Aftonbladet – 16 mars 1840, sida 2

Döbeln att nämna dessa händelser. (Slutet följer.) JJ— — Uti Preste-, Borgare och Bondestånden tillbragtes Lördagens plena äfven nästan endast med remisser. Uti Bondeståndet lemnades den i Lördoagsbladet i korhet omförmälda underrättelsen i afseende på Ståndets adress. Riksdagsmannen Sahlström anmälde nemligen, att han, enligt uppdrag, hos Hofkanslern begärt underrättelse, när den beslutade deputationen, som skulle öfverlemna adressen, kunde få företräde. Härpå hade lemnats till svar, att Kongl. Maj:t, som vid 4823 års riksdag undanbedt sig en innom Riksstånden då föreslagen adress, icke eller nu ville lemna företräde åt en till öfverlemnande af en sådan utsedd deputation från Bondeståndet. I anledning häraf beslöts, att ifrågavarande adress genom Ståndets enskilta Besvärs-Utskott ofördröjligen skulle ingifvas till Kammar-Expeditionen af Kongl. Maj:ts Kansli, för att på denna väg komma till Kongl. Maj:ts kännedom, I Borgar-Ståndet förekom bland annat remiss af Hr Wijks motion, om nödvändigheten af lagstiftningsåtgärder emot de lägsta folkklassernas tillvexande sedeslöshet och afiagande arbetskraft, dervid Hr Petre anförde följande, (vi hafve ännu ej haft tillgång till Hr Wijks motion, men skole meddela dess hufvudinnehåll framdeles): Den hufvudsakligaste frågan i denna motion synes egna sig bäst till behandling af det Utskott, som fått uppdrag att utlåta sig öfver betänkandet af den stora Fattigvårds-Kommiten, ty utredning af pauperismens och sedeslöshetens orsaker samt medlen deremot, är ett bland de stora föremålen för berörde betänkande. Imedlertid skulle omdömet öfver den utaf motionären öfverklagade demoralisation blifva alltför ensidigt, i händelse man dervid endast fästade sig vid de lägsta folkklasserre. Man måste, för att till dem bana sig väg, utan hinder af väld och vrångvisa, börja ofvanifvån — det vill säga man måste uppsöka det ondas rot — uppstiga till samhällets höjder och se till bvilka exempel derifrån utgå till massan. Må undersökningen derom blifva rättvis och sträng. Bjelken i det egna ögat bör icke undanskymmas af grandet i den fattiges. Motionären förer tidens förderf på friärkeriets och Franska Revolutionernes räkning. Det är likväl de sednare, hvilka, så att säga, gilfvit danelse åt tvenne nu regerande Konungar. Motionären påminner sig utan tvifvel, att den stora Franska Revolutionen hade sin grund i hofvets och den högre adelns ställning och förhållande till nationen. Med hugkomst häraf kan motionären icke annat är önska att, inom hans fädernesland, samma orsak och verkan ej må förefinnas. Oss tillhör att älska sanning och hata fåfänga. Den förra gör icke skillnad till person. Den sednare är alla medborgerliga laers meder: Det är icke der nere i dalen, som man brutit mest. Det är der uppe, der man döfvar samvetets röst, glömmer folkets behof, förskingrar dess penningar, gäckar dess förhoppningar, trampar dess lagar! Må siledes demoralisationen i allmänlighet blifva föremål för den åtgärd, motionären påkallat! Må den omfatta slott och hydda, rikdom och värnlöshet, frälse och ofrälse, bjelte och poltron! Må — ehuru ingen är nämnd — ingen glömmas. Framför skranket träde alltså, ej blott de förtappade, som motionären afsett, uvan äfven desse lyckelige skötebarn, som, under maklighetens goddagar, froda sig i nådens solsken!) EEE Det uppseende, som väckts af Hr Munck af Rosenschölds motion på Riddarhuset angående