Aftonbladet – 9 mars 1840, sida 1

J AL vi en gång matie la arsvarlge cheler, hvar och en i sitt fack, vere nödvändigt, och det vore väl om den ekonomiska lagstiftningsrätten kunde från Regeringen öfverflystas i folkets härder, och folket tillåtes att genom kommunal-korporationer behandla och afgöra alla sina ekonomiska angelägenheter. Regenien borde icke besväras med dessa småomsorger. Ståndet borde antaga förslaget i sin helhet, eburu 43 kunnat vara bättre redigerad. Af hbittorien hade man exempel, stt emellan Svenska Prinsar ej alltid rådt den bästa sämja, och mianer deraf kunde väl alstra betänkligheter; mea man grkI nade, för närvarande åtminstone, all anledning till frukt.n i detta hänseende. Önskvärdt hade varit, att thronföljaren blifvit uttryckligen bestämd till ordförande, samt, i händelse han vore minderärig, iden Prins, som, i afseende på thronföljden, vore honom närmast. He PETRE ansåg, då många yrkat propositior, det vara öfverflödigt att yttra sig om annat än formfrågan. Telaren ansåg särskild proposition å 435 ej rättvisligen kuona vägras. Detta anspråk hade äfven blifvit gilladt i Talmans-konklaven, och vore med grundiagen öfverensstämmande. Man borde roga vakta sig att genom majoritet: beslut, undertrycka pågon endas röst. Förståndet borde göra sig gällande, — ej känslan. Talaren avhöll om proposition särskildt å 43 Reg. Formen, och tillkängagaf, att ehuru han fann denna vara ganska omogen, han dock ansäg den icke böra förkastas, såsom legimiterande separatartikeln i vår grundlag em thronföljarens e-dförande-rätt. Hr CHRISTIERSSON ansåg ej mycket behöfvas för att reda frågan. Trodde att 43 kunde lösryckas, enär den, bifallen oller förkastad, ej gjorGe Bågon rubbning i förslaget. Paragrafen vore illa uppställd och sämre än den nu gällande, ty då den gemla bestämde hvem som skulle vara ordförande, så vore i det nya förslaget stadgandet härom infördt på ett sätt, som gjorde meningen något svårfattlig. — Dessutom fästade talaren uppmärksamhe:en derpå, att då genom grundlag ej vore en Prins förbudet att träda i tjenst hos utländske makter, kunde ej vara omöjligt, att en sådan Prins blefve förordnad till Regeringens ordförande, och derföre kunde medföra våda. Då likväl osannolikt vore, att en sådan Prins skulle ef Konungen förordnas, röstade Talaren för förslagets antagande. oo Hr ÖRSTRÖM biföll förslaget. Hr DE MARE erinrade, att det ej vore Talmännens eller Konferensernes åsigter, som här dikterade besluten, uten att dessa berodde ef Ständet; och anböll om proposition å 43 serskildt. Diskussionen ansågs slutad, och Talmannen framställde proposition, buruvida Ståndet önskade, att till afgörande företaga förslaget i sin beibet, eller ej, samt huruvida, i sednare fallet, kontraproposition borde blifva serskildt. föredragande af 43 R. F. Emot denna proposition reserverade sig Hr Helsingius och yrkade pronosition först å antagande eller förkastande aft 435 . Darigenom blefve tvistefrågan undanröjd och hans meniog icke undertryckt. Sjelfva hufvudfrågan kunde ej eller förlora nägot derpå; ty hvar och en, sem på en sådan proposition svarade ja, hade antagit S, och hvar och en, som svarade nej, hade med deisamma undanröjt bindret. Deremot om proposition först framställdes på antagande af hela förslaget, blefve Tsalarens begären alldeles undertryckt. Talmannen fästade uppmärksamheten derpå, att den framställda proposiiionen ej åsyfiat antagande af förslaget, utan endast, huruvida detsamma skulle företagas i sin helhet eiler 43 sorkildt föredragas; och derefier framställdes propositionen å nyo. Votering begärdes och utföll med 49 Ja, emot 7 Nej, .hvadan förslaget skulle i sin helhet företagas. Hr HELSINGIUS bade väl ingen egentlig anledning att reservera -sig emot det fettade beslut, enär haån eniåg Ståndet ej hafva voterat emellan bans åsigt om föredrsagningssättet och den framstä!lda propositionen, men reserverade sig derföre, att genom proposilionens lydelse bans åsigt blifvit undertryckt, i följd hvaraf ban ock ansåg sig ej eller kunna med Ja eller Nej deltaga uti det beslut, som kowme att fattas angående sjeliva förslaget. På framställd proposition blef härefter förslaget af Ståndet snisget genom acklamation. Emot beslutet reserverade sig Hr HALLING, som yitrade, att han gjorde det ej derföre, att han röstat Nej, utan derföre, att han måst säga Ja, emedan han, genom Stindets beslut om föredragningen, tvingats att, då han önskat hufvudsakens framgång, säga ja äfven till sådant, som han ej kunnat gilla. Talaren fromställde nu sina betärkJigheter emot 43 R. F., och efter uppläsande af 3 8 ef 1840 års Riksdsgsbeslut. bvarigenom Ständerna tillåtit, att Kronprinsen Joseph Frans Oscar måtto till Ordförande i serskild Regering förordnas, yttrade vidare: aJag har i bredd dermed gej homläst ifrågavarande 43 R. F., och sökt, att till min rättelse uppleta upprinnelsen och tillkomI sten af förslaget i densamma om Konungens rätt, lait till Ordförande i Regeringen utse äfven Prinsar af sitt Hus, och dervid funnit, att denna del sf 6 icke härleder sig, såsom det öfriga förslaget, i från serskilda Utskottets arbeten vid 1223 ärs Riksj dag, hvilka ywuerst grundlagt det bela. Jag har deremot funnit, att berörda period af uppvuxit i sjelfva Konstitutionsutskottet vid sistförflutno Riksdog på ett alldeles ovanligt sätt sålunda, att när Konstitutionsutskottets första memorial AG 34, bvaruti samma period ej fanns ictogenm, biifvit, på andre skäl, af Te Stånd till U:skottet återrcI mitteradt, Utskotiet, vid pröfningen sf återromissen i försleget, memorislet 36 48, Upptegitl meranämnde period, utan att dertill i minsta mån hafva varit Jföranledt ef något inom Riktsstånden afgifvet ytItrande, och således, på eget bevåg, och utan något I anfördt motif, inflickat den i förslaget. Jag anser Å Konstitutionsutskottet derigenom hafva upphäf: 4823 I års Riksdagsbeslut och infört föreskrifter, icke alJlenast rakt deremot, utan af sådant innekåll; att I Konungen i Sverge skulle derigenom berättigas, latt till Regeriogers ordförande, äfven med tronI följarens förbigående, förordna en, till och med minI derårig Prins, — hvartill jag ej vill med min röst I hafva bidragin Man har väl sagt, att blott min.ldre vigtiga mål Regeringen anförtros. Jap tror ej AJ a a