Aftonbladet – 23 mars 1840, sida 1

gård, hvilket Utskottet alstyrker. Plenum på Riddarhuset d. 20 Mars, f. m. (Slut från Lördagsbladet.) Om afyifterne vid infarten till Djurgården. — En sak, som förekom i fetta plevum och som. kan vara ef intresse för Stockbolmsboer, var frå gan om en dep 7 dennes väckt motion af Hr L. J. Hjerta, angåeude de afeifier, som betalas vid iafarten till Djurgården. Moiionären hade blifvit af flere personer i hufvudstsaden, som sjelfva ej egde representationsrätt, anmodad fästa uppmärksernheoten hos Ständersva på detta ämne. För att få be fara de vägar, som leda derigenom, mäste man först betala en afgift, som går ända till 6 sk. Bko om sommaren och 2 sk. Bko om viatren, och detta: ej blott vid den s. k. Blå Porten, der afgiften kan anses såsom en ersättning för brocs pisserande ngellan Fredrikshof och Djurgården, utan äfven vid Ötriga avenyerna Vid LadäpårdslumdstaunN, Fredriks bhof och Roslsgavägen. Om nu denna aigift kan anses billig på det första stället, i egenskap af bropenningar, så tyckes det ej vara bändelsen för de öfriga inkörsställena. Märkligt nog är, att man kan passera här i landot ifrån Stockholm till Tor neå, utan att betala en skilling i vägpenningar, men för att befara en landsväg, som går öfver en egendom, som dock ej tillhör enskild man, uten kallas kunglig, skall betalning erläggas till och med af invånarna på Lidingön, som sjeifve deltaga i en del af vägens underhåll. Motionären trodde, att en enkel framställning hos Kongl. Maj:t af sakens beskaffenhet skulle biifva tillräcklig till rättelses vinnande, då meningen säkert icke vore, att Djurgårdskassan skall vinna inkomster på ett lagstridigt sätt mera, än Fågon annan. Då denna motion nu skulle remitteras, anmärkta Hr af Ström (Hofjägmästaren) uti skriftligt anförande, stt en Kong!. proposition redan år 4766 blifvit gjord hos då varande Rikets Ständer om eu anslag af statsmedlen till Djurgårdsvägens underhåll, men Ständerna hade genom Sekseta Utskottet låtit svara, att inga medel funnog, utan att vägarna borde underhållas genom en afgift af dom, som begagnade dem. Denna afgifs bade nu alltsedan 4768 opåtelt utgått, endast med den förän dring, sedan Fredriksbofsbron för Djurgårdsmoedien inköptes år 4825 och då ombyggdes, att brooch vägafgifterne sammanslogos i en och samma taxa och uppbures på ett ställe och endast vid ioforten till Djurgården, för att ej besvära de trafikerande flere gånger. Afgiften är nu utarrendsrad på entreprenad för 2,600 Rdr, uvilkei dock ej förslår alt underhålla en aträcka af 2!, mils längd, då fyllningsgrus ska!l köpas och forslas långa vägar, ali bygga och uuderhälla flere broar och gårgvågar m. m., i det skick de böra vara. Ervdesi underhållet af vägarna hade i fiol gått till 2 567 Rdr, ehuru inga nya vägar då gjordes och ingen bro reparerades. kan gjorde sig ej det hopp, aut Ständerne pu skulle vilja tillsläppa 3 å 4,000 Rdr, i stället för den nu varande afgiften, som vore högst obetydlig emot hvad de promeneraude på annat sätt depecsera på Djurgäsden. Fununes så god gång, så vore detia det bästa loford ås adrminic tionen, ty aldrig kunde kan föreställa sig, aut Motionären ville hafva tillbaka de bedröfliga tider, då de promenerandes vagnar nedsjönko i vägarna nära hjulsnafven och måste med spakar upplyftsas. (Det måtte varit mycket längesedan. Recd:s anm.) Han mindes väl denna tid, en Valborgsmessodag, och trodde, att Motionärens Kommittenter skulle blifva honom föga tack skyldige, om han lyckas bringa saken derbkän. Han ville äfven upplysa, att Djur-gårdskessan har en skuld af 21,009 Rdr, uppkormmen genom inköpet af Biskopsudden och Bergsjö Jupd samt för väganläggningen derstädes; men Get oaktadt begär kassan intet nytt anslag, blott bon får bebålla sina lagliga inkomster. Han hade vä! ej till bands det åberopade svaret från sekreta Utskottet, men uppläste i stället ett protokollsutdrag ur Rådkammaren för den 22 Januasi 4767, hvåruti talades om ett sådant svars Då han sålunda bevisat, att uppbörden af afgiften tillkommit genom Konungs och Ständers beslut, och således ej borde kunna kalles legstridig, beroställde han till Motionären, om depne ej funne det opassande, att i ett helt Riksstånd framkomma med en, lindrigast sagdt, ozannfärdig uppgift och sedan, om han ej ville förändra motionen, så alt den ej må sprida sig till öfriga Riksstånden. Han slutade med att söka visa, det Lidingsröboerne, hvilkas ombud Motionären egentligen tycktes vara, fått afgiften för sina mjölkkärror betydligen nedsatt och för sin trafik måvga förmåner af Djurgården, såsom, att de fått göra ett brofäste närs Kaknäs, och dorifrån enlägga en ny väg öfver Djurgårdens mark till stora vågen, en ginare väg öfver Laboratoriihagen