Aftonbladet – 14 mars 1840, sida 1

DHOgSerTlings-HRederi, a nRedeTI-RORLloFret 1 VY. DChiInEols hus, ionan den 2 April. 3 RIESDAGEN. Könungen har för: Bondeståndet låtit tillkännagifva, att H. M. icke emottager den deputation, som fått sig uppdraget att framföra Ståndets adress. Plenum på Riddarhuset den 42 Mars, e. m. Detta plenum upptogs helt och hållet af motioners remitterande. till Utskott... Några. gåfvo anledning till diskussioner, hvaraf isynnerhet en fördes med serdeles liflighet och föranleddes af Hr Rosenblads, Bernhard, förslag att en million af bankovwinsten skulle ställas till Kommerskollegii disposition, att. under loppet af 5 år användas till ersättning för sådane fa-: briksidkare, som kunde komma att vidkännas förluster genom upphäfvande af införselförbuden, Denna motion gaf Hrir Lefrån och von Hartmansdorff anledning till häftiga utfall.emot det friare tullsystem, som afses i förslaget till den nya tulltaxan. Den ene talade om den cklappjagts, som är 4823 börjades emot de Svenska näringarne, den andre om ersättning åt dem, asom nu skola rTuineras m,. m. af dylik beskaffenhet. Den prohibitiva sidars kämpar möttes af Hrr Rosenblad, Ozxehufvud, H. E. Grefve Lövenhjelm, Gustaf, Friherre Cederström, Jacob, Grefve Posse (General Tulldirektören) och Hr HBjerta, Lars, och striden fördes en lång stund med mycken värma. Flere af dessa anföranden skola säkert med nöje läsas utförligare, och vi skola derföre meddela diskussionen i dess helhet sedan protokollet blifvit justeradt. . AR annan motion, som uppkallade ett par. talare, var den af Hr Dalman, W. F., väckta om uppbäfvande af de Kongl. personernas rätt till tullfrihet vid införsel af utländska va ror samt inskränkning af utländska sändebuds reklamationsrätt. — Hans Ex. Grefve Brahe, Magnus, fann att Hr Dalman grundat sin motion på de missbruk, som i hans tanka skulle kurna uppstå genom den ifrågavarande tullfriheten. Talaren deremot trodde några sådana missbruk ej gerna kunna befaras. Då fråga är om införskrifniog af varor utifrån för de kungliga personernas räkning, inlemnpar Hofmarskalken en förteckning på hvad som reqvirerastill Riksmarskalken. Denne aflåter då en embetsskrifvelse derom till Statssekreteraren, som sedermera föredrager ärendet i Statsrådet, hvarefier befallning afgår till Tullstyrelsen i :afseende på varornas tullfria behondling. Talaren betviflade ej, att ju någon gång missbruk kunnat ske, öch han hade sig till och med bekant, att elt dylikt varit försökt. (!!) Flere lårar, adresserade till H. M. Konungen, hade en gång ankommit till härvarande packhus och vid öppnandet befunnits innehålla en servis plateauer och andra bordsprydnader. H. M. hade icke låtit reqvirera någonting dylikt och sedan efter en längre tids förlepp ingen ägare anmält sig, hade sakerna blifvit försåldos. H. Ex. yrkade derföre att tullfrihet för de Kungliga personernas räkning måtte bibehållas hädanefter såsom hittills. Friherre Raab fann att om ock inga missbruk ägt rum, så kunde dock alltid . misstankar uppkomma stt sådana existerade, och att det derföre vore bättre att tullfribeten upphörde, Hvad de utländska missionerna angick, så vore bäst att äfven de låto förtulla de varor de medförde ellar införskrefvo. Den tull: de erlagt kunde dem sedermera ersättas. — Hr Rosenblad, Bernhard. Man tycktes fästa någon vigt vid denna motion och derföre ville Tesalaren meddela några upplyscingar, dem han hemtat ur officiella källor. Tullstyrelsen aftemnade årligen till KommerseKollegium specialer öfver alla de varor, som införas för hofvets och de utländska missionernas räkning. Varornas eantal vore högst obetydligt och tullen således högst ringa. Vederbörande Utskott torde i Kommerskollegium reqvirera de specialer Talaren nämnt, hvaraf skulle synss, att förhållandet vore sådant, som nu blifvet uppgifvet. Bland de förbrytelser, hvilka man 4774 tillvitade de 4769 med så många loford öfverhopade Rådsherrarne och begagnade bland skälen till deras störtande var, att konung Adolf Fredrik låtit tullfritt införa jernkram. för 474 Rdr. Hvad de utländska beskickningarne anginge, så vore stadgandet om tullfrihet för dem allmänt i alla länder och ansågs tillhöra folkrätten, Denne: tullfrihet vore för Svenska Beskickningarne på utrikes orter fördelaktigare än för de härvaran