Aftonbladet – 27 mars 1840, sida 1

med sirilloestämmeisen. Det torde icke kunna nekas, att den författning, som fråndömmer lilvet eller åligger evig landsflykt, måste vara en kriminallag; men jag Bar förgäfves uti riksdagsbesluten sökt något tillägg till Missgerningsbalken, hvarigenom bloiIta gemenskapen med f. d. Konung Gustaf AI dolts familj förbjudes vid äfventyr aflandsflykt. Förbudet angående gemenskap med f. d. Konungens familj, med dervid fästade straffbestämI taelsen, är af den 40 Dec. 4812, kontrasigneIradt af Revisionssekreteraren Björkman. Det enda stöd af lag, som uti detta Kongl. påbud åberopas, är riksdagsbeslutet af den 42 Nov. 4810, så lydande: 42. Som f. d. Konung Gustaf Adolf eliler någon af dess familj ej må beträda Sverges gränser, hafva vi enhälligt åt H. M. Konungen uppdragit att, till detta besluts vidmakthållande och till vinnande af det dermed åsyftade lugn och säkerhet af Kongl. Maj:t, utan hinder af något annat afseende alla till ändamålet nödige mått och steg måtte vidtagas.n Kan ett så beskaffadt riksdagsbeslut förklaras annorlunda än från den fyrdelade sammansättningen, hvilken inom oss gör snart sagdt alla oförenligheter möjliga, då det inom något annat konstitutionellt land icke ens skulle låta tänka sig att från lagstiftningen kunnat utfärdas ett uppdrag åt Kongl. Maj:t att handla, utan hinder af något annat afseende, således utzn hinder af grundlagens föreskrifter eller af allmänna lagens bud. Utgöra grundlagarne ett rättesnöre för Riksens Ständers handlingssätt lika så väl som för den enskilde medborgarens, så förvånas man, att RB. St. så opåtaldt kunnat förbise vigten aflagstiftarekallets betydelse, då de, i stället att med all möjlig uppmärksamhet vaka öfver verkställandemaktens obrottsliga afseende å grundlagarnes bud och å allmänna lagens stadganden, frikalla den från alla afseenden i detta hänseende. Då grundlagarna i tydliga ordalag bestämma huru och på hvad sätt ny kriminallag stiftas eller gammal upphäfves, så blifver det alldeles oförklarligt hvad R. St. uti 4840 års riksdagsbeslut menat med öfverlåtelsen åt K. M. att handla utan hinder af något annat afseende; men det visar sig otvifvelaktigt, att Regeringsmakten förklarat uttrycket såsom ett medgifvande för konungen att stifta en ny kriminallag, som icke ådömer mindre än lifvets förlust eller landsflykt, och att göra detta utan afseende på hvad Regeringsformen föreskrifver för lagars stiftande i allmänhet. Den tid är långt för detta förfluten, inom hvilken Konungens rådgifvare kunnat tilltalas för en grundlagsöfverträdelse af så besvärande beskaffenhet; men för påminnelser mot RB. St:rs handlingssätt finnes ingen preskriptionstid, så länge svenske medborgare ännu af grundlagen anse sig berättigade att af R. St. fordra samma uppmärksamhet på dessa grundlagar, som den enskilde medborgaren ålägges. För min fattning vill det synas tydligt, att 12 G i Riksdagsbeslutst af den 42 Nov. 4810 icke kunnat afse något annat än de polisförfatt ningar, som möjligen påkallats till förekommande af något försök ifrån den afsatta Kongl. familjens sida att vinna inträde på svensk jord. Jag har vid de offentliga handlingarnas granskning erfarit, buru denna fråga först inom Ridd. och Adeln väcktes af enskild motionär den 25 Sept. 4840 vid riksdagen i Örebro, sarot den 26 Sept. uti Borgareståndet, obh att målet remitterades — märkom det! — icke till Lagutskottet, utan till det serskilda utskott, som under den 3 Oktober samma år afgaf ett betänkande, hvaruti det efter en mycket lång inledning, hvilken likväl ej med ett enda ord vidrörer svensk mans enskilda förhållanden tillnågon af f. d. kungliga familjen, föreslår Rikets Ständer: 4:o Att till förtydligande, och för att gifva mera fullständighet åt det redan förlidet år fsttade beslut rörande f. d. Konungen och dess familjs flyttning och vistande utom riket, ytterligare förklara: att dessa beslut innefattade det ovilkorliga förbehåll, att hvarken f. d. konungen eller någon af dess familj skulle beträda Sverges gränser och att R. St. för nu och i framtiden uppdraga åt regeringen att till vidmakthållande af detta beslut och till vinnande af det dermed åsyftade lugn och säkerhet, utan hinder af något annat afseende, vidtaga alla de till ändamålet nödiga mått och steg, 2:o Att om f. d. Konungen och dess familj skulle af gällande skäl och omständigheter finna sig föranlåtne att vistelseort förändra, hör det ske med svenska regeringens vetskap och bifall, så framt de vilja blifva i åtnjutande af den underhållssumma, R. St. dem beviljat. 3:o Att då f. d. konungen aflägsnar sig från sin familj, eger han icke att lyfta mer än intresset af sin. enskilda förmögenhet, utgörande Ox POO RN.dr covancht PLA 2 IA NM NON R-dr