraga Ståndens allmänna angelögenheter, under det att, midt under lagstiftande mektena sammsnvsro, man ser alla försök al enskilda intressen stt vid ihropen hemta stöd mot folkets sllmänna fördel och dess ombuds lagliga rättigheter, helsas med löften och huldrika förespepglingsar; så länge måtte väl ieke Bondeståndet ingå på, att onslå ökade löner åt dessa eller likartade Steteråd.n Siutligen föreslås