Aftonbladet – 8 april 1840, sida 2

vEVILE a ALT ILLA vy CMR Ale L FPA An tva UL) 3 följd af denna nedsättning, kan priset på Stockholms Börs ej bållas till 17 Rdr B:ko, som Hufvudstadens Handlande likväl lära hafva önskat. Såsom främsta väktaren för allas intressen, tillhör det oss att försvara dem, och att förekomma de financiella oredor, hvaraf de mäktigaste Statep hafva lidit, sedan flera år. I anledning häraf, och då sjöfarten snart åter öppnas, gifver Jag Eder tillkänna, att Jag för innevarande år nedsätter Utförsels-Tullen för hvarje Skeppund Stångjern, ifrån 32 sk., till 16 sk. B:ko. Bruks-egare och Haundlande skola, i detta Mitt beslut, finna ett nytt bevis på Min emtanka för Rikets vil. Våra finansers blomstrande tillstånd tillåter Mig, ja, äfven bjuder Mig, att icke en enda dag fördröja detta besluts verkställande. Vid genomläsningen af detta anförande, förledes man, mot sin vilja, till den föreställningen, att H. M. redan före konseljen fattat sitt beslut, och nu kungör eller atillkännagifverp det för konseljen till ovägerlig efterrättelse. Detta förfarande åter, finner man helt och hållet strida mot den föreställning man, med anledning af Grundlagen, gör sig om ärendernas behandling i Statsrådet. Man föreställer sig nemligen, att ärendet af vederbörande ansvarig Statssekreterare föredrages, att Statsråden yttra sina meningar till protokollet, att Konungen derpå fattar sitt beslut, och Statsråden slutligen anmäla, huruvida do deruti instämma eller ej. Statstidningens relation åter framställer våra cansvarige, helt och hållet som nollor, eller som parterne vid en öfverrätt, hvilka inkallas att afböra beslutet och derefter, utan vidare krus, tillsägas att afträda. Vi finna väl i ett af morgonbladen den insinuation, att Statstidningens relation torde hafva tillkommit precist i akt och mening, att ingifva allmänheten den besynnerliga tron, att icke någon af konseljens ledamöter, utan blott H. M. Konungen sjelf, föranleder de beslut, som i konseljen fattas; olyckligtvis synes ock denna mening lättare än någonsin finna insteg hos mängden, och, till oberäknelig skada för andan af vår konstitution, blotta majestätet för de nyfiknas blickar. Men då Statstidningens Redaktion icke omedelbarligen kan ega tillgång till Statsrådets protokoller, skulle nyssnämnde förklaring, lämpad på förevarande fall, icke blott supponera en viss egenkärlek, der den måhända icke borde supponeras, utan äfven gifva ökad styrka åt den föreställvingen, att de ansvarige i allmänhet bete sig så, som vore de blott konseljens auskultanter. För att vederlägga en sådan förmening tillika med nyssnämndebesynnerliga supposition, synes ej annat medel, än att vederbörande, i konseljen vid tillfället närvarande ledamöter, låta publicera äfven sina anföranden; det är ju blott en tillämpning af grundsatsen, att höra båda parierne. Vi skulle just, till följe af samma grundsats, tro, att, då Statstidningen meddelat H. M. Konungens anförande in extenso, samma artighet äfven borde vederfaras Statsrådens, och ingen afskäring ske derföre, att de tilläfventyrs likaledes tillåtit sig, att gå tillbaka till kontinentalsystemet eller ännu längre. Statstidningen, som har godt utrymme, kan nog få sämre fyllnad för sina spalter. Vid detta tillfälle torde ej böra underlåtas meddela Statstidningen ett råd, hvars värde dess Red. sannolikt ej skall underkänns: det är att bemälda Tidning främst borde meddela konselj-ledamöternas anföranden, hvilket hittills, som vi förmena, aldrig skett, men deremot högst sparsamt Konungens, hvilka måhända alltför ofta blifvit tillitade. ÅA ena sidan är det nemligon klart: att Konungens eget beslut i alla fall blir kändt; att den sensibilitet, man röjt för hvarje granskning af Högstdensammes yttrande, skall mycket inskränka diskussionen, hvilken således torde blifva föga båtande, samt att äfven en Konungs yttrande stundom kunna vara mindre soignerade, och såledas mindre passande att framdrages ur det dunkel, som ef. ter kunnige monarkisters mening bör omgifva majestätet, så vida den hbelgd de åsyfta skall kunna bibehållas. Å andra sidan är det icke mindre klart, att allt detta icke kan sägas om konseljledamöternas anförande, hvilka icke blott, utan att skada dessa ledamöters majestät, kunna, utan äfven, och till nödig upplysning för folket ,; böra kungöras, emedan de lemna den bästa ledning för bedömandet af nyssnämnde personligheter, hvilka väl, efter en viss fraktions önskan, vilja agera majestäter, men å tminstore äro af den amovibla sorten. —XTEEE Dacligt Allehanda för i dag innehåller några betraktelser rörande förhållandet med Stats. rådet Grefve Hårds förmodade förafskedarde, hvilka synas så lämpliga och upplysande, att vi ej kunme neka oss nöjet att återgifva dem ifven åt våra läsare: Efter hvad som de sednare dagarne omtalats, hade man väntat att se Statsrådet Hr Grefye Hårds afsked kungjordt i Statstidningen. Med detta af