Aftonbladet – 7 mars 1840, sida 1

Bala och 204 till UUU ClUDLv, AV LU UCI h-ilka äro i åren närmeas:, fölle med sitt val på den Prins, med hvilken den uppväxands generationen eller den yngre bälften tf nationen ej vore belåten. Hi igenom kunde bända, att en mindre enighet uppkom emellan prissarne, än em de hade en bestämd kathegori för den ordning, hvarefier de skulle deltaga i regeringen. Det blefve för vidlyftigt att bu deducera någst om dessa föshållenden; hvarföre jag nu endoest vill tillkännsgifra, att jag anser det vara min ovilkorliga pligt, att vid bestämmandet saf grundlagsfö:ändringar taga i betraktande, att j2g ej besluter för kortare tid, utan för kommande tider. Då jsg känner, att en enda röst kan i 50 år bibehålla en grundl2gs S, som efter 5 år bordt förändras, så böra alla konsiderationer för närvarande förkållanden lemnpes å sido, så att jag nu ej anser mig äga rätt att tänka, eller vill tänka på våra uppvexande, hoppgifvande prinsar, som uppfostras på ett sätt, som kan tjena till exempel öfver alla exempel. Detia har jag ålagt mig att glömma då jag förklarar mig ej kunna bifalla 43 i förevarande förslag. Om denna S ernar jig begåra votering, men ej om de snara 6S i förslaget, och jsg vill på förhand tillkönnagifva, alt jag enar hos Br talmännen begära denna proposition: aBifaller Ståndet, att de föreslagne g-undlegsförändringarne punrktvis föreiagas till afgörande?x Hr BAGGE: a Ehuru jag gillar, att KonstitutionsUtskottet ui eu förslag framlagt de förändringar i grundlagen, som Rikets tänder vid förra riksdegen framställv att antsges för en mjvisterstyrelses införende, rvåste jog likväl på det högsta ogilla. att deruti äfven fått inflyta sådane, som dermed icke stå i oskiljaktigt sammanhang, ty hvad dylikt bar den Kopvungen fö: eslagna rättighet, att föro:dna nigon prins sf sitt bus till ordförande i regeringen vid Hens Moj:is bortress, med de grundJagsförändringar, som föravledas af en ministerstyrelses införande Jag har sjef som ledamot i serskilda Uiskoitet vid 4823 års riksdag biträdt vid förslaget tili ordcande af em dylik styrelse, men hvarken då eller sedermera har jag funnit, för densammas inaförerde vara Dödvärdigt, att stadgende bör göras i årundlagen för prinsars rättighet: avt kusna förordnas till ordförande i den regering. hvatom 43 8 i Reg. Form. handlar. Denna och föreslagna förändring anser jeg deremot så vådli för en kommande tid, att om den icke kunde skiljos från de öfrige i förslaget upp:egne, skulle jag icke våga rösta för det sednare, hvilket jag för öfrigt i alia afseenden gillar och derföre bör, med undantag af nämnde G, i ett ssmmaubeng diskuteras och afgörss. Jag försnläts derföre ashålla att ofvanberörde , hvi!ken äger lika litet ssmmanhang med förslsget i öfrigt, som sandra grund!agsförändringar, hvilka af sista rikets Ständer blifvit framställde, att afgöras vid denna riksdag, måtte så mycket helldre skiljes derifrån, som dess förändring för närvarande icke är ef något bebof påkallad, emedan 48923 års Ständer genom en act, införd i riksdagsbeslutet, hvilken måste anses vara käfdvnannen, såsom grundlagen, då påföljande Stänger deremot icke gjort någon anmärkning, förklarat Konungen berättiged förerdna umnuvarsnde Kronprinsen att, vid Högstdenssmmes bortresa. vara ordförande i regeringen. Hr PETRE: (Då vi förut meddelat Hr Petrås anförande i et ofullständigt sammandrag, och han ansett några rättelser och förtydliganden deri nödiga, införes yttrandet här sådant det blifvit justeradt:) Till en början får jag