Aftonbladet – 21 februari 1840, sida 1

råda uti de siora samhälls-frågorna nemligen: angående konstitutionel-ansvarighet, hushållning med allmänna medel, närings-lagstiftning i allmänhet och tullsystemet i synnerhet, domstolsorganisation, straffoch korrektions-system samt fattigvård Nå väll svarar man, om nu Konungen :vore färdig ätt gå det allmänna tänkesättet till mötes och bilda en national-minister, huru kan man vänta, alt han, nu i hast, skulle finna män med sådana utmärkta egenskaper, som ni fordrar? Det är väl icke .tänkbart, att han sjelf kan ingå i underhandling med alla de serskilda personer och angåends alla de serskilda ämnen, som tid efter annan kunnat komma i fråga, och hela verlden. påstår . dessutom, att vi i detta ögonblick hafva en total brist på statsmän. Det må vara sannt, att tillgången på statsmän icke är stör, och detta är kanske den närvarande styrelsens och favorit-systemets oförlåtligaste .synd; .men nationen är icke så. vanvettig, att den fordrar: nya skapelser eller ideåler: den begär blott, men detta ovilkorligen, i främsta rummet redlighet, och derpå är dock ej total brist, samt. sedan, bland de redliga, de dugligaste. män, . som nu finnas. Svensken ursäktarastill och med: många misstag, blött han vet och är öfvertygad attafsigten varit god. Hvad underhandlingarne angår, så anse vi bestämdt att de måste uppdragas åt en person. :Den man, på bvilken -.Konungen :för, detta ändamål med dess: höga -förtrosnde faller; måste: derefter uppgöra ett helt förslag till besättande af alla rådgifvareplatserna: Detta förslag underkastas derpå konungens pröfning. I samma mån ett sådant: förslag autages omodifieradt, ökas: eller minskas naturligtvis Konungens egen personliga moraliska ansvarighet: 1 sjelfva föratsättningen att man sökte ändamålet: en nationel. minister och att frågan verkligen är att återställa förtroendet mellan styrelse och folk, ligger då nödvändigheten att den man, åt hvilken underbandlingen uppdrogs, måste sjelf för sin karakter !och sina grundsatser äga detta förtroende, såväl från folkets sida som af dem, hvilka kunde komma i fråga att fungera såsom högste administrations-cbefer, antingen han sedan sjelf komme att inträda ibland dem eller icke. Finnes då någon sådan man, åt hvilkrn nationen med nöje skulle finna att konungen i detta afseende vände sig? , Jal vi känna åtminstone tre; Johan Gabriel Richert, Gustaf Algernon Stjerneld och Wilhelm Fredrik Tersmeden. Intill dess man funnit, att män, sådane som desse, blifvit anlitade och misslyckats i bildandet af ett kabinett, är det antingen barnsligt eller oärligt att tala om omöjligheten, — att i detta hänseende tillfredsställa nationen.