dra Ormus hade länge vwarit sysselsatt med att utarbeta en plan för jordens ekonomi, hvarigenom både menniskan och naturen skulle så vidt! som möjligt nå fullkomligheter. Som den till verkställande promulgationen häraf komme att medföra mycket detaljarbete och skrifveri; häde han skaffat sig ett fullständigt kansli, och inredt sin stora salong med väggskåp och. dubbla pulpeter öfver hela golfvet. Han egde sina ordentllga expeditionssekreterare, registratorer, kopister, ända ner till vaktmästare och rumsoperskor. Efter mycket ödande af tid och påp1 per, var nu Ormus ändtligen så långt kommen, att han på sitt kanslibord hade tiggande färdi-l ga, utskrifna, kollationerade och undertecknade tolf plskater, rörande jordens framtida styrelse med hvad dit hörer. Förr än vi vidare betrakta dessa märkvärdiga dokumenter, bör likväl omnämnas en scen; som kort förut egde rum mellan Ormus och Ariman, Hvilken hälsat på honom en aftonstund. Ormus tog sig vid detta tillfälle före att göra sin gäst underkunnig om sina planer och om hur förnumstigt hen tänkte stöka till med allt. Ariman gjorde till ena början härvid endast en vänlig anmärkning, och föreställde: honom om det var så -all.deles billigt, att de der uppe i månen skulle utstaka hur menniskorna borde lefva på jorden, och om det icke vore bättre att dessa finge ostördt utbilda sig och sina samhällen efter de-1 ras egna anlag. Ormus svarade, att menniskorna och jorden, om de lemnades på egen hand, j skulie af sina anlag ledas till förderf;-hvarföre! det vore nödvändigt, att de styrdes till det Tätta af en obervende makt utom dem; och han, som nu en gång för alla var sjelfva det! goda i verlden, hvem vore mera än han qvalificerad till en dylik guvernörs-post? Jag skall . föra jord och mensklighet till-det som är godr; de skola följa mig och: vara sälla, de må lida dervid så mycket som heldst. Ariman replikerade: Om en makt utom ett lefvande väsende vill styra detta åt ett hållj dit: det icke; sjelf hör, så skall denna makt, om den ärsvag,: misslyckas, om stark, endast på det sättet. lyekas; att den krossar och förlamar det lefvande! ting, som den Vill förlyckliga genom sin väl-! ment2, men dunima dragting.. Han föreställde honom vidare, huru han för att vinna sitt sto-: ra ändamål, i stället att anlägga kanslier i månan, borde lefva inne i: sjeliva menskligbeten, och gezrom en väckt önskan och åtrå inngi varälserna sjelfva, genom ett hemligt inre uppställdt ideal hos dem, förmå dem att såsom af egen vilja söka det ädlare, sin förbättring: Ormus, som nnder allt detta stått och fönderat på ett bref, som han skulle? diktera för sin; expeditioussekreterare, afbröt vresigt. sin gästs filosofiska räsonnemang, och Ariman blef -bäröfver å sin sido vid dåligt humör; han lät sig! likväl ieke af sin vrede öfvermannas, utan tog! -ett lugnt. farvälcaf -Ormus, yttrande till slut! desså betydelsefulla ord: aJag går. Jag ser att du har mycket att göra och får kanske än mer; jag vill alltså icke störa dig. Jag har icke hus och bem, som du, än mindre kansli, följer sällan några gifna planer. Det oaktadt,! skal! jag ändå uträtta någonting, och det jag icke sjelf gör, skall jag en gång sända min son att uträtta. Farvälls Så talade Ariman, detta urväsen, som man kanske misskännt. bra mycket, då man kallat det för det ondas prineip, och som bestämdt säkert, i hvilket fall som heidst, bör få gälla som ett knälfveln så ljust hufvud. Efter den betan voro Ormus och Ariman aldrig mer kontanta, ech härifrån härleder sig den verldsomfattande träta mellan hvad man kallat den ond? och goda principen, som blifvit så ryktbar i Österlanden och som äfven i Europa, eburu under andra namn: och former, blifvit af stor vigt för många. Men Ormus befallde sin registrator i svarta! boken, anteckna. den utgångne såsom misstänkt person, och sätte sig åter att syssla med sin stora verlidsplan och sina öfversvindeliga plakater. Tolf blafvo, som sagdt är, deraf färdiga innan kort tid. Raåbrikerna voro dessa: 4ä:o om hur menniskan skall sig förbåHa motaska, barn, tjenstfolk, Husdjur. -2:5. Om hvad mat! och dryck menniskan må taga åt sig, samt huru husbonde! skall sig:förbhållgy när tjenares mai ge är i olag. 3:0. Om huru menniskan ärförpligtad att bygga sig skepp och båtar, hvilka! vatten bon skall befara, hur mycken vinning af handel hon är skyldig att skaffa sig i vissa! hamnary sånit beloppet af den förlust hon eger ätt lida i ahdta. 4:0. Om. jordens indelning.i riken, landskap och tutigomål. 50. Gitugångsreglemente. 7 6.0, Öm insättande af styrande personer bland menniskorna, då Ormus icke! sjelf har läglighets7:0: Om konster; hur qvinna vare skyldig att om sommaren bruka randiga och rutiga tyger.af vissa färger. 8:0. Om på hvad sätt echbvilka slag af örter mullen vid föreskrifna årstider har att framalstra. 9:09: Om trädgårdar, hvilka slags rosor, — modell vidfogas, — der böra Uppväxa till lust att se och I