skilda industrien, den privata associationsandan. Också anser jag mig just genom detta exempel ännu mer föranlåten att fordra såsom vilkor för statens bidrag till sådane arbeten, att den kommun, det län, den association, som önskar dem, må sjelf ansvara för två tredjedelar eller minst hälften af kostnaderna. Biskop Agardh: I någon vidlyftig diskussion öfver frågan i sig sjelf vill jag ej för närvarande ingå, utan får endast anmärka, att de af mig framställda åsigter stödja sig på grunder, hvilka svårligen kunna vederläggas. Troligen härleder sig ock dena värde Tal:s här förklarade olika åsigter af något missförständ af hvad jag framställt, och det förefaller mig, som gjorde han tillämpningen vidsträcktare än jag äsyfiat. Jag har alldeles icke inlåtit mig i frågan, huruvida Staten bör vara förläggare för näringarne. Jag har endast talat om statens åliggande att öpppa, bereda och befordra tillfälle för arbetsklassen till oupphörligen nytt arbete, i mån som arbetsklassen förökas. Jag har med skäl åberopat NordAmerika. Men jag måste medgifva att, jemte de allmänna arbetena, de vidsträckta kredit-inrättningarne tillika understödt alla enskilda företag, utom hvilket så stora och förvånande verkningar icke skulle hafva visat sig i detta lands välstånd. Hvad jag rörande Amerikas allmänna arbeten anfört är ordagrant hemtadt från Chevalier, som för upplysningars inhemtarde i ämnet för få år sedan varit af Franska regeringen utskickad. Jag har endast talat om understödet i NordAmerika för kanaler; hvad jernyägarne angår, så hafva de visserligen till en stor del tillkommit genom enskilda associationer, ehuru äfven de af staten blifvit underlättade genom det ofsan omförmälda kreditsystemet. För min del kan jag icke medgifva min värde motståndares sats, att staten bör inskränka sig till den negativa åtgärden att lemna allt fritt åt den enskilda omtankan och fliten; jag tror, att staten äfven åligger positiva åtgärder, genom öppnandet af nya inkomstkällor, och aftillfållen till ny arbetsförtjenst, såsom t. ex. i vårt land genom befordrandet af grufvors upptagande, odlandet af större sträckor, uttappandet! af myror m. m., så snart neml. företagen äro för vidsträckta att af enskilda företagas. Biskop Heurlin: Då jag anser af yttersta vigt, att undersöd icke saknas för företagandet af allmänna arbeten, hvarigenom tillfälle till sysselsättning och förtjenst för den fattigare arbetsklassen beredes, instämmer jag i allo i motionen. Men då här biifvit föreslaget, att en fjerdedel af den blifvande bankovinsten skulle för detta vigtiga ändamål användas, ville jag hellre föreslå, att, så framt den redan varande reserverade bankovinsten, som med detta års slut lärer uppgå till närmare 2,000,000 Rår, ej blifvit disponerad eller anses för Banken behöflig, en del måtte af densamma för ändamålet användas. Att anticipera på en blifvande, saknar icke sina betänkligheter, då möjligt vore att den kunde komma att erfordras till förstärkande af Bankens metalliska fond. Professor Geijer: I anledning af hvad den värde motionären au nämnt om förhållandet i Norra Amerika, får jag anmärka: att visserligen de serskilda staterna i unionen gått långt uti allmänna arbetsföretag; men jag tillägger, att de gått alltför längt och äro på vägen awt inse det. Det gäller om unionen: och gäller icke i allmänhet om de serskilda staterna, af hvilka flera och just de, hos hvilka den irdustriella utvecklingen stigit högst, t. ex. NewYork och Pensylvanien, nu bära en högst tryckands skuldbörda, emedan staterna sielfva alltför mycket ansett sig för handels-kompagnier och alltför mycket inlåtit sig i industriella företag. Det är en reaktion af denna tendens, det är olägenheterna af denna industriella öfverspänming, som synes vara en hufvudorsak till den nu varande financieilla krisen i NordAmerika. Vi, ehuru vi naturligtvis begynna med jutländska moder, då de i sina hamorter äro på Fägen att afläggas, borde i mer än ett afseende ej åberopa detta exempel. Biskop Agardh: Jag kan ej finna annat, än att Professor Geijer nu endast talat om ett för vida utsträckt understöds-system i NordAmerika, såledas icke emot systemet sjelft, hvilkets nytta han .vertom, derigenom att han ganska riktigt visat, att det kan för vida utsträckas, synes mig med letsamma hafva medgifvit; hvarföre jag således ngenting vidare i denna fråga har att tillägga. Kontraktsprosten Hallström: Jag anser mig vaa motionären tack skyldig för dess väl utarbetade uppsats; dock ville jag dervid erinra, att jag finner pauperismen icke endast vara beroende af missförhållandet emellan populationen och arbetstillgånven, utan äfven af flere andra omständigheter. Pauperismen verkar icke endast demoralisation, itan är ock sjelf en verkan af densamma; samt värflyter jemväl i sie mån, dels från den källa, rofessor Geijer uppgifvit, dels ock, hvad jag ville illägga, från de vilkor, hvarunder arbete upplåtes. Jag må exempelvis nämna stattorpare-systemet. Men lemnande det theoretiska åsido, önskar jag ramgång åt motionen, helst på sätt Biskop Heurin föreslagit. Vinsten komme då med rätta att tergå till landsbygden, från hvilken hon tillstörre lelen ingått. Jag fäster dock vid ifrågavarande rbetsföreteg på allmän bekostnad det uttryckliga ilkor, att enskilda associationer böra, till minst älften, deltaga i kostnaden. — Motionen remitteedes till Bankosamt Besvärsoch EkonomiUtkotten. STOCKHOLM den 8 April.