Aftonbladet – 20 februari 1840, sida 1

omrarne, som bilivit iIniörat 1 Konuegens kansii och der visat sig vara af obestridlig nytta, så skule lagskipningen derpå vinna, och behof förekom mas bådo af flere Hofrättsledamöters anställning och löneförhöjning för dem. 1 kansliet hade nemligen lösen för utslag, resolutioner m. m. blifvit lagd helt och hållet i kartan, så att för dem ej betaltes mera än bvad denna utgjorde; deremot hade tjenstemännen fått ökade och förbättrade löner. Detta hade haft en ganska helsosam verkan. Under den tid Talaren varit tjenstigörande statssekreterare för; ecclesiastikärenderna, hade koillission vid flere tillfällen uppkommit emellan Kammarexpeditionen och den, hvars chef ban var. Statssekreteraren för Kammar-expedition hade vägrat Tel. föredraga mål, hvilka, enligt hans åsigt, bordt höra till Eckl.-expeditionens föredragning. Sedan den spya regleringen skett af löningssättet inom kansliet, hade Kammarexpedititionen deremot med nöje sett, att Ecklesiastik-expeditionen haft besväret med dessa måls handläggnieg, då sportlerne derigenom iske minskats för den förstnämnda expeditionens tjenstemän. — På flere orter bade föriikningskommissioner bildat sig; afsigten med dessa inrättningar vore visserligen god, men följderna svarade icke alltid deremot. En fsra för rättvisan låge i den omständigheten, att efta fanns ingen lagfaren man i Förlikningskommissionena. Sakerne afgjordes efter billighet, men ofta emot lag. Deremot skulle domrarne sjelfve söka förlika målen, då de blott hade besvär af. många rättegångar och ingen inkomst deraf. För 2 å 3 riksdagar sedan nade endomare inom -detta Stånd sjelf tillstyrkt den föråndring i aflöningssättet, Talaren nu omnämnt. Det vore nu ej ovanligt, att då fråga uppstod om inkomsten af en domsega få höra yttras: I nuvarande mnehafvarens hand ger hem så och så myeket, men kommer hon i den och dens händer, så skulie hon kunna uppdrifvas till så och så mycket. Detta hade Talaren velat yttra med anpledring af Hr Gyllenhaals nu förevarende rotion. men ban ämnade väcka en serskild metion i ämnet — Hr Gyllenhaal hade af Friherre Flemings yttrande trott-sig finna, att han förstått honom säsom hade han velst kasta någon skugga på den ifrågagavarande Tulldistriktchefen, hvilket alldeles icke varit hans mening. Hr Gyllenhaal afbröts af en anmälan om en deputation från Bondeståndet, anförd af Bengt Gvåmundson från Halland. Den öfverlemnade ett protokollsutdrag af den 45 dennes med inbjudning till Ridderskapet ech Adeln att förena sig med ståndet i den af Hans Jansson från Elfsborgs Län föreslagna underdåniga adressen till Kongl Maj:t i anledning af throntalet. (Detta adressförslag äterfinnes i Aftonbladet för den 3 dennes.) Hr Landtmarskalken bad deputationen återföra till ståndet försäkran om Ridderskapet och Adelns aktning och vänskap, och att ståndet skulle taga förslaget i öfvervägande. Grefve Posse, Arved, upplyste, att Tulldistriktchefs-embetet för inre distriktet, enligt Kongl. Maj:ts redan fattade beslut, korime att indragas, då nuvsrande innehbafvaren efgår. Hr Gyllenbaals motion remitterades till StetsUtskottet. Riddarhus-sekreteraren uppläste härefter det ofvannämnda adressförslaget från Bondeståndet. bvilket af Friherre Boye, Ludvig, begärtes på bordet. Friherre Cederström, Anders, uppläste en motion om förändringar och tillägg i tjenstehjonsstadgan, hvari bland annat föreslås vida strängare föreskrifter i afseende på stadgandet om laga försvar.s Hr Hjerta, BE. J., hemställde att den kunde få hvila, till dess deni Kongl. Maj:ts throntal iofvad e proposition rörande en ny lösdrifveristadga ankommit till Ständerna.: Dessa båda ämnen kade med hvarandra ett så nära sammanhang och innehöllo båda frön till så allvarliga och vidlyftiga öfverläggningar, att Ståndet snnars sannolikt hide att vänta sig arotoko!let belastadt med en dubbel diskussion öfver ungefärligen samma frågor, bvilket vore skäl att undvika. Frib. Cederström gick in på denna hemställan. Fortsättningen af redogörelsen för detta plenum, hvari förekom en lång diskussion röramde skjutsväsendet, måste vi uppskjuta tills i morgon. Plenum på Riddarhuset den 49 Februari, ec. m, Detta Plenum upptogs hufvudsakligen af remisser på Hr L. J. Hjertas, i föregående Plenum, väckta motioner, om förnyande af åtskilliga Rikets Ständers skrifvelser vid sista Riksdag, af hvilka en del blifvit summariskt omnämnda i Tisdagsbladet. Af sådan anleduving anse vi lämpligt, att nu meddela några af dessa motioner något utförligare, jemte upptagande af de öfriga, som ännu ej bunnit nämnas. Hr LIL. J. Hjertas motion om upphörandet af Lagmansrätter, Kämnersrätter, och visse städers och Riddaresynerätter. Redan vid Riksdagen näst före den sistlidna, bade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 11 Mars 4830, hos Kong). Maj:t anfört, att de, med afseende å de mångfaldiga oiigenheter, som för rättsökande parter uppstå af nödvändigheten att genomgå de många instantierna efter nu gällande rättegångsordning, för Isin del beslutst, att Kämnersrätlter i siäderna, med undantag af dem i Stockholm, ifvensom Lagmansrälter å landet och RiddareIsynerätter borde upphöra. Detta beslut, hvarå Kongl. Msj:ts sanktion då vägrades, blef vid sista Riksdag å Rikets Ständers sida åter förfjnyadt; men Regeringen nekade ännu en gång vid sista Riksdag att dertill lemna sitt bifall. De skäl, som i Regeringens svar till Ständerna finnas anförda, tyckas likväl så litet hålla stånd I mot dem, på hvilka Ständernas beslut blifvit lIgruodade, att det nära nog ser ut, som om styrelsens obenägenbet för dessa domstolars af-Iskoffande: egentligen blott härledde sig från em önsken att fortfarande eca ett antal domare