Aftonbladet – 12 mars 1840, sida 2

slutet af denna långa tid genom besedigande at sin egen bok, om denna finnes ordentligt skrifven, gilva åt krafvet fullt vitsord, emot den annars antagna rättsprincipen, att ingen må ega svärja sig till penningar. Det förra af dessa stadgenden synes väl lända endast till vinst för köpmannen; men i sjelfva verket lider både han och gäldenären deraf; den förre, emedan de långa utborgningar, som deraf blifva en följd, hindra honom att omsätta kapitalet och öka äfventyret af förluster, hvilket allt konsumenterne måste betala med högre priser än eljest behöfdes för en skälig handelsvinst; och den sednare, emedan han nu nödvändigt i tio år måsta förvara alla qvittenser, för att värja sig mot möjligheten att blifva krafd än en ging, samt slutligen det allmänna derigenom, atwt detta bruk alstrar en benägenhet att lefva på framtidens bekostnad, hvilket kanske utgör en af de med mesta skäl öfverklagade olägenheter uti vårt samhälle. Om deremot preskriptionstiden förkortas, lägger detta i alla fall icke hinder i vägen för köpmannen att lemna sina kunder så lång kredit han behagar; skillnaden är endast att han, sedan räkningen är förevisad till betalning, kan inom er kortare tid än nu är möjligt, på annat håll skaffa sig penningar för densamma såsom annan förskrifning i mån af den kredit gäldenären eger. De fleste affärsmän lära vara så öfverens om dessa enkla sanningar, att de icke behöfva en vidlyftigare utveckling. Jag gör derföre vördsamt följende tvenne förslag: 1:0 Att, med upphäfvande af 47 kap. 2 g Rättegångsbelken, sådan den nu lyder, må i dess stället stadgas följande, af Lagkommiticen i förslaget till ny civillag redan utarbetade föreskrift: aHar handlande tillställt den, som varor af honom borgat, motbok, deri tecknadt finnes hvad borgadt och betaldt blifvit, och kan ej afel deri visas, gälle den bok för fullt bevis. cAr ej motbok gifven, och beropar sig handlanaden å egen bok mot annan än handlande att dermed styrka ferdran för borgade varor: finnes den bok ordentligen förd och gitter ej veaderparten visa fel deri eller att han varorna betalt, men nekar ändå till krafvet, vare skyladig med ed sig derifrån fria, der han ej heldre vill öfverlåta åt handlanden eller den, som boaken fört, att fordringens riktighet eåligen sanna. Har motbok lemnad varit och säger den, asom kräfves, att den förkommit, eller kan handalande i motbok visa fel, som utan hans åtgärd eller vållande tillkommit, då eger han eller aden, hans handelsbok hållit, rätt ait den med ed styrka.n . Emellan handlande inbördes må handelshöccker, som ordentligen förde äro, godkännas såasom bevis, om den handel, de med hvsrannan aslutit, då skäl ej företes, som böckernas vitecord förringa och de edligen sannas kunna orm aså fordras. aHvad för handlande härigenom blifvit stadagadt skall jemväl lämpas till dem, som drifva bergsbruk, fabriker eller andra till beredning aeller förädling af råämnen gjorda inrättningar. 2:o Att det tillägg, som 2 af Kongl Förordningen den 28 Juni 4798 innebåller till 17 kap. 2 Rätteg.balker, angående tiden för tillställandet af räkning på borgade varor, måtto erhålla en närmare och mera ovilkorlig bestämning genom följande lydelse: Räkning på borgade varor bör hvarje år utskrifvas och tillställas gäldenären samt bans påskrift eller annat bevis derå tagas eller ock krafvet hos rätten eller Konungens befallningshafvande anmälas inom ett år ifrån den tid varorna blifvit sålde, och der detta skett å serskilda tider, från första utborgningsdagen. Sker det icke, och kan säljaren ej visa, att han af oundvikliga hinder dertill varit urståndsatt, hafve sedan derå ej talan. Nu har räkning blifvit gäldenär tillställd, eller är ban derför sökt, vare då skyldig den godkänna, om han deremot icke hafver något att påminns; hvarefter räkningen anses lika utmätningsgild som annat förfallet skuldebref. Lag samma vare, om gäldenär ej räkningen godkänner, men icke eller inom sex månader efter deraf bevisligen erhållen del sitt klander genom laga rättegång fullföljer. Den som tillbandlar sig varor partivis, och dervid betingar sig anstånd med betalvingen, är pligtig derå genast utgifva sitt skuldebref till säljaren, som deremot bör tillställa köparen qvitterad räkning öfver beloppet, likasom vore kontant betalning erlagd. Motion angående Presterskagets aflöningssätt; af Per Mårtensson från Jönköpings län.