Aftonbladet – 12 mars 1840, sida 1

Pe MERA NB Sänkte boceterdtntnAe fatlöekernnnneaan Sr RIKSDAGEN. Plenum på Riddarhuset den 41 Mars f. m. Tillkännagafs att en inträffad ledighet i RiddarhusUtskottet bliivit basatt med Friherre Raab, Carl Gustaf. Er Munck af Rosenschiöld tillkännagaf, att han återtog sin i förra plenum gjorda motion om domens upphäfvande öfver Assessor Crusenstolpe. Hr Gripenstedt inlemnade åtskilliga handlingar, dem hen anhöll måtte till vederbörligt Utskott få åtfölja den Kongl. propositionen rörande inqvarteringsskyldigheten. Härefter föredrogs Kongl. Maj:ts skrifvelse med öfverlemnoande af det förslag, som af serskilde kommitterade blifvit utarbetedt till en ny tulltaxa. Hr Lagerhjelm Pehr, uppläste ett ganska långt skriftligt anförande, hvari han förklarade sig emot det i den Kongl. skrifvelsen föreslagna upphäfvanda af införselförbuden. Närvarande tidpurkt ansåg han ej väl vald för antagandet af ett dylikt system. Alla bemödanden att förmå Frankrike till reciprocitet i tullväg hade varit fruktlösa, och England fortfor att lägga hinder i vägen för vår trävarubandel, genom det företräde, virke från Canada åtajuter, genom nedsatt tull, framför det Nordiska. Underhandlingar voro å ban2 om förändringar i Frankrikes och Englands tulltaxor, och man borde afvakta resultatet deraf, innan man här deciderade sig för upphäfvande af importförbuden och ytterligare twullnedsättningar. Ville man ändtligen nedsätta tullen på sådana varor, som här i Jlendet tillverkas, så borde man följa Förenta Staternas exempel och bestämma en viss, ej för kort, tid, inom hvilken förändringen skulle taga sin början, så att öfvergången ej blefve brådstörtad från det ena systemet till det andra, utan fabrikanterne egde tid bereda sig på förändringen. Talaren yrkade skydd för allmogens tillverkning af linneväfnader och att förbudet mot utförsel af tackjern måtte blifva beståndande. — Hr Lefren förenade sig till alla delar med Hr Lagerhjelm och anhöll, att vid ärendets remiss till BevillnipgsUtskottet få fästa dess uppmärksamhet på trenne vigtiga grundsitser vid all lagstiftning. Den första vore stadga 1 författnicgarne, första vilkoret för -all trefaad. Man borde komma ibåg att det var producenterne sora arbetade; konsumenterne borde ej hegära ytterligheter. Den andra grundsatsen vore att taga i beräkning det lands serskilla ormständigbeter, för hvilket man stiftar lagar. Penningeränten i södra Europa, der välståndet är större än ho3 oss, utgjorde omkring hälften af räntans belopp i Sverige. All Svensk produktion är baserad på kapitaler, för hvilka betalas 6 procent. I Enzland är räntan vanligen 3 procent, i Holland måhända ännu lägre. Detta svarade emot en skyddstull af 20 å 235 procent. Tredje bufvudvilkoret vore, att det skydd, som lofvas genom tullförfattningar, också verkligen bålles. Tiden vore ej inne och kunrde aldrig inträffa då man borde bryta halsen af näringarne — detta borde man väl komma ihåg i en tid, då man anser förändringar synonyma med förbättringar. — Grefve Posse, Arved, hade med största uppmärksamshet afhört de anmärkningar, som blifvit gjorda vid förslaget till tulltaxa, men icke kunnat upptäcka en enda, som ej på förhand blifvit besvarad och vederlagd af kommitten. Han kunde icke instämma i dessa anmärkningar, men ville ej uppehålla remissen af den massa rnotioner, hvarunder Ridd. och Adelns bord dignade, genom någon vidlyftig framställning af sina åsigter i denna fråga. Han ville uppskjuta att yttra sig deri till dess den återkomme beredd från Utskottet och beslut skulla fattas, då han förbehöli sig att få återkomma till ämnet. — Hr Rosenblad, Bernhard. ipskränkte sig ett upptaga en föregående talares yttrande, att mam ej måtte brådstörta med förändringar. Ölvergången från ett prohibitivIl evstern till att frisra hade råäekt i; 47 år. allt