Aftonbladet – 29 februari 1840, sida 1

nästkommande Mars, och en motion af Hr von Knorring om alfskaffande af permanent inqvarterings-skyldighet biifvit remitterad till LagUtskottet, anmältes och emottogs tillförordnade Hr Holfkanslern, som aflemnade ätskilliga Kgl. propositioner. Hirefter förekom till diskussion Bondeståndets inbjudning till Ridderskapet och Adein att förena sig med Ståndet om en adress till svar på throntalet, i enlighet med det förslag Fans Jansson dertill framställt. Grefve Frölich, David, delade frågan i trerne afdelningar: principen, redaktionen och verkställigheten. I anseende tll den förra, fann Grefven det Grundlagen icke kunde anses förbinda Konungen att emottaga och afhöra dylika adresser. Rörande den ifrågavande ater, trodde talaren, att Ridderskapst och Adein ej kunde, utan att förnärma de öfr.ga Ståndens yttranderätt, vägra att instämma 1 den utmärkte Riksdagsfullmäktigsn Hans Janssons förslag, emedan detta angick dån ovanliga tilldrageisen af ett throntal. Som imedlertid adressen blifvit remitterad till KonstitutidnsUtskotter och frågan derigenom dragit långt ut på tiden, samt det vore att förmoda, att om förslaget skulle ändrasoch jemkas i hvarje Ständ, If. M. Konungen icke torde lika gerna emotutaga adressen, som om den genast blifvit med aklamation antagen, så fann Grefven med ledsnad intet annat återstå, än att lägga förslaget till handlingarne. — Hr Lagerhjelm, Pehr, ville återföra i Ståndets minne hvad som passerade vid 1823 års Riksdag, då äfven fråga väcktes i Bondestindet om en adress till Konungen. En skrifvelse ankom då från Kongl. Maj:t till Stöänderna med tillkännagiivande, att Hans Maj:t icke kunde emottaga någon sådan adress. Hr Lagerbjelm uppläste den åberopade Kongl. skrilvelsen, yttrade att Konungen egde allena styra riket, och ansåg rättast och bäst, att lägga adressförslaget till bandlingarne, hvarigenom saken kunde komma till hvila. — Friberre Lejonhufvud, Abrakam, fann, att grundliagsstiftsren ej afsett adresser, lika litet som Regerizgsformen känner till något throntal. Förevarande adressförslag saknade dessutom egenskapen att vara beredt af vederbörligt Utskott; trodde att det endast kunde läggas till handlingarne, — Friherre Cederström, Jacadb, fann sättet bvarpå denna fråga varit behandlad, innan den kom till Ridderskapet och Adeln, gifva den en annen betydelse än hon annars skulle hafi. Talman i Bondeståndet hade vägrat proposition, men KonstitutionsUtskottet underkänt denna vägran och beslutit, att proposition skulle ske. 44 Riksdagsordningen bestämmer, att allmänna frågor, hvarmed förstås sådane, som kunza eller böra komma under samtlige RiksStåndens öfverläggning och pröfnicg, skola öfverlemnas till behöriga Utskott innan beslut fattas. Bondeståndet hade enbälligt inbjudit de andra Stånden att förena sig med Stårdet om den ifrågavarande adressen, således skall frågan l ovilkorligen remitteras till Utskott. Friberren bestred all öfverläggning för närvarande i ämnet innan detta skett. Hen vore af grundlagen hindrad yttra sig. — Friherre Boye, Ludvig: l Äfven han skulle aldrig jäfva KonstitutionsUtmd makt, men Utskottet bade ännu en makt öfver sig, och det var Konstitationene Hvad utstak.de denna i förevs:rande fall? Jo, 126 Riksdågsordningen handlade om threntalet och föreskref huru dåt skulle besvaras, nemligen blott med betygende af Ståndens underdåniga vördnad. . Throntalet vore Konungens personliga yttrapde, utan förpligtelse för honom att inhemta mintsirarnes tankar derom. Om Ständerna vore missnijda med de sednares åtgärder, så ägde de att emot dem använda 106 och 207 6 Regeringsformen. Uttrycken i den projektersde adressen triffade måhända ministeren, men äfven Konungen enskildt. Detta föreslagna nya pifund kunde uppenbarligen i framtiden mis brukas, och af em mäktig opposition anvivdas att framställa möral-lexor för monarken, Mean hemställde nödvändigheten att eftersinna, om ej, i fall adresser till svar på throntalet infördes, dessa kunde missbrukas att paralysera 3 g RB. F., som bjuder belgd för Kenungens majestät. AU åt en så vansklig makt, som en Riksdags majoritet, förtro vården om den monarkiska principen, vore att hereda dess fall. Enda utvägen, som vore att vidtaga fmed adressförslaget från Bondestinaet, bestod i att lägga det till bandlirgarne. Om det vore tillåtet gifva motionären af adressförslaget ett TRåd, så skulle talaren vilja föreslå honom att låta det anförande, ban 2fifvit öfrer Konungens proposition em Statsverkets tillstånd och bvilket man läst i tidningarne, åvölja adressförslaget såsom bevis på syftnivgen ech andan (Starka stamprirgar.) — Hr Cedersehöld Pehr Gustaf, ville icke ystra sig öfver det närvavande adross:försletet blott öfver sdresson å allmänhet. Det vore icke sarnotikt att nyss apkomne riksdagsmän redan i början af en ribs Å