ren af en landtegendom har af densamma 87, proceents afkastning, men lägger ned denna afkastning ständigt i nya förbättringar, som öka egendoms3värdat, om han väl kan komma och säga, att detta är förloradt, och att han icke längre kan drifva egendomen. Huru Hr af Uhr sjelf betraktar detta, synes också vidare pag. 78, der det heter: aSedan nu alla hufvudsakliga kostnader i och för grufvubyggnaden samt fabrikerua blifvit bestridda, och hela arbetsstyrkan hädanefier kan sysselsättas med produktiva föremål — är intet tvifvel, att bolaget skall småningom afbetala sina skulder, och derefter äfven kunna påräkna någon ersättning för sina här gjorda uppoffringar. Efter allt hvad jag förut haft åran framlägga ur denna Hr af Uhrs egen skrift, lärer det också icke vara något tvifvel, att den nu upplästa strofen ju kar antagas såsom fullkomligt sann, och att bolaget har att för framtidan påräkaa en ännu större behållning; och likväl är det under sådana förhållanden, som bolaget framträder och begär, att Ständerna skola bortskänka hälftea af tullintraden å inkommande utländska stenkol till denna enskilda korporation. Jag undrar visserligen icke öfver bolaget i detta hänseende; det har sannerligen förut blifvit så påöst af Ständernas frikostighet, att den tanka naturligen måst uppstå, att, då det gått så bra hittills, försöka, om det icks vill gå lika bra än en gång, och erfarenheten visar, att det förhåller sig i detta fall med Korporations-iniressenas anspråk ungefår såsom med bortskämda barns, att ju mera de få, dess mer vilja de hafva. Men jag förundrar mig öfver Konungens Rådgifvare, som utan ringaste granskning, utan att sätta i fråga möjligheten af det förhållande jag nu haft äran ådagalägga, och hvilket så lätt kunaat inhemtas af den skrift, som utgifvits af en Direktionens ledamot, ändock på sätt och vis tillstyrkt denna ansökning. Om StatsUtskottet och Ständerna skulle antaga den princip, som nu blifvit förordad, så kunna, med fullkomligt lika mycket skäl, alla andra slags febrikanter begära at till sitt understöd få en andel af tullen å införseln af utländska varor af samma sort som de tillverka; sålunda kunde -t. ex. hvitbetssocker-fabrikanterne begära, att få med af tullen på det socker, som införskrifves; klädesfabrikanten likaledes af tullen å alla utländska yllevaror, bomullsfabrikanten af tullen på bomullsväfnadear o. s. v., och jag tror, att det icke skall filanas någon af rikets tulliotrader, till hvilka man icke på detta sät skulle blifva så lycklig ett flnna afnämare, allt un: der skäl att hvar och en behöfde understöd för der näring han drifver. Jag ber att StatsUtskottet täck. tes noggrannt öfverväga vigten af de anmärknin gar, jag nu framställt, för prejudikatets skull, och eftersinna huruvida icke tilläfventyrs en anledning till anmärkning mot Konungens Rådgifvare är at härleda från deras tillstyrkande i denna fråga, sam afstyrker för min del-allt bifall till den ifrågava tande ansökningen. re a 2 er rr Rå