Aftonbladet – 24 mars 1840, sida 2

således skulle varit ett slags uttryck af hämndbegär från en aristokratisk fraktion för det nämnde Justitieråder i dessa mål yttrat sig utan konsideretioner. Insinuationen är ej så illa uttänkt; skada blott att den stöter emot tvenne fakta, nemligen 4:o att den segrande listan var den enda som gick på ministerens sida, och dess pluralitet visar att regeringen och båda hofven, således Braheväldet med sin cortge, äfvensom de regeringens bögre embetsmän, landshöfdingar och regementsehefer från landsorten, hvilka serskildt uppehålla sig vid Riksdagen, för att deltaga i omröstningarne på Riddarhuset, begagnade denna lista; och 2:o att man blott behöfver se på denna lista, för att finna, huruvida der kunna finnas 40 fällande. Serskildt må nämnas, att bland de 4 eller 5 derå upptagne ledamöter, som annars räknas tillhöra den moderata oppositionen, flere under de föregående dagarne, vid samtal om den förestående nämnden, öppet lära tillkännagifvit, att de icke skulle fälla, om de kommo derin. Hvad det andra problemst angår, så hafve vi redan yttrat vår tanka, att ett Justitieråds uteslutande af Opinionsnämnden alldeles icke behöfver kasta skugga på hans heder och ära. Det innefattar i sig sjelf endast ett uttryck af Nämndens tänkesätt, att personen i fråga ej är försedd med alla de egenskaper, dem regeringen borde hufvudsakligen afse vid de högsta domareplatsernas tillsättning. Det är utan tvifvel just så, som äfven regeringen uppfattat saken, och hvarföre den måste intressera sig lifligt, att ej erhålla en så formlig dementi. För öfrigt sorterar naturligtvis denna, likasom hvarje amnan autoritets utlåtande, ytterst under en annan opinion, nemligen allmänhetens och framtidens. Minerva vet ungefärligen lika väl som vi, i hvad mån denna kommer att ogilla hvad som nu inträffat. Imedlertid ser man häraf, hvilken grad af bitterhet råder hos den fraktion, som wingenting lärt och ingenting glömt emot en annan del af Riddarhuset, eburu ytterst obetydligt de äro skilde ifrån hvarandra i de hufvudfrågor, som mest intressera mängden af folket. Uti den nuvarande kamarillans ögon är äfven den ringaste jemkning i de Hartmansdorffska idcerna, det ringaste medgifvande åt allmänna tänkesättet i frågan om makten, ett brott, som icke ursäktas.