Aftonbladet – 27 februari 1840, sida 3

och i kassakistan, med tredubbla lås och jernz beslagen. Hvad hindrar Er, att hafva 50,000,000 i edra hvalf eller annorstädes, och ait visa en skymt af4 till 5,000,000 skulder? Skullen J i en sådan ställning vara mindre välbebållne eller anse Er på något sätt insolventa? Edra uppgifter på passiva med uteslutande af aktiva bevisar ju platt ingen ting, och efter J ändock fören edra räkenskaper efter dubbla bokhålleriet, hvarför gören J icke upp er balans? On jag ändock ägde fordringar på civillistan ! Hvad jag gerna skulle låta den förnya sina skuldsedlar, och aldrig öuska mig en bättre gäldenär! Men detta prat om skulder är nu blott en barnslighet; hofherrarna hafva nog allvarsammare invändningar. Votera tyst,, säga de amycket tyst och mycket snabbt dotationen till vår älskade prins! Ingen tvekan, intet buller, ingen skandal, huj! — Vi hafva antecadeniia att åberopa — Frankrike trånar af längtan att töma sina fickor i den kongl. sonens kassakista. — Monarkiens glans krälver oeftergifligen, att hertigen af N. lefver på stor furstelig fot. — Det är ju ett så förbålt vackert rmariage. — Också kan man väl icke bjuda prinsen mindre i arfvode för sina militäriska tjenster och sina stora meriter. — Låt oss undersöka: Hvad är det för antecedentia J talen om? cOm millionen till drottningen i Belgien,. Men den var en bröllopsskänk och ingen donation för lifstiden. Föröfrigt grundlägga ett förhastadt beslut, en skrufvad förklaring och derefter missbruken, icke någon regel; ett elakt efterdöme binder icke; Kammaren är ombytt. J talen vidare om Hertigens af Orleans dotation? Rätt så; en artikel i lagen den 2 Mars 41832 utesluter thronarfvingen från delaktighet i privatförmögenheten, och akten af den 9 Augusti 4830 från donationen, och båda således från all jemförelse. — J talen om Englands exempel? Men Prins Albert eger icke mer än kappan och värjan, och J viljen väl icke jemföra en liten furste till Coburg med en ättling af Orleanska huset, som eger ett kapital af 45 millioner? För öfrigt, hur stort är väl salariet för denne gemil till en drottning, denna vida vigtigare person än andra sonen till en kung? 30.000 L. St. . Trettiotusen L. för att figurera vid det mest aristokratiska hof på jorden, bland hertigar af Northumberland, Buekingbam, Devonshire, Bridgewater, Bucleugh, Newecastla och andra stora herrar, som ega flera mils landsträckor, slott och palatser i dussintal och flera millioners inkomster! Det vore artigt att veta hur minga qgvadratmil dessa borgareadelsmän, som trängas invid borgarekonungens hof, ega, hur många millioner de depensera om året, bur många slott och platser de bebo, hur många tjog drängar och betjenter de underhålla, bur många af deras fruar gemåler sitta på hertiginnornas taburett, med pager bakom sig, och om icke med ett par bundra tusen en prins kan leva vida öfver sin värdighet vid värt lysande hof. ooo J talen om Preussens efterdöme? Det är verkligen väl valdt. Konungen i Preussen, med 9 millioners inkomster, sin familjs och sitt hofs deri inberäknade, begär icke en skilling af folket för sina barns giftermål. Hur herrligt lyser ej deremot den beundransvärda oegennyttan i vårt land, och den modesta Franska civillistan. på blott 26 millioner, och den faderliga ömheten om: privata förmögenheten! J talen om Österrikes exempel? Tyst med det. I Österrike, der den högre adeln är så förnäm och så feodal, och der Schwartzenberg, Esterhozy, Metternich ega besittningar, som genom deras utsträckniog och dermed förenade privilegier, nästan kunde anses för kopungariken, lefva prinsarne af det kejserliga huset i en aktningsvärd enkelbet, och Kejsaren prejar icke sina undersåter, för att rikta sin familj. Tycken JI ännu att edra antecedentia äre värda att åberopa? Men prinsen eger ju lysande meriter, och emilitäriska talanger, som bjuda en vördnadsefull tystnad, åtföljd af ett nationelt premium?e Jag hoppas, min prins, att det icke är i ert namn, man så yttrar sig. Man har hållit tal om Thiers, Berryer, Odilon Barrot, Dupin, Guizot, Mauguin, Arago, Lamartine, Rossini, alla stora snillen och talangar af första ordningen; man har underkastat Jean-de-Dieu Soult, vår bataljgeneral, mycken diskussion och mån skulle ej våga tala om er? Utan tvitvel. Nå väl: jag medger att ni är tapper, icke mer och icke mindre än armåens alla öfriga office. rare; likväl vågar jag icke derföre tillägga er 3500,000 francs ränta. På sådane vilkor skulle armeen verkligen blifva oss för dyr. Imedlertid, min general, vill jag, i brist på Pengar, visa er en honnör, som ännu ingen mottagit. Prins eller icke prins, må ni få den äran att jemföras med General Bonaparte. (Slutet följer.)