Aftonbladet – 6 mars 1840, sida 2

2 VALeLUTLII, VV TIUID fn BA PUDER SRV densamma från tjenstemannasidan och en delaf det högre presterskapet, är hon nu, straxt vid Riksdagens öppnande, fullkomligt öfverlägsen. Ingen nekar detta längre och regeringens blad hafva fullkomligt strukit segel. Såsom ett bsvis till hvilken grad detta är händelsen, vill jag här avföra ett ställe ur Minerva af den 4 Febr. (korrespondenten citerar här ett stycke af den märkliga, förut äfven i Aftonbladet meddelade artikeln, i hvilken Minerva ordade om buru I oppositionen numera kommit till makten, vore diseiplinerad under kända chefer o s. v; men han synes likväl icke härutinnan haft reda på sakerna, då han ej märkt, hvad likväl med närmare kännedom af Minervas skaplynne inses, att denna uppsats hos henne förnämligast åsyftade att få kittla sins vänner, men icke var I något verkligt allvar. Detta har ock sedermeIra visat sig uti den ganska kavata tonen, som Istyrelsepressen sedermera återtagit.) Korrespondenten återkommer härefter till en j(anmärkniog, i anledning af Minervas uttryck, att oppositionen numera upphört att vara Opposition. Den sista anmärkningen: om benämningen opposition är riktig, tyder — säger korrespondenten — klart på det sakförbållandet, att oppositionen icke här, som i England, utgör en kompakt efter samma åsigter handlande massa, utan ett af mångfaldiga delar sammansatt parti, och de afgörande pederlag regeringen lidit vid riksdagen bevisa, at: hädanefter en annan bana måtte följas. Derför var äfven de afskedsansökningar ministrarne verkligen framställde till Konungen endast en uppvallning af harmen öfver nederlaget, från hvil ken man snart återkom, eburu man på oppositionens sida icke befann sig i ringa förlägenhet om hon ögonblickligen skulle fatta regeringstömmarne. Hvad som skall ske och huru den närmaste framtiden kommer att utbilda sig, vet ännu blott det minsta antalet. Hvad man härvid mest bör frukta, är att det byråkratiska partiet möjligen skulle söka att vända sig till fördel de svaga punkterna bos oppositionen. Man får icke förgäta, att bakom opposionen denna gången stå nio tiondelar af nationen och att man måste gå öppet och ärligt tillväga med män, sådana som Hans Jansson, om man vill vinna dem. Det fiones i de underordnade regionerna en hel hop ond blod. Någre drömma om republik, hvaråt man blott kan draga på axlarne. Andra slå omkring sig med dliberala lurkar och atrosspojkars; men Grefva Anckarsvärd och Hans Jeansson hafva vidrört den strängen, hvarmed folkets sanna belåtenbet kan vinnas och striden aflägsnas från det teoretiska gebietet af tvisterna om sjelfva konstitutionen. Anckarsvärd har, som bekant är, föreslagit en millions nedsättning i statsutgifterne: jag vill ej utiala något omdöme öfver en sidan inskränknings verkställbarhet; men förslaget kan imedlertid tjena till ett tecken, hvarest bjelpen måste sökas. Det mest betydelsefulla är i detta afseende den adress, söm Hens Jansson föreslagit till svar på trontalet. Han erkänner deri fullkomligt Konungens bemödanden etc. (härefter följer en öfversättning af den delen af adressen, som handlar om ställningen i landet). kAnckarsvärds motion och den af Hans Jensson föreslagna adressen hafva synbarligen ett och samma ändamål, nämligen att rikta uppmärksamheten på folkets verkliga lidanden och bördor. Skrider man i detta afseendet raskt till verket, så kan den uppstådda kampen genomföras med lättbet för staten, om också med uppoffring för några enskilda, som träffis af inskränkningarna. Men läter man andra teoretiska frågor komma med i spelet och släpper animositeten emellan de serskilda Stånden till utbrott, eller, än mer, skulle man vilja betjena sig just af denna, för att åter tillintetgöra oppositionens seger, då går Sverge sannolikt innan kort en märkvärdig tid fill mötesp. Uti en sednare artikel af samma korrespondent säges det, att den mycket omtalte koalitionen) visat sig utgöra en verklighet, i så måtto, som dess supponerade medlemmar Anckarsvärd, Horn, Nordin och Sprengtporten (?) blifvit Ordförande i Utskotten, och i en ännu sedpare, att de missnöjde samla sig i Kapten Lindebergs bus till öfverläggningars. — Detta sistnämnda tyckes ändock visa, att Korrespondenten ej har rätt reda på sakerna. Så vidt vi känne, hafva nämligen inga sammankomster bållits hos Kapten Lindeberg; hvaremot någre Ledamöter af oppositionen några aftnar före plena besökt dels Grefve Anckarsvärd, dels Friherre Tersmeden, för att öfverlägga om några ipkomna Utskotishbetänkanden, och en gång, för att rådpläga om, hvsd parti som vore att taga med inbjudningen till deltagande i Hans Janssons adressförslag. ——E TR KORRESPONDENS-ARTIKEL. Lund d. 3 Mars 1840. — — — — Allmänheten bör ej sakna underse ee nn AR fe LT AL VIEN HAcCCARAå