Aftonbladet – 13 februari 1840, sida 1

An de, mad bilagor. Hr Dalman trodde att det enda ståndet, under sådane förhållanden, kunde göra, vore att lägga den kungliga skrifvelsen till handlingarne, hvilket han äfven föreslog. Hr Dalman slutade sitt anförande med tillkännegifvande, att det vore anledning till anmärkning emot Statsrådet och t. f. Statssekreteraren för ecclesiastikärenderne, i byvilken anmärkning remiss begärdes och erhölls till Kenstitutions-utskottet. Hr Sandelhjelm uppläste ett ganska långt anförande i fattigvårdsfrågan, och Friherre Sprengporlen framställde en serskild motion i detta ämne. Han utgick från nödvändigheten, att jemna fattigförsörjningsbördan emellan församlingarne, samt att inrätta arbetshus, och föreslog att mantalspenningarne inom hvarje län, utgörande för hela riket 3390,000 Rdr om året, skulle, i stället att ingå till statskassan, ställas till länets disposition, för art, under municipal-förvaltning, användas i och för fattigvården och arbetshusen. Frikerre Kremer: begärte denna motion på bordet. Friherre Cederström Jacob bestred Hr. Dalmans förslag att den Kongliga skrifvelsen i det ämne, som nu var under diskussion, skulle läggas till handlingarne. Hr von Troil Emil wodde ej heller att det gick an, utan att Riksens Stärnder borde besvara skrifvelsen. Detta svar ansåg ban dock ej behöfva gifva anledning till långa diskussioner och öfverläggningar. Det kunde helt enkelt lyda så: cRiksens Ständer hafva emottegit E.. K. M. nådiga skrifvelse med öfverlemnande at fattigvårdskommitteens betänkande och utdelat de till Ståndens disposition ställda tryckta exemplar af samma betänkande. Riksens Ständer framhärda eten Friherre Akerhjelm, G. F., upplyste att Fattigvårdskommittns förslag ehdast blifvit meddeladt Ständerna till kännedom. Regeringen hade ansett grannlagenheten fordra att i ett så vigtigt och genomgripande ämne, hvilket dessutom vore förenadt med stora svårigheter, icke gå Ständerna i förväg med någon proposition innan regeringen lärt känna deras åsigter i frågan. Friherren föreställde sig, att sedan ekonomiutskottet inkommit med sit yttrande öfver betänkande, kunde antingen Riksent Ständer sjelfve göra ett förslag, eller begära ett dys likt från den andra statsmakten, som då lärt kän na representationens tankar i ämnet. iGrefve Ane-karsvärd, som för öfrigt konformerade sig med Hr von Troil, kunde ej anrat än förundra sig öfver, att sedan Konungens rådgifvare haft 6 är på sig, för att utarbeta en proposition i detta ämne, utan att sådant blifvit verkställdt, men få höra en af dem föreslå Ständerna att på 4 månader göra hvad rådgifvarne ej medhbunnit på 6 år. Den egrannlegenhet, hvarom Friherre Åkerhjelm telat, torde måhända finna sin förklaring i de asvårigheter Friherren tillika omnämnt. Grefve Spens förenade sig med Grefye An: karsvärd. Hr Hjerla I. J. tyckte sig finna att svårigheten att komma -till slut med denna sak skulle försvinne, om någon af de i Huset närvas rande Konungens rådgifvare ville adoptera fattigvårdskommittens förslag såsom sitt, då genast en motion förefunnes, om hvars remiss till behörigt utskott man snart kunde förena sig. Ingen syntes dock hågad för denna adoption. Den Kongl. skrifvelsen med bilagor remitterades till EkonomiUtskottet: Y Härefter följde i ordningen en diskussiom om sockenstämmor och kyrkoråd, som vi spara tills i morgon, och plenum slutades med trenne wotioner som bordlades: en af Grefve Horn om en gemensam klubb för RiksStånden, i bvilken BaronHugo Hamilton instämde; en af Hr von Troil om en förändring i myntväsendet, medelst antagandoa af blott tvänne myntbenämningar: kurant motsvarande nuvarande Riksgälds, och specis samt som kopparmyntets utmyntning i tre sorter, 4 skillingar kurant, en sk. kurant och styfver eller !, sk. Anmärkningar häremot gjordes af Hr Lefren och Rosenblad. Sluteligen en motion at ganska mycken vigt af en Hr Csaderschöld, Robert (Auditör) till vinnande af något skydd emot det fullkomliga godtycke, som förmän inom krigsmakten nu ofta kunna utöfva öfver sinza underlydande. Vi skola äfven återkomma dertill. Presteståndet. Uti gårdagens plenum i Presteståndet föredrogos de kungliga propösitionerna, som derefter remitterades till vederbörliga Utskott. Den om folkundervisningen föranledde någon diskussion, i hvilken åtskillige af Ståndets ledamöter deltogo och derunder Hr Prosten Säve, som förut i detta ämne väckt motion, afgaf ett omständligare yttrande, hvatföre han betackades af Hr Professor Geijer. Hr Biskop Agardh föredrog derefter ett långt anförande om förändring i redaktionen af Ståndets protekoller, så att diskussioner öfver ett ämne skulle finnas i ett sammanhang på samma ställe. Till slut uppläste Prosten Sandberg ett anförande om förändringar i aflöningssättet ör våra domare, expeditionslösens upphörande och förvandlande till förhöjd Chart sigillate-afzift, sarat om förliknings domstolars införande. Borgareståndet. Plenum den 42 Fehruari e. m. (Vi meddela nu äfven, hvad som härvid fös retöll, en nigot utförligare berättesce, än 1 gårdagens postskriptum, jemte fortsättning f hvad då ej medhanns ) Efter justering af sista plenidagens protoko!! och åtskillige protokollsutdrag, angående favade boglut, yttrade sig Hr Talmannen, med anednivr 27 de den 5 denres väckte frågor, i afseerda på skill liga omständigheter vid Tolmanskonklaverne. Hr Talmannen hade i går vid Konklaven gifvit sin tanka tillkänna, och bean ville nu derförs radogöra. Angående första frågan, eller huruvida de Ledamöter, som af Ständet blifvit utsedde, att vara närvarande vid Konklaverne, derstädes ega någon talan, funne ban 47 Riksdagsordningen tydlig