Hr Nerman, Hr von Harlmansdorff, vm. fl. Vide sådan forskning erfar man det förhållande, att H Grefve Hård, ehuru besynnerliga, efter vår me ning, hans statsmannaåsigter understundom varit dock både hafi och vågat yttra en egen tanka: at han icke böjt sin mening efter någon annans, hva dan han lärer varit i jemn splittring med den alls mäktige Rosenblad: att han veterligen icke kunna tilivinna sig någon personlig ynnest, eller göra sig i ett eller annat hänseende oumbärlig, i likhet mec Hrr Gyllenhaal! och Nerman; att han, med ett ord — oaktadt sina strängt aristokratiska principer — i öfrigt visat sig som en man af sjelfständighet och heder. Detta förhållande, sammanlagdt med der omständigheten, att Hr Grefre Hård är den a den gemla konseljen, som, i följd af sin upphöjelse till högre embeten, uppoffrat sin familjs tarfligs existens, och att han var allmänt aktad och ansedd på den domarestol, hvilken ban olyckligtvis lät öfvertala sig att lemna (under H. E. Grefrve Rosenblads bekanta mattighetstillstånd 41836), — tycktes böra företrädesvis tala för någon konside ration. Man kunde ju, om icke annat, erbjuda Hr Statsrådet att återgå till Högsta Domstolen der en ledighet nu finnes, som säkert skulle fylla: af ett äldre och erfaret f.d. Justitieråd åtminstont lika väl, som af någon bland de unga Grefvar Kongl. Hofrätten, hvilka eljest oämnas såsom dt enda kandidaterna. Moan så lärer ej vara beslutsdt Då Friherre Gyllenhaal och Hr Nerman — dess: systemets skötebarn, dessa män, hvilkas utnämning utan tvifvel var den, som inför allmänheten ga den egentliga stämpeln åt asystemets, — hbugnat: med piatser af högre inkomster och vidsträcktart inflytande, än dem de förut innehaft; så lät mar t. ex för ett par år gedan den redlige och outtröttlige Danckvardt, som i statens tjenst offrat hels: och lugn och som gifvit landet de enda författnin. gar, som kunna anses hafva verkat progressivt på jordbruksnäriagen (vi mena skiftesoch hemmans: klyfaiogsförfattningen), gå bort, utan att det kunde lyckas denne erfarne civila embetsman att erhålls ett län, till hvars skötande Gardesmajorer och Hof marskalkar ansetts till öfverflöd dugliga — ja utar något annat slags soulagement; och möjligen få man nu se de af konseljens ledamöter, som gjor relativt mest nytta, åtminstone minst ondt, blifv: just de, hvilka blifva de egentligen appoffrade Detta torde äfven komma att gifva ett bidrag til Sverges historia efter 1810.n Man skulle visserligen vid det föreståendåt kunna anmärka, att den, som emottager et Statsråds-embete, äfven borde på förhand öf verväga, huruvida han är i en sådan ställning att han när som helst kan lemna det, och ick: betrakta det, i likhet med ett pastorat, såsor ett brödstycke för lifstiden; ty hvad kraft kar väl en sådan rådgifvare förskaffa sig åt sin beslut? Men Dagligt Allehandas: betraktelse äro icke förty fullt tillämpliga, när man be traktar Grefve Hårds ställning jemförelsevis til de andre herrarnes.