Aftonbladet – 8 april 1840, sida 2

dölja för sig, att den tid är, om icke reda kommen, åtminstone hardt när, då den del a Svenska representationen, som talar för den ste ra pluraliteten af Svenska folket och är do nä rande klassernas ombud, börjar intaga en all vigtigare och mera imponerande ställning fram för den delen, som grundar sin representations rätt på blotta börden, icke på val. Men af d förra föreställer Bondeståndet ensamt på riks dagen 210 delar af Sveriges invånare. I samm mån som detta stånd med sig införlifvar upp lysning och insigter, i samma mån, som des ledamöter äfven genom sin enskilda ställnin kunna förskaffa sig inflytande och göra sig hör da, i samma mån erhåller äfven Ståndet en me ra kompakt moralisk makt, i samma roån bli det svårare att förbise dess fordringar, och samma mån kommer genom detta stånd, små ningom och lugnt, men oåterkalleligt, en öfver gång att förberedas till ett nytt och mera ra tionelt representationssätt, mera mnärmadt til det Norska, hvilket hofvet och en del af adel så mycket fruktar och låtit utskrika under nam; af bonde-regemente — i sig sjelf utan tvifve den vackraste benämning man kan uppfinna, on man betraktar odalbondens urgamla karakte och ställning här i Norden, som icke betydd en för hvarje krono-uppbörd skälfvande, utar mad varelse, utan den tarflige, men välmåend jordbrukaren, som väl äfven kunde bestå si en bägare vin på sitt bord om Söndagen; me ett ord, den tidens medelklass, då slöjdern ännu icke hade skapat någon sådan. Efter denna korta förklaring lärer läsaren nog samt inse orsaken, till hvad som i början kun de synas vidunderligt, nemligen dertill, att d mest upplyste och frisinnade inom Bondestin det kunna önska att utvidga, stärka och befä sta Ståndet genom äfven Säteriägares införlif vande dermed (utan att dock, märk väl, tjen stemän kunna deri inkomma), men att deremo hofvet samt den delen af tidningarne, som skrif va för betalning af vissa vederbörande och ut delas för intet, söka motarbeta det. Det utom ordentliga, hvarigenom detta motarbetande skal underbjelpas, och hvarpå vi här ville fästa upp märksamheten, lärer äfven vara på god väg at inträffa. Det berättas nemligen, att två ledamöter, me kända tänkesätt inom Ståndet, Nils Strindlun och Peter Jönsson i Träslända, lära vara ifrig sysselsatta att värfva anhängara för en petition hvarmed de tänka ingå till Konungen för at protestera mot pluralitetens och de trenne öf riga Ståndens beslut i den omnämnda frågan och skall bemödandet härvid i synnerhet gå u derpå, att genom förespeglingarne om nödvän digheten att hålla Ständet rent från uppbland ning, komma åt några af dem, som tillhört plu ralitetan, för att ställa till ungefär samma spek takel, som inträffade 4829, då tillställningarn inom Bondeståndet i fråga om indragningsmak tens upphörande, och den stora derpå följand reservationsfesten gåfvo Ståndets fiender anled ning till den förbråelsen, att Bondeståndet ic ke sjelf visste hvad det ville. Det torde väl vara att frukta, att en sådan manöver nu lyc kas, först och främst derföre, att Bomdeståndet: representanter vid innevarande Riksdag allde l2s icke tyckas hafva fallenhet för att låt: ctumma, sig, och för det andra, emedar H. M. Konungen icke kan visa sig så inkonseqvent, att, sedan han vägrat emottaga en deputation af hela Bondeståndet, med den enhälligt beslutade adressen, Hans Maj:t skulle göra afseende på, hvad en del af Ståndet, med Nils Strindlund och Petter Jönsson i Träslända i spetsen, kan hafva att insinuera emot ett beslut, fattadt efter fem års amognad öfvertygelse, af alla fyra Riksstånden; imedlertid skola vi för kuriositetens skull söka skaffa oss del af petitionen och de blifvande underskrifterna, emedan offentlighet i sådana saker alltid är nyttig och i synnerhet intressant för de hemmavarande. Den, som hört, huru tonen bland en del högre embetsmän och förnäme mellan riksdagarna varit, att mockera sig öfver Bondeständets fordringar och åsigter, och försäkra, att någet afseende derpå ej behöfde göras, emedan Ståndet bara bestod af en enfaldig allmoge; den miste äfven önska, att Ståndet måtte vinna all möjlig kraft och konsistens, och skall derföre också serskildt af detta skäl lifligt deltaga för den ifrågavarande sakens utgång. — — tt — En serdeles liberalitet visade sig i gir i Statstidningen: hon meddelade nemligen hela fe TE. av Mean lata VPA TFAL ATT