Aftonbladet – 25 februari 1840, sida 1

Å ) I Det vore ett stort fel, att genom skyddstullar uppått tillfälle att framställa, voro: 4:0 att Landtnarskalken och Hrir Tålmän behagade sinsemellan liskutera om de fall, då de ansägo sig böra vägra oropositioner; 2:o vid hvilka tillfällen de ahsågo 10:2 S Regeringsformen böra tillämpas, och 3:0 wuruvida det vore i sin ordning, att i ett Stånd öljdes en annan Riksdagsordning, än i de andra, ör så vidt det vore t. ex. tillåtligt i ett Rikestånd, itt utirycka bifall eller ogillande, med begagnande W något annat organ, än tungan. .Häruppå uppläste Hr Lagergren ett långt anföande, föranledt af den utaf Hr Lidbom, avgående ullbestämmelser i sista Plenum väckte motion, ui hvilket Hr Legergren, efter en genomförd ramställning af våra inhemska näringars tillstånd, och anförande af bistoriens exempel, i afseende på Portuga!s lidanda genom okloka tullförfattningar sluiligen föreslog, 4:o att alla ätgärder och stadsanden i tuliförfattningarne, för beredande och. underlättande af en ökad införsel af utländska slöjdevaror, måtte uppskjutas, intill des: Kongl. Maj:t, genom traktater med främmande makter, betingat Sverge full reciprocitet i tullbehandlingen af alla dess exportvaror, svenska slöjdeartikler inberäknade; och 2:o att, intill dess sådant inträffat, dels förbud och dels en, efter reciprocitetsgrunder lämpad skyddstull å utländska manufakturoch bandtverkerivaror måtie fortfara att genom tulltaxan beSLÄMmRaS. : Hr Halling yttrade, att utaf Hr Lagergrens framställning skulle möjligen kunra dregas den slutsats, att i Sverge ej funnes någon industrieller manufakturgren, som ej vore ef tullskyddad. Talaren ville i detta afseende blott såsom exempei nämna papperstillverkningen, som framgått och uppdrifvits till verklig fullkomlighet, utan . något skydd eller förbud. Papper hade, under sednare åren, betydligt exporterats. Härvid borde man jemväl ihägkomma, att råämnet utgjorre eh importartikel, men ett tillverkningen ändå så burit sig, att papperet med fördel exporterades. Oaktadt de stora kostnader ech förslag, som. denna tillverkning erfordrade, bade likväl tillverkaren haft sin vinst, och en pappersbruks-egare hade ansett sig ej behöfva annat skydd, än nedsättning i införselstull för nödvändiga råämnen. Behofvet af papper inom landet hsde äfven stigit, men fylldes mer än tillräckligt. Af detta exempel vore Talafen mer än öfvertygad, att våra inhemska näringår kunde med fördel drifvas, utan det af Hr Lagergren i 4:o-punkten föreslagna försigtighetsmått, och förenade sig för öfrigt med Hr Lidbom. Hr Rydin gillade bvad Hr Halling aefört om pappersfabrikationer, men trodde ej, att denna närings florerande tillstånd innebar rågot bevis på välmåga i landet. Tvärtom. Man beböfde endast se på rudimaterien, som erfordrades för tillverkningen, nämligen trascr och lumpor; — och en mängd sådane eller rikedom på trasor kunde väl ej anses som någon egentlig rikedom. Denne fabrikation irmnefattade således väl bevis, att industrien tilltagit, men tillgåvg på råämnet utgjorde intet bevis på välmåga i landet. Er Lagergren beklagade, att han ej nu vore beredd, att meddela uppiysningar om verkliga förhållandet med den uppgifne pappers-exporten. Trodde, att Hr Halling möålat något i rosenrödt, och att pappers-exporten vore högst obetydlig, men skulle vara glad att få erkänna, att ban derom misstagit sig. En pappersbruks-egare hade för Hr Legergrem omtalt, att ban gjort försök, att exportera sin tillverkning, och :tt Danmark vore enda land, der den kunds afsättas, och att i Hansestäderne papperet väl mottagits, men kommissionärerne der hade förklarat, att, ehuru varan vore god och priset billigt, kunde den ej försäljas, emedan angränsande staters tulltariffer vore så höga, att afsärtningen derigenom gjordes omöjlig. Jog tviflar såiedes, att pappers-exporten kunnat inbringa någon vinst.) Hr Moberg kunde ej dela Hr Lagergrens tanka. offra landets styrka på näringar, som ej äro förenliga med landets naturförhållande. Om man ej genom konstlade understöd sökte hjelpa dylika näringar, skulle de, lemnade åt sig sjelfve, aptingen upphöra och verksamheten riktas åt annat håll, eller ock gå framåt, till följd af dep fria tåflap. Exempel vore pepperstillverkninger. Hade i tid industrien blifvit mera omsorgfullt riktad på bearbetningen af våra inhomska tillgåvgar af skog och metaller, skulle mycket bafva vunnits, som pittills i stället utgjort förlust. En konstlad näring, eller en sådan, som ej utan skyddstull, kunde bära sig, lemnade troligen föga vinst. Hr Helsingius äelade Hr TLagergrens åsigt, som angifvit rätta synpunkten för frågans bedömande. Det gåfves ej någon näring, som ej i Sverge kunde lokaliseras. Om tryckfriheten inskränktes, skulle lätt kunna hända, att både pappersbruk och boktryckerier komme att upphöra. Er Lagerqvist och Carlberg instämde Nufvudsskligen med Hr Legergren, Br Srinck förenade sig, i afseende på pappersexporten, med Hr Halling. Hr Petre bade ej ärnat tala i detta ämne, hvars fullständiga diskuterande ändock kunde förutses, men ville nu fästa uppmärksamheten derpå, att Hr Logergren syntes ba gått längre, än sjelfva Tul!kommittcen, som, eiter hvad Hr Petrå ville minnas, yttrat, att klädestillverkningen egentligen tilltagit sedan den tid, då ett friare tullsystem börjat, och awt klädesfabrikationen ej skulle behöfva ,)dess nuvarande skydd mera än 40 år. Då detta —-— OR —— — — ER ER 2 -— var år 4834, skulle endast 4 år återstå. — I afseenda på åberopandet al Portugals exempel, hemetällde Talaren, buruvida det vore lämpligt till Sverge. så framt man ej ville antaga, att Sverge gtode i samma beroende af ett annat land, som Portugal af England. Vore fråga, att taga exempel af andra länder, funnes de på närmare häll, t. ex. Tysklend, der uti en stat tullsystemet vore fritt, i den andra motsatsen, och der i förra star ten allmän välmåga fanns, då den sednate led af armod och betryck. — Instäåmde med Hr Lagermwm— LL ) Såsom upplysande anmärkning vid denna uppgt, förtjenar likväl nämnas, att 1. ex. den i Hemburg utgifna, allmänt bekanta tidningen Lit