Aftonbladet – 19 februari 1840, sida 1

itan äfven offentligen tillkännagrfva, hvilket leras system är. Yt sådant tillhännagifvande ler program har den fördelen, att folket vet wuruvida mannen utfäster sig att omfatta dess jak eller icke; om han bekänner sig till det stationära, eller till reformernas framgång; om nan, på hvilkendera af dessa sidor han tillhör, ir fanatisk eller moderat; hvad föreställningar han gör sig om folkets behof, o. s. v. i Nyttan af ett sådant program är mångfaldig. Om ministern, efter inträdandet och under utöfningen af sitt embete icke uppfyller de löften, han: gjort, och ej arbetar i detsystem;, han tillkännagaf, så har folkets ovilja ett säkert fäste att stödja sin opinion vid, och det kan genom sina ombud vid rikslagen eller sjelf, utan fara att begå orättvisa, ställa till moraliskt eller juridiskt ansvar den man, som bedrog dess förhoppningar. Om åter ministern troget efterlefver sitt tillkännagiflna system, så äger ban härigenom sjelf det största skydd emot politiska vindkast. Hon kan alltid svara och säga till nationen: cdu kände mina tänkesätt. Hvarföre antogs jag, om icke för dem? Och dem har jag efterlefvat, hvad vill du mera?, —— För den händelsen, att en minister med ett mot folkets sanna intresse stridande system blifvit antagen, återfaller naturligtvis oviljas på den, som, oaktadt sådant, antog honom; men sjelf är ban alltid fredad, då hans system icke utgjort en hemlighet. Hvad konubgen beträffar, soim aldrig behöfver antaga en man, känd med ett för Bationens välfärd oförenligt. system, men, om han gör det, endast kan skylla sig sjelf för följderga; så har han deremot, om han vill lyssna till tidehvarfvets stämma och folkets röst, den högsta garanti, att sjelf kunna bibehålla nat tionens kärlek och styra väl, så fråmt han alltid, före ex ministers antagande, låter bonem proklamera sina statsmannaprinciper. Ty när konungen då, såsom vi alltid förutsätta, endast väljer ministrar af ett för riket gagneligt system, så är han ständigt i tillfälle, att, om den höge funktionären handlar emot sitt program, föranstalta om hans entledigande (en åtgärd, sem hvarje gång skall väcka jubel i nationen); eller om ministern icke handlar emot detsamma, men råkar blifva illa anskrifven hos något politiskt parti, kan konungen då alliid, till skydd både för ministern och sig sjelf (om han sktar det sednare nödigt) åberopa ministerns handlingssätt och dess noggranna öfverensstämmelse med afgifna löften. Vi hafva talat om nyttan af Ministerprogram eller ett af hvarje ministerkandidat på förband skedt offentliggörande af hans statsmann2principer; och vi tro denna nytta ligga för hvar och en i öppen dag. Men vi sluta med den anmärkningen, att ett sådant program, som alltid är nyttigt, i våra dagar tillika måste vara nödvändigt. Ty det nödvändigaste af allt för regeringen är nu, att återvinna det förlorade förtroendet. Nationen litar icke nu, som förr, ölindt på embetsmanna-tillsättningar; den vill tydligt veta hvad den har att vänta och hoppas. Men ett sådant vetande,:en -åden för återknytandet a förtroende mellen regering cch folk oumgänglig säkerhet att ej bedragas på de höga funktionörer, som skola bilda en ny styrelse med verk ligt och nyttigt system, fordrar såsom nödvän. digt vilkor så beskaffade tillkännagifvanden — minislerprogrammer — som dera, hvarom v här ofvan yttrat vår mening. ER