Aftonbladet – 12 mars 1840, sida 3

Grefve Anckarsvärds motioner, om lindring i jordbrukarens beskattning medelst hemantalsräntans upphörande, att detta förslag vore enödigt, onyttigt och orättvist, har undertecknad, egare af ett medelmåttigt kronoskattehemman i Wermland, företagit sig, att i en summa hopaddera de utgifter, som en innehefvare af ett dylikt hemman årligen har att till kronan, ecklesiastikstatem etc. ovilkorligen utbetala: och stiger denna summa, efter sann beräkning, till den enorma höjden af 250 Rdr Bko, hvilket nedanstående kalkul utvisar: Debetsedeln. . . . . Bko Rdr 929: — — Fogdens dito . . . os oo. 88: A. I. Prosten. 4 T:a Ak: r bafra å 4... UU. — 48 rig å 8— .. 4U.— 47 skålp. smör å — 49... 4:1429.— 2 degsverken å — 46. . . — 32. — Komminister . . . . 4kappar råg. .... 4:— — Pastorastadjunkten 4 hafra. ... — UU. — Klockaren .....4 råig.....— 19.— 1 korn ....— 9.— 1 hafra. ...— 6. — skollärarelörn .... 1:48.— Kyrkovaktare ... 2kapparhafra....—492.— Soldaten, då hemmanet är vakant. . . . 80:— — Fattigförsörjningen 1 Tunna råg ..... 8—— 2 hafra oss. 8E— — VK potatis å 9 1:— — !V, lisp. såfvel ... 92— — Lendsvägshållningen ET Snöplogspennisgar .... ESSER Hinden Träåsskjuts och tråssbodens underhåll 0 i — Reservakjutsen med 3:e hästar å 40: .. 30:— — Summa Bko Rdr 254: 28. 9. Dessa utgifter, räntan på 4,166 Rdr 32 Bko och medtagande mer än den balfva årliga behållaingen, uttages utan nåd, och den fattige landtmannen måste mången gång afyttra sin oumbärligaste och redbaraste egendom, kreaturen, för att finna utväg stt kunna betala. Jag hemställer då till hvar och en rätcänkande, om det vore onödigt, onyttigt och orättvist, att i någon mån minska skatterna för den af utskylder betryckte jordbrukaren. Visserligen ligger samring i den gamla satsen: att beskattningen å jorden är att anse såsom en arrendesumma; mer om Staten, såsom egare, genom ett långvarigt fredslugn kunhat komma till välbestånd i det hela, så tyckes det vara tillbörligt, att arrendatoren eller den enskilde inaehafvaren äfven finge ett billigare kontrakt. Med glädje och tacksamhet tyckte vi oss äfven ef H. M. Konungens tal till Riksens Ständer förnimma, att nedsättning i skatterna, som tynga jordbruket, vore möjlig; men med bestörtning hafva vi sedan sett, huru patriotiskt sinnade medborgares motioner i detta ämne blifvit bortveterade Till borgerliga samhällets inre trefnad fordras, att den makt, i hvars händer Statens väl är anförtredt, drager omsorg för åkerbrukets befordran. Det är förnämligast jorden, som af sitt sköte skall gifva medborgarne sin näring. Ju bättre den handteras, desto gifmildare är den, och med dess fruktsamhet står landets väl och en hvar medborgares välstånd i nogaste förbindelse. Men skall denna afsigt vinnas, så måste jerdens odlare känna sig frie och lycklige vid sitt arbete. Ett undertryckt och slafviskt folk är alltid trögt, ovilligt och turgt, som dess bojor. Måtte Korung och Ständer betänka detta! r—k—n, Landtbrukare i Wermland.