Aftonbladet – 13 februari 1840, sida 3

Althalderleben, beläget ungefär fem timmars väg! från Magdeburg, sarat sedermera det angränsande, sköna godset Hundisburg, af ungefår samma värde, och Bu började han äfven i landtmannanäringar utveckla samma stora vuer, som uti handelsspekulationen. Stora inrättningar anlades, efter engelska och amerikanska mönster, för att på stället föräåla Jandtmannaprodukterna; de kemiska kunskaper Natbusius, på sätt vi ofvan nämnt, sjelf förvärfvat sig, kommo honom härvid till god hjelp. Han anlade äfven vid sina egendomar ätskilliga fabriker, såsom ättiksfabrik, oljslageri, och en tegelfabrik, der snart äfven allehanda stenkärl förfärdigades och slutligen äfven en postlinsfabrik, em hvitbetsockerfabrik, en ciderfabrik, då han hunnit uppdrifva trädgårdsodlingen så långt, och ändtligen ex machinfabrik, samt skaffade genom dessa på stäliet nya näringsgrenar förtjenst ät ett ofantligt antal arbetare, som vid tvenne fabriker bestego sig till 500. Sina fabrikater uppdref han till lika godbet med engelska, och de vunno härigenom en sådan efterfrågan, både inoch utomlands, att man ofia knapp: kunde åtaga sig besiäliningarna. Denne man, hvars lifliga och verksamma snille såluada tycktes omfatta alla braneber af den menskliga konstfliten, lefde enkelt och flärdfritt, som det anstår en verksam affärsman och god medborgare. Lika, enkel, som ban, var äfven bans hustru, med hvilken han vid 48 års åider gilt sig. Främlingar emotiogos vänskapsfullt vid deras bord, utan att den alld:gliga ordningen derigenom på det ringaste stördes. Egna produkter syntes på teffeln, upplagda på fat, af egen Villverkning. Nathusii största glädje bestod i att göra nya upptäckter, nya uppfinningar, och hans hufvudsakliga sträfvande gick städse ut på, att förbättra och fullkomna sina fabrikater. Han tänkte öfveralit och sökte att i grunden lära känna hvad han företog. Hans umgänge var derföre för alla, som älskade industrie, i högsta grad lärorikt och angenämt. Välvillig mot alla, understödde han heldst fattiga och flitiga arbetare, etablerade en mängd handtverkare på sitt gods och uppmuntrade på ett eiler annat sätt allt hvad han ansåg nyttigt. Å Denne man, ovaniig för sin välviljas kraft, hvarigenom kan, trotts vidriga omständigheter ech brist på bildning i sin ungdom, uppbragt sig till en stor rikedom på så väl andliga som materiella egodelar, ett mönster för industriidkare, millionär, utan en titel (något ovanligt i Tyskland). ändade sitt rastlöst, verksama lif i kretsen af sin barn— rika, älskvärda familj 4835, i en ålder af nära 76 år.