Aftonbladet – 7 april 1840, sida 2

3 pESsalj, Sont plyager Sig med lanta itjadrer, tanka att dottren gjort verserna, då de lik äro af hennes älskare, en ung baron, som 4 dern portförbjudit, en Geheimesekreteraro, sc hört underhandlingen med dottren och betjen sig af kunskapen om hemligheten, för att tvi ga fadren att förena de älskande, samt ett p recensenter, som på en gång uppläsa sina b ställda puffar af sonnetten, äro materialie hvaraf författaren icke så oskickligt betjenar s för att en och annan gång sätta skrattmuskler H rörelse, ehuru det icke är utan, att någe hvad man kallar Tyskeri, här och der gör di logen något långdragen. Det var egentligen sedmare stycket: Guns lingen, som utgjorde aftonens nöje. Det hväl ver sig omkring en intrig i Ryska Kejsarinns -I Catharina den II:s hof, och innefattar egentl Igen en romantiserad bearbetning af den beka Ite anekdoten om en af Catharinas många guns lingar, Mamonow, en ung exalterad Adonis Ryska armåen, som under en vaktgöring i Za I skojeselo väckte kejsarinnans uppmärksamhe Rågra minader belystes af nådens solsken, me i anseende till en kärleksintrig med en af ke I sarinnans hoffröknar snart förvistes jemte henn Detta ämne har pjesens författarinna, de Ibekanta Mad. Birch-Pfeiffer på ett rätt lyck ligt sätt begagnat. Öfverhalkande det skabrö sa med en lätt hand, hvarigenom allt egentli anstötlighet undvikes, har hon ganska lagor idealiserat både Catharinas, Potemkins och de unga Agraffines karakterer, gifvit det hela e romantisk färg, som gör stycket ganska under hållande, samt, efter vårt omdöme, endast lemna rum för obetydliga anmärkningar vid ett par si tuationer, som äro något mycket å la Kotze bue, och öfver ett för hastigt afhugget slut. Ca tharinas och Potemkins roller spelas i sannin; mästerligt af Fru Erikson och Hr Almlöf, och Mamsell Högqvist har ett godt tillfälle, att fram. träda i första akten i den skalkaktiga, halft mo kanta genren, och i de öfriga med den käns lofulla, uppoffrande hängifvenhetens, i hvilk: båda hon aldrig underlåter att högligen in. tressera. Serskildt förtjenar nämnas den smak och verk: liga lyx, hvarmed pjesen blifvit uppsatt. Si väl dekorationer som kostymer äro från börjar till slut, med undantag af en rumdekoratior i fjerde akten, spiller nya och göra heder ål sina mästare. En parkdekoration i första akten, med dubbla fonder, af hvilka den främsta är genomskuren, så, att personmerne kunna framträda i fonden, emellan träden, är högst praktfull och artistisk och likaså tvenne rum, af hvilka en balsalong i tredje akten, der man ser hofvet i 4780:talets kostymer, damerna i pudradt hår, korsetter och falbolaner, utförande en polonäs uti en salong, skiljd från den del af scenen, der dialogen föregår, genom en vägg med, trenne dubbla glasdörrar, hvilket, i förening med en rik eklärering, gör en lysande effekt. Det ligger något behagligt uti, att se allt på detta sätt nytt, ända till betjenternas livr och att ingenting paltigt förmärkes, och man skulle nästan i andanom tycka sig hafva kommit upp i något af de tillämnade nya departementschefs-hotellerna härstädes, när de en gång hinna komma i ordning, om man ej så ofta hörde nämnas kärleken för Ryssland, Rysslands ära, m. m. Vi lyckönska Direktionen till detta stycke, som om det kostat något, ifven bör komma att blifva en af de bästa kassapjeser. (Det berättas att öfversättningen ir af Hr Krigsrådet Forssberg, och att Hr Krigsrådet anslagit sin öfversättare-andel till inderstöd för aflidne Hr Sällströms familj.) Jen förtjenta beneficetagerskan emottogs med oycket bifall och inropades efter slutet. Hu et var fullt, och spektaklet hedrades af Drottingens, Kronprinsens och Kronprinsessans näraro. I anledning af detta beneficespektakel ledes an till den naturliga förfrågan, om ej DirekI onen äfven skulle finna skäl i att bevilja en: acett åt M:lle Jenny Lind. Det finnes ostri-! igt för närvarande ingen af alla sujetterna,! om inbragt scenen så stora inkomster och haft tt så e2nstränganda arbete som denna utmärkta: lang, och ett undantag vore då väl skäl att öra för henne, äfven om hon ej har den ål er, som enligt reglementet stricte skulle be-!. tiga till recett. Lägg härtill, att bon bar en Dn, som är så knapp, att den ensam omäöjligt en förslå tll lefnsdskostnad och garderob, I ch den önskan vi nu yttrat torde finnas billig. — Då med påskveckans, ingång de theatraska, och i enskilda bus 2lla dansnöjen uppöra, draga tonkonstens adepter likväl försorg, t hufvudstaden icke alldeles blir utan offontsa tidsfördrif. Början härmed göres af Hr andel, som till Palmsöndagen annonserat en iö onsert å Kongl. theatern, visserligen icke nå;t spektakel, men likväl tämmeligen beslägtaa ! rmed. Konsertgifvaren sjelf låter nemligen ra sir I en konsert af Raillat oc ma CS