Aftonbladet – 8 april 1840, sida 3

på den saken, om ej hans gode vän, Häradsböfding Johan R., hade öfvertalat honom; samt, att slutligen Häradshöfding R. icke rest till Örebro Riksdag, medan den äldre brodern var i Köpenbamn och dagtingade med danske Konungen, om icke en yngre bror öfvertalt honom att resa, under förebärande af följande skäl: Du bör vara riksdagsman för vår ätt; ty du känner alla riksdag3och lagstiftningsfrågor; men vår äldre bror, såsom endast naturkunnig, förstår ingenting af hvad! riksdagsväsendet tillhör. Man kommer således derigenora till den konklusion, att nämnde yngre bror (som, i förbigående sagdt, icke är någon annan än Professor David sjelf) var egentliga orsaken till Napoleons afsättning. ; — Åtskilliga ståndspersoner voro sistlidne höst bjudna på ett bröllop hos en förmögen bonde i Westmanland. Under mi?tdagsmåltiden saknades: likväl sjelfva värden vid bordet, alldenstund denne vanligen vid ett slikt tillfälle plär hafva kammarspisning, i sällskap med en förtroligare vän. Som ståndspergonerna ej kände detta bruk, blef en stark frågan efter värden, serdeles när hans skål skulle: drickas. Men sökte honom derföre i det afskiljda rummet, men fann blott nigra öfverlefvor efter en redan intagen middag. Mannen sjelf fanns icke. Imedlertid upptogs uppmärksamheten af tvenne ryttare, som i den dristigaste fart kommo sprän-. gande öfver åkrarna och styrde:rekt på bröllopsgården, alldeles höljda af smuts. Bröllopsfolket sprang förskräckt upp, för att möta de ovän tade och, som det tycktes, några vigtiga bud-! skap medförande gästerna, och si! de voro — värden sjelf och en bokhållare, hans bordkamrat i Kammaren. Under pokulerandet hade de begge vänrerne kommit i tvist om hvarandras skicklighet till häst, hvilket hade den påföjd, att ett vad genast sattes, hästarna togos ur stallet och värden ech gästen pröfvade en täflingsridt på det af böstregnet upplösta gärdet, under det de öfriga fröjdade sig vid det rikt belastade bröllopsbordet. (Westmasanl. Läns Tidn.) o— Leza åt en milionär. Trädgårdsodlingen har under de sednare åren i Paris gjort otroliga framsteg, och man har der kommit så långt, att i en trädgårdsmästares drifhus funnos den 1i Mars detta år trenne persikor af ovanlig storlek och fullkomligt mogna. Bland de många, som skyndade att taga detta fenomen i ögonsigte, var äfven Herr Rothschild. Betagen af anblicken frågade han priset derpå. aFör Er skull, Hr Baron, skola de bli för 300 francs — uTre hundra francs, hvad tänker Ni på? Trehundra francs för tre persikor!, — Trädgårdsmästaren förtretad vände honom ryggen, då bankiren började besinna sig och kallade bonom tillbaka. Men, min herre, kan man vara säker på att de äro goda? — wÄr det inte annat än det, så kan Ni sjelf öfvertyga Er derom 1 detsamma bröt han ned en persika, skar itu henne, erbjöd ena hälften åt sin gäst och åt sjelf upp den andra. Den var förträfflig! ropade bankiren. aNå väl, jag vill ta de båda andra. Hvad kosta de? — aTre hundra francs, Hr Baron., Lexan begreps och verkade. Hvem vann härpå? Helt säkert trädgårdsmästaren, som fick den summa han begärde, och dertill hade det nöjet att sjelf få smaka på de dyra frukterna. — Ett reparti af Rossini. I Italienska theatern Foyer ingick Rossini för icke länge sedan ett vad med en liten Italiensk furste; priset var en kalkon med tryffel. Rossini vann, och som det finnes ingenting i verlden hvilket ban mindre glömmer, än kalkon med tryffel, emedan den namnkunnige Maäöstron är lika stor gurmand som kompositör, så väntade han med otålighet underrättelse om den dag, då vadet skulle utfalla. Som det likväl dröjde härmed, gick kan till sin högborne landsman att påminna honom om hans hedersskuld. Denne stammade några ursäkter, att som han WVände den stora mannens utsökta smak, hade han hört giter, men fått vela, att tryffeln ännu icke vore Åå mogen, att den hade sin rätta emak och lukt. a Mio caron, svarade Rossini, aprenez garde, ce sont les dindons qui font courir ce bruit-lar (Min vän, tag Er tillvara. det är endast kalkoner, som utsprida något sådant). Svaret verkade och följan de dagen satt steken på spettet. — Universitetet i Oxford har fått ett legat af 75,000 Sterl. efter den aflidne Michelangelo Taylor, till inköp af ett målningsgalleri, samt stiftandet af en profession för föreläsningar öfver konsten. KE Nn (Införes på begäran.) T Aftaonhladet fär den 7 Anril har ea aktieägare i Gö