förklara, att, redan vid förra veckans talmans-konferens, så vidt jag rätt uppfattade beslutet, träffades ordentlig öfverenskommelse,.att denna fråga skulle i dag uti samtlige riksstånden definitivt föredragas till. afgörande, jag anser Borgareståndet gjort rätt dori, att det, på sätt som skett. till denna dag uppskjutit definitiva pröfningen af detia förslag. Då Hr Helsingius sökt uppdraga en teckning af de vådor och olägenbeter, som efter hans förmenande skrlie uppkomma genom försisgets antagande, så är der billigt, att jemväl kasta en blick på beskaffenbeten af detnärvarande regetingssystemet, hvarvid jag, för att icke blifva alltför vidtyftig, ej går lävgre tillbeka än till sista riksmötet. — Man vet, att ännu vid början saf 1833 års Riksdag, eler vid den tidpunkt, då man ännu ej kunde göra sig reda för Riksdagens och de dervid handlande personers karakter, den föreställning ännu hes Konungens Rådgifvare var rådande, alt ifall någon Europeisk mek skulle begära förslag till konstitution, skulle de tillstyrka KM. au uppgifva den Bvenska, såsom serde!es lämplig att 1aga till mönster! — Man vet det och kan deraf sluta, huru Rådgifvaree bedömt sin ställning och fördelen af den posilion, de ipom konseljen nu innebafva. — Man vet, att Konungens Rådgifvare vid flere tillfällen offentJigen förklarat, att Konungen egde att aileva styra riket! Man vet det, och inser, att desse Rådgifrare af 4 Regeringsformen aldrig läst mer ön första rTaden, och att således hela sednare perioden af denna äfvensom ansvarighetsiagen alldeles undfallit deras uppmärksamhet! -— Moan vet, hvilken vigt ligger derpå, alt befrämja samdrägt mellan Statsmakterna. — Man vet det och kan ej nog beklaga, att Rådgifvarne låtit till Rikets Ständer afgå en af Konungen uvdertecknad och af Hofiensleren den 26 Maj 4835 eflemnad skrifvelse, deruti Regeringen uttrycker en uppenbar missaktning för Rikets Ständer! Man vet huru vigtigt det är, alt ej utså frö till ståndsbat och förbiuring ibland Rikets Siänder! Man vet det — och kan ej annat än förundra sig, av Rådgifvarne icke sökt afvärja att, i de afskedstsl, som 4835 höllos till Ständerna, det ena Riksstöndet blef, rmeåbända öfver förtjenst, upphöjdt och beprisad:, då ett annat på ett eväntad! sätt blef apostroferaat. Man vet, att lika omöjligt; som att bafva en regering utan folk, lika omöjligt är det ock att hafva en konstitution utan representanter! — Man vet det, och påminner sig med häpnad, stt Regeringens första markanta handling efter slutet af 1855 års Riksdag, var den, awt såsom uitryck af sin missbelåtenbet med tvenne den riksdagens aktade representanter anvisa dem rum å rikets fästningar! — Man vet, att Guds, verldskg och konstitmionell lag bjuder, att maktens icnehafvare skola befrämja rätt och sanning, Samt afstyra och förhindra hämnd och förföljelse! Man vet det — och bar svårt all ursäkta, det Konungens Rådgifvete ej kunnat iförhindra, att en medborgare för ett oskyldigt yttrande cm. Konungens konselj sitter inspetrad på fästning! — Man vet, att Svenska tronen ej kon upprätthållas oeh försva ras med bajonetter! Man vet det — och frågar. bvtö Rådgifvarne kunnat tillstyrka, att Stockholm år 4838 betrakiades sårom i belägringstillstånd, an garnisonen då förstärktes och att Konungen då hade större vakt än vanligt, med ett ord, att undersåterne nöcigos såsom varande i et slags fiendtligt tillstånd! Man vet buru skadkgt och förderfiigt det är för hvarje land, näv Hofver får dels oLiinhet i Slvrelsen och får matt eid tillsättande af EM