, H5S28, Popular: tramstalkda UpptySDIngar, men Iisyn nerhet lefvande och krefifulla tillämpningar fö latt väcka och underbålla den religiösa kän Islan. Min afsigt är ingalunda att vilja förrin ga värdet af en god predikan, men vi hafv sett, huru predikosättet urartat till den grac jatt en predikan i christlig mening nästan ic ike ägde npägot värde, då den bestod antingen ut len torr och liflös moralföreläsning, ellar ock ut Hett tomt blomsterprål. Detta förvända predikosät Mlemnade efter sig äfven bland allmogen ganska be Itänkliga fölider af en stum religiös likgiltighet, p I bvars bittra frukter vi ännu till en del torde tära Men allmän likgiltighet i menniskans vigtigaste an I gelägenbeter kunde icke blifva långvarig, de högr UT behofven göra på ett elier annat sätt sin rätt gäl llande: Man fick snart både inom och utom få I darpeslandet bland allmegen se förunderliga feno mener af religiosit, hvilka under namn af läser isller svärmeri blifvit olika bedömde efter domare: inas olika åsigter och alltid urartat der de blifvi T vanvårdade, men hvilka, huru de än må dömas el Tter fördömas, dock alltid bevisa, att folkets ande: liga behof ieke tillfredsställas med drafvel elle glitter. Vid sådana tillfällen af religiös öfvenspän. ning, då hvar och en godkänner endast sin eger förmodade andeliga erfarenhet, är bibelordet er skiljedomare, som med största säkerhet bör och måste påkallas. Jag är kanske för mycket dristig. då jag härvid vågar åberopa min egen erfarenhet Jag hade varit 40 år pastor i min församling; vid början af det 41:te märkte jag en ovanlig, djupt religiös sinnesstämning hos mina åhörare, hvilken genom en inkommen predikande dräng till den grad urartade, att folket var nära gränsen af galenskap. Inga predikningar, inga föreställningar hjelpte; men i samråd med stifiets styresman företog jag mig, ett, på sätt jag ofvan haft äran nämna, föreläsa och förklara bibels; efier några få söndagar hade Herren näpst vädret och stillat stormen, så att det blef stilla iugnt. — Jag ber det Högvördige ståndet benäget förlåta, att jag med denna framställning vågat borttaga några minuter af dess dyra tid; men en 30årig tjensietid, uteslutande egnad åt laällmogens undervisning och själavård, har öfvertyged mig att en mera sammanhängande och grundlig käfnedom af bibelordet för folkets religiösa bildi ning är högst nödvändig, öch denna öfvertygelsehar jäfven förmått mig, stt, till bafrämjande häraf, ini för det Högvördig2 ståndet, framlägga följande korta och enkla förslag. 4:0 alla på Lördagarne eller andra arbetsdagar i hittills bållne: predikningar afskaffas; men i deras ställe förrättas, å lika många eller flere, Lördeger på den tid, som efter bvarjs orts lokalförbållanden anses tjenligast, gudstjenst, som begynnes med sång och bön, hvarefter presten, antingen från predikstolen eller sittande vid ett bord uti koret, en elder flere timmar föreläser Nya testamentet i svit och bifogar stådane förklaringar, som både utrede rätta meningen af förekommande ställen samt tillika väcka och underhålla fromhet och gudsfruktan. Efter läsningers slut sjunges en psalm och läses välsignelsen. --8:o Då kyrkolagen icke påbjuder ottesångs-gudstjenst på landet å storböndagar, men folket på dessa dagar mera mangrannt än vanligt plägar infinna sig i kyrkan, så böra dylika bibeolföreläsningar på ofvanbsrörde sätt antingen föregå eller efterfölja den vanliga gudstjersten på de fyra storböndagarnes pt 8:o Vid husförhören böra, så vidt möjligt är, 2:ne prester åtföljas, af hvilka den ene i särskildt rum sysselsätter sig med de till nattvarden icke admitterade barnens förhör och undervisning, den andre föreläser på ofvanberörde sätt för ungdom och äldre personer helst något af de apostoliska brefven; bvasunder tillfäl!e icke lärer saknas att framställa frågor äfven utur lärecboken 4:0 Kontraktsprostarne böra afkonsistorierna anmanss, att med görligaste första, och sedan erforderligt) antal af nya testamenten, minst 2 på hvart hushåll, blifvit anskaffade, der de ej redan finnas, låta denna bibelläsning företagas med görligeste första semt efter ott års förlopp personligen infinpå sig i församlingarne, för att utröna, huruvida allmogen önskade att sådan bibelläsning äfven på några Söndagar i stäl!tet för predikan företeges; då gudstjensten i allt öfrigt blefve oförändrad. Församlingarne äga vid dessa tillfällen att anmäla, af hvilken bland sockaens prester da önska att bibeln måte dem föreläsas och förklaras, hvilket allt till konsistorii ombepröfvande hemställes. Detta är det enkla förslag jag vågat fråmställa; skulle någon härvid anmärka att detta innebär tn öfverflödigz nyhet; så våger jag hänvisa till de första kristna församlingarnes gudstjenst, som visserligen medförde mycken välsignelse af just sådana frukter, zom nu kanske mer än någonsin erfordras. Skulle åter någon frukta, att ett nytt besvär häripenom förorsäkades lärarne, hvilket jag ej tror, så är jag fullt öfvertygad, att då fråga är att främja bibelsällekapernss ädla svftemål och att ssmmanföra grundstenarne till den grundval, på hvilken ten medborgerliga folkbildningen kan byggas, bejvämlighetsprincipen icke skall göra sig gällande! 108 Sveriges visligt nitälskande lårostånd. Häri instämde Kontraktsprosten Sandberg. ochi notionen remitterades till Ecc!esiastikUtskottets Patoral-afdelnirg. l Prosten TAuden väckte motion om löneförhöjning ör presterskapet i Bohus län. Rem. till EcclesiatikUtskottets Lag-stdelning. Bondeståndet. L j Plenum den 2 Februari fi och em. I (Forts. från JAS 49.) Diskussionen i anledning af: förslaget till inföande af Departementalstyrelse. Hans Jansson fr. Elfsborgs län: cEhuru jag öpI et erkänner, att jag icke äger insigter nog, för I tt kunna grundligt bedöma den fördel ifrågavaI ande nya förslag skulle medföra, om det af Rik. t. antages och af Kongl. Maj:t sanktioneras; anser ig dock vara ostridigt, att samma förslag är af en beskaffenhet, att det åtminstone förer oss ett Leg längre fram till erhållande af en ansvarig miiståre. I Vårt nuvarande Statsråd var väl, efter gstiftarens mening, uti, vår ännu gällande rege(1 Zn mm a