Aftonbladet – 11 april 1840, sida 2

Utdrag af ett bref från Södermanland. — — — Sistlidne Januari månad, vid början af nu pågående Riksdag, afsävde jag ett af mig och mina kompagnoner befullmäktigadt ombud, Noach Ålsten, till Stockholm, med uppdrag att göra anspråk på flera fordringar uti ewt ganska ryktbart Hendelshus derstädes, emot hvilka, ehuru i alla måtto rättmätiga, vi dock hade anledning förmoda, att flere invändningar skulle göras, i anseende till de på Husets kontor vårdslöst, jag vill ej säga falskt, förda räkenskapsböcker. — Under fuilt förtroende till vårt ofvannämnda ombud, som en och annan gång tillförne blifvit af oss i dylika ärenden nyttjadt och desamma då redligen uträttat, hafva vi dock under tiden inbemtat, att vår man, ehuru nära 3:ne månader redan äro förflutne, sedan han härifrån afgick, samt oaktadt bestämdt hederligt salarium, icxe verkat något till vår förmån, utan helt och hållet satt det sig ombetrodda värf å sido. — Vi känna icke orsaken härtill. Eit rykte går väl här i orten, att mannoen, under en spatsergång på öppen plats i hufvudstaden, en stjernklar vinterafton, blifvit förvirrad af ett stjrnfall, hvarunder han skulle hafva hört en röst ofvanifrån: Noach, Noach, hvi förföljer du mig? — hvarvid han fallit till marken och, efter återvunnen sansning, ansett detta för en öfverjordisk kallelse till att öfvergifva vår sak, och, om ej öppet, förklara den för orättmätig, likväl med sin tystnad offra den åt glömskan, tvertemot våra instruktioner och sina vid afresan gifna löften. — Jag är ej den, som tror på så dumma rykten, som det nämnda; men önskade blott veta rätta orsaken till vår f.d. redlige Noachs fega omvändelse. — Var god och meddela oss hvad du derom vet eller kan uppspana. — — — N. den 5 April 4840. Jostas Sltrengman Komp. P.S. När du träffar vår Skeppskapten Håkan Harfot, så säg honom, att han förtjenar bannor, för det han ej på lång tid låtit höra något al sig, ehuru han ännu ligger qvar i Stockholms harmrn. Jag ville tro, att den penningsumma, han emottagit för resan, skall vara tillräcklig, helst han fått mera, än kvad han bordt.