Aftonbladet – 15 februari 1840, sida 1

Ha, (vi halva varit 1 tillfälle att derom öfvertyga oss,) fortgick Lagkommitttens arbete. Det var omöjligt att utföra delsamma på den korta tid 13509 ärs Ständer önskade; det var ej en gang klandervärdt, att det icke, under de former, som voro föreskrifne, kunde medhinnas till riksdagen 1823. Men vid den riksdagen visade sig Ständerna något otåliga öfver dröjsmålet. Tiden hade allt mer utvecklat behofvet af lagens förenklande. Massan af serskilde författningar tillvexte årligen; och än värre: Domare korpsen började ej visa den sjelfständighet och den upplysta verksamhet, som mratiouen alltmer hehöfde att påräkna, i samma mån som tydliga anledningar formärktes till administrationens osammanbang och försämring. Rikets Ständer begärde derföre hos Konungen uvidtagande af nödiga mått och steg att päskynda lagkommittåns arbeten, så att bela förslaget till ny civiloch kriminallag så tidigt måtte fullbordas, från trycket utgifvas och allmängöras, att detsamma i den ordning 47 Riksdagsordningen (2?) och 87 Reg F. bestämma, kunde i ett sammanhang komma under Ständernas pröfning vid nästa Riksdag, Det var e-; gentligen aeterandet af den förra :n, som gaf anledning, att detta af Rikets Ständer föranstaltade förslag blef ansedt, enligt Konungens skrif-, velse till Lagkommittån af den 11 Mars 1824,. böra så behandlas, att det ej waf regeringen .o-; kändt och icke profvadt eller granskadt borde. till Ständerna öfverlemnas, enär de sjelfve icke borde sakna de upplysningar och den ytterligare utveckliog förutgående diskussioner i Högsta Domstolen, och i Statsrådet otvifvelaktigt komma att framställa. Imedlertid torde detta få anses såsom rätta orsaken till slutliga dröjsmålet med denna vigtiga saks afgörande. Nya lagförslaget, pröfvadt direkt af ett Svändernas förstärkta Ut. skott, skulle sannolikt bafva blifvit af dem gil-, lad:, på de skäl här nedan skola nämnas, och om Konungen sedermera hyst betänklighet att med blott Högsta Domstolens granrsknivg genast bifalla det, är det likväl troligt, att Ständernas förnyade beslut skulle hafva upphäft en sådan betänklighet. Imedlertid lyckades det Grefve Gyllenborg, vid brottmålslagens utarbetande, få den granskande öfvervåninged alldeles bottiagen. Men ett annat hinder uppställdes. Regeringen förklarade nödigt, att kommitterade för Norrska brottmålslagens utarbetande skulle sammanträda med den Svenska. Denna åtgärd vållade brottmålslagens sena färdigblifvande. Detta blef ett godt skäl, latt ej år 1819 lemna civil-lagförslaget till Rii kets Ständer. De erhöllo först bela lagförslaget jvid 1834 års riksdag; och äfven då kunde det ej handläggas efter den autagna principen för afgörandet, emedan Högsta Domstolen icke hade granskat brottmålslagen, som genom rättegångsordningen ansågs stå i samband med civil-lagen. Konungen yttrade sig äfven vilja höra Hofrätterna deröfver; och Rikets Ständer sågo sigalltså tvingade att inskränka sin åtgärd dermed till en anhållan: aatt Lagkommitteins ledamöter, eller derest hinder för dem skulle möta, andra i skicklige personer måtte ofördröjligen förordnas att författa och i god tid innan nästa lagtima riksdag bör infalla, från trycket utgifva en sammasrdragen och lätt öfverskådlig framställving af de så väl till allmän civilsom kriminallag afgifpe förslagens plan, samt allmänna grundsatser, med hänvisning till de ilagförelaget upptague motiver, jemte uppgift och jemförelse af de väsendtligaste skiljaktigheterna emellan den nu gällande lagens stadsanden och dem, som till antagande äro föreslagne, hvarvid sådane, i 1734 års befintliga föreskrifter, som kommittåen ansett vara af ekonomisk beskaffenhet, och derföre utur förslaget ujteslutits, böra tydligt utmärkas, med förslag till stadganden härutinnan, tjenliga jemväl att, om så nödigt pröfvas, i Lagkommitttens försleg införas; äfvensom anvisning bör lemnas, hveruti i den föreslagna Criminallagen de ansvarsbestämmelser igenfinnäs, som från civil-lagförslaget äro uteslutne; så att denna framställning, under fortgången af Rikets Ständers granskningsarbete, ehvad det kommer, att å en eller flera riksdagar försiggå, må kunna tjena till ledning och rättelI se.n Denna Ständernas begäran blef i vär nuvarande regerings händer ett nytt medel att aflögs. na den nya lagens antagande, om ej Rikets Ständer vid denna Riksdag skulle visa sig nog beslutna, att göra ett jättesteg vill ordning och reda i samhållets rättsangelagenheter. Regeripgen frånträdde nemligen icke endast Ständernas anmaning, alt företrädesvis lemna arbetets utförsnde åt de med sina principer och deras kodifieringar bäst bekante gamle ledamöterne af Lagkommitteen , utan såsom bekant är, uppdrogs äfven befattningen dermed åt personer, som aldeles icke strängt bållit sig vid hvad Ständerna begärt och fullständigt utfört detta, utan inlåtit sig i en kritisk behandling af förslaget, som, då den icke grundas på ett helt system, är förvillande, och säkert kommer ait sönderrycka många vigtiga delar deraf, ifall mängden af representanter, som icke äro närmare bekante med