Aftonbladet – 14 mars 1840, sida 3

sionomi en hjert-eröfrande Henriquatre, mustasch eller prydliga afavoris,, eller, i fall sådana ej mer behöfvas, åtminstone med säker händ borttaga si. sta återstoden af den manliga prydnaden: skägget Ett bevis på stigande välstånd är, att Berlin har 350 guldoch silfverarbetare, hvilkas antal under krigs-åren minskats till omkring 1350; 70 bildhuggare, 350 målare i alla den högre konstens arter. förhärliga med sina arbeten residenset, proviaserna och till en del utlandet, under det ätt 400 handtverks-, bleck-, skyltoch postlinsmålsaro egentligen sysselsätta sig med stadeas inre och yttre prydande; 250 bleckslagare, 240 svarfvars, 140 mekanici, 66 gravörer och stenskärare, 150 bronzoch metallarbetare, jemte alla möjliga andra slags handtverkare bilda i talrika grupper eftertruppen. Serskildt förtjenar omnämnas de 43 i stor skala anlagda tygtryckerier och 401 färgerier, hvilkas produkter icke allenast täfla med de förnämsta utländskea, utan äfven i många bänseenden öfverträlls dem. Få stora städer torde hafva så eleganta hyråkdon som de, hvilka här hållas af 260 byrkuskar hvaraf en enda har 80 hästar. Med serdeles stolthet kan Berlin äfven framvisa sina 420 t:ädgårdsmästare, hvilka både genom sin odling af blomster och trädgårdsväxter samt genom sina orangerier förvärfvat staden ett Europeiskt namn. Bland dt Huguenotter, som under religions-förföijelserna I Frankrike sökte en fristad i Preussen, befunnuo sig flere trädgårdsmästare, hvilkas namn ännu fortfars hos den närvarande generationen, och hvilka upp: lyfte sitt yrke till en förut okänd böjd. Hvad man ej skulie vänta är, att i Barlin ännt finnas 63 åkerbrukande borgare, i synnerhet nä: man får veta, att en stor del af deras åker, ligger inom stadens ringmur på det s. k. Köpeniker fältet, under det att utanför flera stadspor:ar siräckt sig i en half mils långd väl byggda förstäder. Orsaken till detta missförbållande ligger deri, stt frår stadens hufvuddelar föra dels aldeles inga, del ganska smala och tätt hopbyggda gator till Köpe niker-fältet, hvaremot de bästa chausscer utanföi portarna erbjuda ett beqämt tillfälle till byggnader Bland personer, som egenteligen icke b.rde börs till stadens innevånare, får men räkna 260 rask150 strump-, 480 klädes, 650 sidenoch 41490 an: dra slags väfvare, hvilka hyrornas och lifsmedlens dyrhet endast tillåter en knapp och bekymmersam utkomst. Då manufakturväsendet på Fredrik den Stores tid började mycket gynnas och Berlin ännu hade en mindre folkmängd, sökte man der befordra alla slags väfvares bosättnisg. I sednare tider, då förhällandernpa väsendtligt ändrats, har man med betydlig kostned sökt flytta denna näringsklass från Berlin till mindre dyra provinsstäder, men med ringa framgång. Svårigheten, att från Berlin förse dem med arbete, är egenteligen orsaken här iil och endast jernvägarna torde kunna afbjelpa den. En ny, blott ungefär 30 år gammal näringsgren, är vedoch kolhandel, som var, ett statens monopojum, men som man sedan öfverlemnet åt den fria äflan, och hvilken nu bedrifves af 450 personer. Staten hade deraf icke sällan förlust; vu lefva och öljektligen förijena så många famlljer derpi, ehuru oriserna betydligt nedgått och konsumtionen har ner än fördubblats. 460 bankirer och vexelkontor 1itgöra kupolen till denna näringsbyggnad och bevisa äfven till hvilken hög grad kapitsalförmögeneten konrcenterat sig i den Preussiska bufvudstalen, som i synnerhet blifvit marknadsplatsen för Ulla slags statspapper deribland tyvärr äfver de spanska, på hvilka mången förut välmåsnde man, illsalt hela sin förmögenhet.