Aftonbladet – 18 mars 1840, sida 1

VIvSt BT VLIUNN AMMAR MN TR SSV Eee; ES stridsbildad; ynglingarne färdige att genast skynda dit faran, men ocKcså äran kallar, i början blott samlande sig hotande på afstånd, men ändå fullt redo att vara med omatt slå sista af. görande slagen. — Då jag så lifligt önskar ernåendet af detta vackra mål, måste jag äfven välja medlen, som skola föra mig dit. Fiämst bland dessa står undanrödjandet af de många och stora förhinder, som stänga vägen. Bland dessa binder, åter, är icke det minsta atv få Svenska folket att gifva sitt Ja; må man icke bellar här säga mig, att detta ja redan är gifve; ty först vill jag, att detta ord skall blifva icke blott en död bokstaf, utan också fullt af lefvande anda; d. v. s., att hela Svenska folket skall med fulla krafter af dess innersta öfvertygelse om nyttan och hänfördt af ligande känsla för det snara utförandets oundvikliga nödvändighet, ge sitt fria, bestämda, verksamura samtycke. Ett af de skäl, och icke det minst talande, hvarföre man ännu tvekar, är fruktan att blifva förblandad med denna so!dathop, som legd och pryglad icke förmår åt krigarens yrke gifva det höga anseende, som borde och annärs kunde dermed vara förenadt. Ty mången får, som gerna skulle sända sin son döden för jäderraeslandet till mötes, fruktar dock att skicka denne till kaserner, der han kan löpa faran, att uppdragen på en bänk som en hund piskas till slafvisk lydnad. Ja! jag vädjar till hvar och en här närvarande, som har en son, hvilken skulle icke fasa att veta bonom underkastad skymfen af en sådan bebandling; blotta tanken på möjligheten deraf måste vara förskräckande. :Kommen så dervid tillika ihåg, att för den höge, som för den lågse, för den fattige som för den rike, måste lagen vara lika; hvarförutan J kunnen vara säkre, att hederns känslor ofta äro lika varma under bondens tröja: som under adelsmannens rock. Också, inom intet annat folk, som frivilligt lemnat hela sin ungdom till sitt lands försvar, finnes denna icke vara skyddad för det godtyckliga väldet af de allt menniskovärde förnärmande kroppslige bestrsffoingarne. Det vore ej värdigt den sedan urminnes tid frige Svensken, att härifrån ensam göra undantag; såsom slaf kan hen aldrig, under ingen period af sin lefnad, någonsin vilja blifva behandlad. Som jag hoppas, skall den dag här en gång komma, då Sveriges ungdom och Sveriges krigshär blifva lika betydande ord; men då bör redan prygelstraffet ur Svenska Krigslagarne vore långt för detta utstrukot. Må derföre 4840 års Ständer, hvilkas sköna uppdrag det blifvit, att lägga grunden till de många reformer, som inom vårt älskade fosterland äro oundviklige, om framtiden skall kunna till föra det lycka och trefnad, då de komrea ihåg, att al allt står alltid i främsta rummet tryggardet af vårt sjellbestind, derföre ej bland sipa många andra vigtiga göromål glönma utaf: att till Kongl. Maj:t ingå med den önskan, att genom bestämd lag prygelstraffet måtte varda ur krigsartiklarne borttaget. För mitt omdöme är denna fråga, vinu här öfverlägga om, redan fullständigt afgjord; ty då bevisadt blifvit, att Sveriges försvar måste stödja sig på allmän folkbeväpning, och att på det att alla skola vilja i denna ingå, också alla der måste vara för all förnedrande bestraffning skyddade; så står bvad mera i denna sak kan anföras för mig Blott i andra rummet; och i val emellan ett högre bud och ett lägre skall jag, som jag hoppas, aldrig tveka. — Men för deras skull, som så gerna hålla sig fast vid det goda gamle, och frukta att deri göra icke eng någon till förbättring ledande förändring, vill jag dock gå närmare in i ämnet; vill fortsätta för att söka bevisa, att någon fara alldeles icke skall uppkomma, utan att ordning och disciplin inom Svenska armeen minst lika bra utan, som. med prygel, skall kunna bibebiållas. 4798 års krigsartiklar, om ock ej skrifna med blod som Drakos lagar, äro dock nära nog lika grymma som dessa; om hängning eller halshuggning, om spö eller gatulopp talar mest hvartannat stycke. Till deras ursäkt måste dock ihågkommas, att när de utfärdades, bestod en stor del af Svenska, armeen, nemligen nästan hela den värfvade, af ett från alla trakter af landet hopskrapadt afskurm; de som nu fylla korrektionshus och arbetskorpser stodo då i dess leder. Nära samma förhålisnde ägde ännu år 4842 rum; och det var väl derföre som Kongl. Maj:t, när Rikets Ständer detta år till henom afgäfvo sitt samtycke till det förslag om en allmän utskrifnings åtagande, som till dem bade blifvit framstöldt, och dervid nära som ett vilkor läto detta sitt samtycke åtföljas af den Önskan: aatt Kongl Maj:t täcktes genom bestämd lag föreskrifva, ait beväringsmanskapet ej i och för fel i tjensten, eller atan föregången laglig dom, må kunna bestraffas med nesliga eller kroppsstraff af hvad beskaffenhet som belst, och ej underkastas andra militäriska bestraffningar än arrest, cassation RA Av rr mm 3 mV RR FA AS RA