Aftonbladet – 31 mars 1840, sida 1

4 Hr Hjerta, Lars, bad om ursäkt, att han, som nyss uppkommit i huaet, och således ej hört början af diskussionen, ändock uppträdde, med anledning af den sista Talarens ytirande, för att förkiara, att han omöjligen i sjelfva motionens syftning kunde fisna någonting: olagligt. Det berodde på sättet, hvarpå den behandlades; och han trodde, att man alltför väl kunde bandlägga frågan i den form, den nu erhållit, utan at i ringaste mån stöta emot 90 regeringsformen. Sökte ådagalägga, att den invändning, som blifvit gjord, att Her Rosenqvists och Munck af Rosenschölds motion biifvit väakt efter motionstidens siut, icke höll profvst, enär denna motion blifvit försnledd :f en enaan, rörande samma ämne, väckt inom den grundlogsenliga tiden. F: ihsrre Boye, Fredrik, ansåg, efter den vändning diskussionen tagit, saken icke hafva blifvit behandlad formsaligt. Han fruktade dock ej att högtidligen uttala den önskan, att det måtte hafva varit formenligt, att hos Kongl. Maj:t anhälla, att ban af gunst och nåd täcktes ätergifva Assessor Crursenstolpe friheten. Larndtmarskalken tyckte sig finna af yttranderna att åtskillige sednare tillkomns Telare ej rätt uppfattat de skäl, han 1 början framställt, hvarföre ban ansett sig kindrad att proponera remiss. Han uppläste ännu en gång ö6 S RiksdagsOrdningen, som tillåter nya förslag efter motionstiden, endast under tre vilkor, nemligen: att de skola föranladas af redan fattade beslut, redan upptagsa äronder etler uader Riksdagen inträffade händelser. Nu hade intet beslut blifvit fattadt i anledning af den första motionen, ärendet hade ej blifvit upptaget, och någon hbändelse bade ej tilldragit sig, som kunde föranledt den sednare motionen. Hr Dalman, W. F., kunde ej annat fatta, än att Hr Munck af Rosenschöld återtagitsin motion, och ban trodde bäst vara, att Hr Munck af Rosenschöld, såzom Riddersman, stode vid sina ord. Talaren tyckte sig finna, att motionen ej väckt mycken sympathi inom ståndet. d HMunck af Rosenrschöld replikerade i korthet Hr Dalmanvg yttrande. men innehållet af hvad hen sode gick för Ref. förloradt, gefom de:uttryck af bifall, som från många hördes, då dan förezående Talaren nadsteg från bänken, och hvilka tycktes denna gången komma till stor del från dem, som annars äro Hr Dalmans motstågdare. Lindtmarskalken frågade Hr Munck af Rosenscbö!d, om motionen finge förfalla? Denae deremot yrkeda, att den måtte remitteras till Alimänna Besvärsoch Ekonomi-utskottet. Hr Lefren ville återföra i Husets minne, att Hr Landtmarskalken genast vid diskussionens början förklarat, att han ej kunde upptaca motionen till ramiss. Taleren uppmanade Hr Munck af Rosenschöld att göra Ridderskapet och Adeln till viljes och återtaga motionen. Hen ansåg ej stor ära ligga deri, att envisas mot ståndet. Hr Rosenqvist af Åkershult som under tiden uppkommit, anhöll, att Hr Landtmarskalken ville inhemta Ståndets tanka om motionen vore laglig. Hr Landtmarskalken upprepade åter, att då motionen ej vore omedelbarligen föranledd af redan fattade beslut, redan upptagna ärenden eller under riksdagen inträffade händelser, så ansåg han densamma ej, emot 86 Riksdagsordningen, kunna till pröfning upptagas. Hon kunde således ej framställa proposition till remiss. Hr Fosenqvist, erinrade, att motionen blifvit väckt inom motionstiden, fastän den sedermera, till några ordaleg, blifvit förändrd.a Hr FJefren bad att genom Riddarhus-sekreteraren få upplyst, om dst var före eller efter motionstidens slut, som den förklarades för en ny motion? Biddarhussekret.raren upplyste, att det var den 90 Mars f, m. som den motion väcktes, hvilken nu vora föremål för öfverläggningen. 4 Hr Icefren ansåg den således vara väckt efter mationstidens slut. Hr Hjerta, Jars: Om han hade öfvervarit början af debatten och hört den af Hr Landtmarskalken upprepade förklaringen, så hede ban ej underlåtit deremot genast reservera sig. Det vora väl gsannt, att de af Landtmarskalken ur 56 nyss upprenade trenne kategorierna egentligen ingendera inträffade på förevarande motionen; men det står ock i samma , att detta endast gäller om nya ämnen, och detta vore ej något nytt ämne, såsom redan förut visats. Hr Ribbing. Arvid, begärde uppläsning af bäda mosionerne rörande Hr Crusenstolpe. Sedan Riddarhbussekretersren verkställt denna uppläsning, yttrade Er Ribbing. att den ena motionen afsäg upphäfvande af en dom och den andra att nåd mätte gå för rätt. Han tyckte således vara gifret, att den sednare vore en ny motion. Sedan Hr Landtmarskalken förklarat, att han ej kunde upptaga den till remisa, blefve, i Talarens tanka, den enda proposition, som kunde framställes. den: huruvida Ståndet vrkade, att Hr Landtmarskalken skulle göra proposition till remiss, nemlizen såvida Hr Munck af Rosenschöld fortsatte sitt vägrande att låtertoga motionen. Grefve Horn bade nyss ställt sitt tal till motionären direkte, och uppmanat honom att återtaga motionen. Men då han ej gjort det och Hr LandtI marskalken vu vägrat remiss af motionen. på grund latt den skulle vara en py mation, som blifvit väckt efter motionstidens slut, så finga grefven förklara, att han ansåg gifvet, att Hr Munck af Rosenschölds motion ej vore annat än en ändring afden första, rörande samma ämne, som han väckte inI nan motionstiden tilländalupit. Han Vore öfvertyd d Å gad, att Ridderskapet och Adeln icke gillade motionen, men att ständet dock nitälekade för yttrande rättens frihet. Det vore obehagligt, att då yttranda rätten missbrukas, ändock nödgas uppträda till skydd för densamma. Hr Rosenqvist af Åkershult trodde, att ju mera ett ämne vore af Virt, desto argelägnere vore det latt noga tillse att formerna höllos i helgd. Man fr ss Ett tycktes vilja föra sakerna derhän, stt en ledamot ej skulle få väcka motioner, som ej agreerade landtmarskalken eller de ledamöter inom Huset, hvilka kommenderade voteringarne. Kom motionen in under motionstiden, så kunde rättigheten att fi