Aftonbladet – 11 april 1840, sida 2

(Insändåt.) Angående en utländsk Läkare, som vill praktisera utan examen. Någonting, som börjat inom hufvudstaden väcka en viss grad af uppmärksamhet, är den mängd af utländska, tyska och danska läkare, gom på sedpare tiderna hit inkommit och slagit sig ner att praktisera. Man tror sig nämligen ha kommit under fund med, att den rätt, hvarmed dessa Herrar härstädes utöfva sin konst, i ellmänhet stöter sig på temligen vanskliga grunder, någon gång är till och med helt och hället fiktiv, och med den vigt, som läkarekonstens utöfning innebär, bar det synts, som ett sådant förhållande borde, till allmänhetens betryggande, rättvisligen belysas och framhbafvas till känedom. Det är en antagen praxis, att medicine-doktorer, som utifrån i landet inkomma och, med åberopande af sin akademiska dokumentation, öpska bärstädes som läkare praktisera, blifva, före erbållandet af en sådan rättighet, ålagda, att inför Kongl. Sundbetskollegium, i ett enskildt förhör eiler så kalladt acollöquium familiare, ådagalägga sin skicklighet för yrket, och detta, buru lysande de betyg än må vara, som de medföra från akademier och autoriteter utomlands. En sådan försigtighetsåtgärd synes icke vara mer än billig. Nu lärer imedlertid mer än en af dylika utlänpingar bärstädes tolereras såsom praktiserande, utan att det öfliga profvet inför Kollegium försiggålt. Vi, Svenskar, äro kända för gästfrihet och vi göra oss deraf en ära, men är det räson i, att den skall sträcka sig så långt, att utlänningar sko!a bafva bättre rätt, än landets egna barn? BEtt serskildt och synnerligt notabelt fektum lär förekomma med en viss Hr Bebrman från Berlin, som inkommen hit, under pretext af någon emploj som läkare vid preussiska Missionen och af densamma pousserad och satt irelation till åtskilliga hus inom hufvudstaden, sedan en längre tid här praktiserat och ännu gör det under rätt egna omständigheter. Bemälde Hr B., kallande sig medicire doctor, hade nämligen genast vid sin hitkomst sökt att få offentligt praktisera, hvarå honom blef till efterrättelse resolveradt genom Statssekreteraren för ecklesiastikärenderna, att han borde genomgå ett colloquium familiare inför SundhetsKollegium, efter förutgånget företeende af sitt diplom såsom utomlands promoverad doktor. Hvad presterandet af detta äskade dokument beträffar, lär i början dermed något bryderi egt rum; ändtligen blef dock ett sådant framhafdt, nämligen ett diplom från Wäirtzburg. Deita är väl i sig sjelft, enligt hvad väl underrättade personer vilja veta, föga kraftigt, emedan universitetet i Wöärtzburg är ett af dessa tvetydigt renomersde, der man för en icke försvarad, blott förevisad disputation, ett intyg om vissa terminers tjenstgöring vid en klinik, samt en stipulersad afgift af tjugo dukater erhåller doktorsvärdigheten; det vissa är, att Hr B. i alla fall på detta betyg åtminstone aldrig i Preussen skulle erhålla jus practicsrdi. Så mycket vissare, som till och med doktorsdiplom från sjelfva Berlin icke dertill auktoriserar, utan föregången så kallad aStaatsprifungr inför 6n kommi: afmedicinska och juridiska myndigheter, ett prof, till hvars fullgörande rätt skicklige doktorer ofta göra en skällgen lång tids beredelsa. Nu är imedlertid spordt, att Hr B., med detta Wirtzburgska mästerbref i handen, tyckt sig våra karl, att icke behöfva det föreskrifna colloquium familiare härstädes, ech derför skall ba ingått med en ny, som det berättas, på viss enskild, väg mäktigt förordad begäran, att, på grund a den nytta, han här redan genom sin (nb. ännu icke lagligen tillstadds) praktik åstadkommit, erhålla jus practicandi, mot det, att ban i Upsala försvarar en disputation. Man vill ieke föreställa sig den händelse, att samme Statssekreterare, som nyligen resolverat om åliggande för Hr Batt orestera prof inför Sundhetskollegium, mu skulle, senom en sednare resolution, från sådant prof frisänna honom; heldst då man vet, hvad en dispuation betyder i kunskapsväg. Och äfven Hr Behrman borde sjelf, af månhet om sitt läkarerenomå, hellrå välja en pröfning, om han ej skall utsätta ig för misstenkan, att fsulta den, och att hans medicinska kunskaper till Wor,sel bestå af charatsneri. Men imedlertiW fortfär Ben oafbrutet att Taktisera såsom läkare... och hjel sig, hvad utång hans petition. 2 np må 1. Kollegium ärutan. Det är sent f ott par Her.