Aftonbladet – 23 mars 1840, sida 1

mäste underhållas ar Uju gardes. dan skridrace sedan, huru deras ansprak småningom växt; först hade de blot begärt ett brofiste med en uppbördgstuga, och nu fiaves der ew välbestäldv vä dshus, med baler, fivler och rus och dceriill en dito krog, och nu, sedauv Djurgården är iordningpett och underhåller alla dessa vägar, vilie de hafva befrielse från vägefgilten. ooHr Bjertla svarade: daEnligt de upplysningar, Hr af Siröm nu lermnat, syntes det visserligen, att de ifrågavarande afgifterna voro ganska gamia och tillkommis i leglig ofduing; men då deticke kunde begärss, stt han (Motionären) på förband stolat kanna den författning, Hr af Ström äseropart (och som ban sjelf ej fått rätt på), så ansig ham tj BÖdigt ändra något af sin moiion, som ej belier deraf berodde. Hvad Siänderne en gång pålagt, tycktes de äfven en annan tid kunna sfskoffa, Han förklarade dessutorn, alt kars muticn biufvit missförsådd af Hr af Ström; meningen hade cj vari, att få bort afgiferna vid Blå Porten, som vore en billig ersättsing för broens befsrande, Han hade endast mena: dem, som upptagas vid inforierna till de vägar, som gå öfver Ladugårgsgä:des åt Lidingön samt från Rosligstulisidan (frågan är såjedea icke om dam, som promenera på den eyenidiga Djurgården, utan för befarande af en lAndäsväg). Han trodde, att äfven uten afgifter för ä:ssa vägars begognande skulle Djurgärdsksesen, med de örede inkomster den erhållit just genom Hr af S:röms förtjenstfulla förvaltning, ganska väl kunsa, i likhet med andra egesdomar, underhålla sina vägar. Abmärkaren hsde lemnet en iet: essant upplsaleg uti den uppgiften, att: det är Djurgärdskassan, Sm inköpt Biskopsudden eeh. Borgsjö lusd ,; men om kassan derför haft en utgift, så bade den ock en till någorlunda motsvaracde värde ökad ogendom. — Motionen remitterades slutligen , jemts enmärkningarna, till Ekonomiutskotiet. ; Om förbudet af skrifters försäljande utom hus. I anlsdoiog af Fiiberre v. Schultzenheims i ett föregående olevum gjorda anmärkningar mot Hr Hjertas rtaotion, om upphåfvande af polisförbudet mot iryckta skrifters försäljande utom hus, bad Hr Hjerla vu, att, enär han då varit frånvarende, få lemna ett svar derpå, för att följa till U:skottot. Friherre v. Schultzenteim hade ansett detta förbud vödvändigt, egentligen derföre, att qvarstad åskrifter tjovade tili ingeniing, om de kunde spridas ut genom kolgostörer. Motionären erinrade bärvid, att eli exemplar af bvarje skrift skoll lemnas till Hofkansieren, i samma stund den utgifres, och att, då detta sker och serskildt ansvar är stedgadt för hvar och ep, som försäljer sådan skrift, sedan qvara stad är lagd derpå och kungjord, hvilket ken ske genast eler följande dagen, så vore våden deraf ingen. Härtill bade ännu kunnat lägges, att inga serskiida skrifier kunna spridas så bastigt i sådan mängd, som tidningarna, som alluid hinna utdelas, Me i bufvuderaden, innan någon gvarstad bildber verkställer. Men äfven omFreiherren, mot Talarens tanka, skulle hafva rätt deri, så vättfärdigade det icke tillintetgörandet medelst polisförbud af en i tryckfribotslagen medgifren rättighet. Hen bad i datta afseende få fästa Utskottets uppmärksambet något värmare på 42 Mom, 4 I pyssnämnde grundlag: aIniet hinder vare för bokhandels idkande, icke kelter för utgifning till förytirande af någon skrift, vare sig inländsk eller cutländsk, och hvarje författare eiler förläggare astånde fritt, att en honom, i följd af sådan egenj eskep tillnörig skrift antingen sjelf eller genom Ic2ndra föryttra; dock vare hvar och en, som anaticgen i öppen bod eller eljest, med rättighet, att aderom i allmänna tidvingarna få kuvgörelse införa, abokbandel idka eller böcker försälja vill, förbunaden, att, på sätt om boktryckeriers anläggning arttadgedt är, och vid samma ansvar, ammälsn doraom bos Hofkansleren göre,. Såvida nu gruzdlae garna, som skola efter ordalydelsen tillämpas, äro underkastade samma reglor af vanligt språkbruk och logik, som hvad eljost i skrift och tryck föyekomiser, gå kunde förestående stadgande ej betyda epnat, än att den första satsen innebär en oinskränkt fribet för författare och förläggare, att föryttra skrifter, antiogen sjelfve eller genora andra, och am den andra endast dervid föreskrifver ett vilkor för den båndelsen, att den, som försä!jer skrifter, vill annonsera derom itidningarna Doona praxis hado ock alltid blifvit följd i så måtto, att det eldrig anses erfordra någon anmälan hog HBofteosleren, att sälja böcker i tidningskoctor, klädgånd och ale slags bodar, när man icke I tidningarna annonserar sig såsom idkare af boklhande!. — Detta vitrande remitterades, likesom Friherre v. Schuzepheims anmärknivg, till Bkrongrue StatsUlskotiets betä IKozungens propositic medels anvisands vill lgev s-fabrikationen, föredrogs derefier. Kongl I Msjt hodo begärt 63,000 Rdr, och Utskottet fö;eslagit beviljande af 36,000 Rdr. Stände:na bade vid sista Riksdaz för gevärs-fabrikationen beviljat 1 420,000 Räår, hvilken summa, glatsregleringen omfattar, utgj råclad på de 5 år, 06 36,000 Rir om året, hvarutöfver Utskottet ansåg Åtgärderna I och för gevärs-fabrikationen icke lämpligen hafva bordt Isträcka sig I anledning ef framställda anmärkningar at He Pcyron, Gustaf, Grafvarne Brahe, Magnus, Gylåenstolpe, Anton, samti Hr Silfverstolfr (skriftligen) bisf betänkandet återremitteradt. StatsUiskottets betänkande, som tillstyrker beviljandet 2! 50.000 Rdr, dem Kongl. Mej:t begärt för arbetena vid Carlsborgs fåstningsanläggiing innevararxde år, bifölls. KonstiutionsUtskottets skrifvelse, med de hvila de förslagen till grundlags-förändringar, begärdeg ; bordet af Hr von Hartmansdorff. ) Det har nämligen förut trotts, att dessa ställem blifvit inköpta på H. M. Konungens bekostnad, och det är tillfredsställande att erfara, att Hang Moj:t, som har så mångfaldiga andra utgifter, icke för detta behöft vidkännas någon uppoffringe Det bör ock vid detta tilifålla icke förtigaa, att försköningatna på Djurgården i sednaro tid vill gtörra delen äro Hr af Ströms förtjenst, gevom den klokhet, hvarmed ban förvaltat Djurgårds