Aftonbladet – 27 februari 1840, sida 3

all aCn SOKtla Baucn UcCVIja. (INULTT nej BLANDADE ÄMNEN. SKAMLÖSA FRÅGOR AF EN JAKOBIN. Under förtjusningen vid den i Juli 4830 firade förmälningen mellan umonarkien och de arepublikanska institutionerna, d. v. s. mellan Frankrike å ena och Ludvig Filip med dess sju barn å andra sidan, försummade de män, som uppsatte äktenskapsförordet, att rätt punktligt bestämma hur med dessa sju barns underunderhåll i framtiden förfaras borde, och denna försummelse har ådragit Franska budgeten många item och hotar den med ännu flera. Förgäfves anslog man en den drygaste civillista, förgäfves riktade man de kongl. domänerna, på det den kongl. fadren derigenom måtte kunna underhålla barnen; man har det oaktadt nödgats betala witexm bröllopsgåfva till Kronprinsen, item hemföljd åt prinsessan Marie, item brudgåfva åt prinsessan Louise, och nu komma ministrarne och begära ett litet item på 300 000 franes åt Hertigen af Nemours. Cormenin, som en gång yttrade sin tanks, rörande ett dylikt item, hvilken tanka under rubriken Unjmillion silvous plait meddelades i detta blad, har pu äfven under ofvanstående titel framställt rågra reflexioner, rörande det föreslagna item till Hertigen af Nemours, och vi meddela af dem följande utdrag: aDet finans ett ställe i Paris, begränsadt i öster af Carousselgallret, i vester af Jardin de Lerdtre, i norr af Rivoligatan och i söder af Semen; detta ställe kallas Tuilerierna. I denna lilla vrå ef Paris kallar man utan omsvep hvar och en för Jacobin, som djarfs tro, att civillistsn (anslaget för hofvet och kongl. familjer) med sina 26 millioner i nya, blacka luisdorer, just icke är någon spottstyfver, att de privata domänerna till mer än 400 millioner är rätt lagom och till och med litet mer än lagom, och att det är temligen på modet i Frankrike, att en husfader med godt bo och goda räntor icke lägger sina barns utstyrsel på sina slägtingar, sina grannar, sina vänner och bekanta, och framför allt icke på dem, som hvarken äro hans slägtingar eller hans grannar, eller vänner eller hans bekanta. . . . . . . . Men låt oss gå rakt på saken, ty vi hafva, som man väl kan se, bråd om att få inhändiga beloppet. . . . . Låt se bur stor andel hertigen af N. äger blott i den privata förmögenheten. d Ludvig Filips donation till sina barn, den 7 Aug. 1832, innefattar allehanda fast och lös egendom, såsom jordsträckor, odlade och af bördigaste sort, slott, hus, farmer, betesmarker, räntor, kanalaktier, inteckningar och skogar, herrliga skogar, dem intendenten öfver civillistan uppskattar till 104,000 arpens (omkring 78000 Sv. tunnland). Och hvad gäller väl en arpens, huggtrakt, grofskoggrund och mark? 4000 fr. Således ett kapital af 404 millioner att dela mellan 7 barn, nemligen prinsarne Nemours, Joinville, dAumale och Montpensier, samt prinsessorna Louise, Clementine och Marie och deras afkomma. Hertigen af Nemours äger alltså blott i skogar 43 millioner Francs. Jag talar icke om hans andel i resten af jordegendomarne, i slött, farmer, aktier, räntor, möbler och annan egendom, icke om hvad han får efter sin tant, icke om de 44 millionerna i skog vid Breteuil, hvaraf han en dag mottager sin goda anpart. Med 45,000,000 förutan räntor, tycker ni icke att hertigen af N. är skäligen väl doterad? Tycker ni att privatförmögenheten icke är tlllräcklig? Eller hvad sägen j gode Hrraf hofvet? J sägen: vi hafva icke så mycket vi bechöfva, våra affärer äro icke för goda; wvi gå alldeles under; med ett ord — skulle ni väl dtro det — vi hafva — skulder. Nej, det tro vi verkligen icke. J skullen gå inder med 26,000,000:s reveny! J skullen hafva skulder! Och hvilka skulder om jag får fråsa? Er invändning är någon ny uppfinning, let kan jag försäkra; den har blifvit begagnad i alla komedier, från Aristophanes tid till Moidres. Å Jag talar icke om edra skulder, mer eller mindre fiktiva; Jag talar om edra fordringar att betala dem med, om verkliga tillståndet. väl atredt och rikligen tryggadt af edra egendomar. reservfonder och handpengar, bankonoter, aktier, kapitaler och kontanter i plånboken