Aftonbladet – 28 mars 1840, sida 2

I UM U UI SYVLSJUlBe, ty I BR IUIIUG IG Votvyillal Ua UvIP I handelsfirmors bestånd. Denna effekt, tänkor jag, lär nogsamt känd på våra Bourser; och der är ju faktiskt, att under trenne månader på sommaren 14838 var kursen å våra obligaisner purt nominell i Hamburg, så att ingen af dem kunde bortsiutag. I Men, torde invändas, hvi skulle vi, i föjå af ifrågavarande motioner, så mesligen bifva utomlands missförstådda? Tänkom oss, M. H., et: ifrån ett annat land, der statshvälfniog samtidigt föregätt, vi med posten i öfvermorgon erhålla tidnizgear, hvilka förmäla, att representationen i detta lscd bfallit motioner, enahanda med dem jag nu motialar. I Månne vi, innan vi slöto till ett betänkligt tillsiånd i detta främmande land, skulle söka och invänta i speciella notioner om motionärernvas purt objektiva åsyften och representationens loyala stämning? När våra grundligare besaktare af tiden derom bunnit forska, månne de af årt allmänna omdöme skulle I höras? Månne icke våra första inryck fö biefve istergotypiska? Och: huru mycket vissar:e såd:n effekt, i fall hos oss funnes partier, som hatade detta landets statsskick, och hvars pressar, af partikamsla och partipligt drifna, använge allt hvsd framställningstaktik förmår att sprida och förstärka detta intryck? — Vi hafva icke endast välönskare utomlands: I Europa finnes ett p rti, aktningsvärdt i sin utgångspunkt och i sin uppoffringslars ; — men ganska bittert, ty olyckan förbivtrar allt. Vår statshvälfning 4809 sårsde detta partis lifsprincip, och denna såras således dagligen af det hos oss besiående. Ett annat parti sörjer det ärooch bragderika system, som beherrskade Kontinenten och hade bildat dess monarker till sina prefekter — och detta parti vet hvem de hufvudsakligen böra tillskrifva detta systemets fall. Desso våra missgjanares antal, jemfördt med våra välöpskares, är visserligen som en droppa i hafvei. Men det är beklagligen så, att lidna skador rista i mennistominnet djupare spår än vunna fördelar — haiet minnes lifligere än välviljan, och är derföre verkammare. De befolkningar, som återvusnpo dec politiska sjelfständigheten — ds frisinnad. hvars stumma representation bief ljudande, och hvars fjeitrade press blef fri, de minnas hu:u Svesrge 4 år efter krossande olyckor stod på en höjd af politiskt anseende och betydenhet, som uuder ett sexzelicke eng varit tänkbar; och huru dei ifrån denna höjd, verkade till Europas politiska befrielse — såsom det i en annan tid verkat till Europas samvetsafribet. Blifvom icke af dessa befolkninger mi:s örstädda så att de tro oss hafva glöm: bvad de minnas. — Stiftom icke denna gladje åt våra ovän(ner, — utkastom der:före icke åt Europa gåtor, I hvilkas utgissande icke kan blifva oss fö delsktigt, — förvillom icke våre egna menioghete:s uppfattning af tiden och betänkom äfven det kor.mande århundradets Geijer. Beredom honom icke en sorglig förlägerhet emellan tviflet, om han :äwt begripit oss, och pligten att nedskrifva oss så som han 088 förstått. Ty då mina berrar, då lipga a! a våra små miselyrnen och deras, låt vara har och hvar grundade anledningar; då ligger sålt des, säger jag, i det historiska gruset såsom idel sasdkorn icke skönjbara för häfdatecknarcens öga, medan storverken stå skyhöga för hans syn. J sen det M. H. och J tillgifven mig det ju, min tauka dvaj:s nu långt ofvanom våra motioner, bona omfstiar hela vårt närvarande tidsskick. Men jag vet det, och IJ veten det med mig, mina siåodsbröder, denna kommande Geijer, som nu r:nn mig i bågen, han skall hurtigt, gladt och stolt kuona fatta sin historiska griffel till bäfdatecknandet af 4840 äs riksdag. Friherre CEDERSTRÖOM, ANDERS, ville, i arledning af hvad Hr von Hartmansdo.: ff yttrat, i afseende på den motion, Friherten framställt i samma ämne, som Grefve Anckarsvärd, uplysa, att han ej inskränkt sig endast till yrkande, att det ifrågavarande förbudet måtte upphäfvas, utan att han derjemte framställt den önskan, att Lagutskottet måtte inkomma med förslag till ev stedgande emot gemenskap med f. d. Kongl. familjen. På detta sätt skulle ärendet visna den behandling, grundlagen föreskrifver för stiftandet af kriminallag. Friherre RIDDERSTOLPE, FREDRIK, betraktade frågan under synpunkten af en vanlig hypoteksförnyelse. Han hoppades, att tillfälle nu skulle lemnas Riksens rtänder, att, på svenska folkets vägnar, förnya de måit och steg, som blifvit vidtagna för allmänt lugn; att Riksens Ständer skulle öfvertyga Europa, att de ägde sina ferm sinnen i behåll och det sjette till på köpet, hvilket enses vara: senliment de sa propre conservation. Friherren instämde med Grefve Horn i ogillande af alla brutala opinionsyttringar; önskade, att innan mitte komma öfverens om, att yttra sina opinioner med tungan och läpparne, ej med fötterna, ihågkommande skaldens ord: Om till förnuft och dygd du vill en dödlig föra, Så stöt ej honom bort med sältets obehag. Friherre CEDERSTRÖM, JACOB, fann frågan i gig sjelf ej Vara af någon betydenhet, om hon e blifvit inväfd med andra förbållanden. Hvarje lag måste ega en syftning. Att trygga sambällets framtida lugn, var syftet med 4843 ärs förbud. Denna författning var vida lindrigare, än 4 kap. missgerningsbalker. Vi måtte ej hafva glömt detta kapitel i allmänna lagen och hvad som förstås med förräderi. Om ej 4812 års författning funnits, så hade de, som blifvit dömde efter denna författning, stått under 4 kap. missgerningsbaiken, — Man hade fästat sig dervid, att 1812 åra förbud skulle hafva formen emot sig. Afven om så vore, måste det lydas såsom lag, och kunde jeke sättas å sido. En författning, som 1 laglig ordning blifvit af Konungen utfärdad, På Ständernes begären, kan ej upphöra att vara gällande, för det man sätter i fråga, om den bör gälla. Känslan af laglighet och loyautå vore oskiljaktig. Taleren slöt med begäran, att om Lagutskottet annorlunda besvarade motionen, än genom afstyrkande, Utskoitet då måtte upptaga, i hvad kategori de skola ställas, som pläga gemenskap med f d Kongl. familjen. Hr NORDENSKÖLD (Amirolen) uppläste ett skriftligt anförande emot motioner, hvilken han fann betänklig, och tillade derefter muntligen, att je, som nu ville afskaffa det: Kongl. förbudet, måtte komma ihåg, att de en gång skulle träda inför Guds domstol. (Forts. följer.) BREKKE mV —