Aftonbladet – 9 mars 1840, sida 1

k 4 RIESDAGEN. Diskussionen hos Borgareståndet den 26 Februari, angående Konstitutionsutskottets mermorial, innefattande föreslagen förändring af Statsrådets organisation. (Slut från Lördagsbladet.) Hr LIMNELIUS ansåg förslaget böra i sin helbet föredragas och antagas, och trodde att den, som hade att erinra emot 43 Reg.-F. ägde att begagna sin rätt att i KonstitutionsUtskottet väcka nyt förslag om :ns ändrande till öfverensstämrmelse med sin enskiida åsigt. tr HEGARDT iöstade för bifell, och hoppades, ait naiioneus förhoppningar ej skulle svikas, hvarför man ägde skal, då man betraktade Norrige, der departemental-siyrelsen medfört stora fördelar, och bidragit till välståndet. Hr HALLING: Min röst hade tystnat, till följd af den härjande farsoten, då detwa grundlagsförslag vid sistlidae riksdeg hos ståndet bief antaget, såsom hvilande. Jag återkallar detta i minnet, emedan ståndets protokeller ej innehålla någon enda af mig f-amställd betänklighet emot förslaget, af hvilket förhållande man skulle annars lätteligen kusana förledas till den tro, att jag gillat förslaget äfven i dess minsta delar. Jag förklarar derföre nu, att jag väl icke bar något väsendtligt att anmårka emot förslaget, med undantag af 43 Reg.Formen, som nu blifvit, sä vidt jag kan finna, utan skäl sammanhäftad med förslaget om ändring af sjelfva StatsRådets organisation för öfrigt, samt stt jag ej gillar nämnde , få framt jag ej dertill tvingas genom ståndets pluralite vid beslut, i afssende på den här väckta formfrågan, rörande sättet för föredragningen af KonstitutionsUtskotteis memorial. För min del, kan jag ej se något hinder att undanrycka denna 8, bviiken ken stå eller falla, utan att sådant i minsta mån inverkar jå öfrige delar af förslaget. Redan bar ock ew annat Riks: Stånd, nemligen Presteståndet, iekttagit den form, som minoriteten inom detta stånd söker att för förslagets behandling tillvinna sig, nomligen att, oberoende af hela det öfriga förslaget, få med sin röst biträda eller afslå derna S, hvars antagande jag icke finner kunna medföra någon särdeies nytta, mean väl fara för laudet. Jag håller mig således bloit vid formen, och vill, i afseende på nämnde 43 , endast nu anmärka, ått den saknar all bestämmelse, angående åldern hos den Prins, som af Konungen kan till Ordförande i Regeringen förordnas. Ailt bestämmande i detia hänseende beror således åtminstone för framtiden ytterst på Konungens enskilda godtfinnannde och utgör också ett af da största och vigtigaste prerogativer, som Konungen kan tilläggas; och jag åsyftar genom g:0s förkastande endast att utesluta möjligheter a est sådant prorogativ uti Konungens hand. Under förbshåll att, om mig dertill lemnas tillfälie, vidars få yttra mig i hufvudsaken, sedan formfrågan blif vit afgjord, hemställer jag till Hr Talmannens bo dömande, om ej proposition må ske antingen å för slaget i sin helhet, eller på det sätt, som hos Pre steståndet cgt rum, nemligen först af 45 S, och se dan om de öfrige delarne. Hr MORSING fåstade uppmärksamheton derpå att om 43 skiljes från förslaget och faller ige nom, men förslaget i öfrigt antages, uppstår en o formlighet deruti, att Justitie StatsMinistern, såson Rikets högsto embetsman, eniist gamla , blir ord förande i dear tillförordnade Regering, inför hvil ken han skall föredragna såsom Departements-che!l Hr BRINCK trodde, att iniet samhälls fonnes der ej med tiden erfarenheten visade behof af för bättring. Mången gång hade en vemodig käns! imagit talaren öfver det sätt, hvarpå 4809 års Stör der förfore, då de för Svenska folket skrefvo e grundlag, af hvars många fel och brister Vi 82?