Aftonbladet – 10 februari 1840, sida 2

lörenace, aidre grunpcskatter. Um, som Jag lormo-: dar, nämnde utskott skulle finna de skäl grundade, hvarpå detta förslag sig stödjer, vinnes derige-! Bom en fördel för den jordbrukande klassen, som utsträcker sig till de minsta bhemmansbiukare och äfven arrendatorer, så till vida de ipom sina kontrakters gällande tid åtnjuta en lindring i onera;! och denna fördel skall otvifvelsktigt blifva för massan af jordbrukare vida större än hvarje nedsätt-! ning af den direkta bevillningen på fastigheterna. Men för att göra en sådan åtgärd rättvis, i afseende till stådernas innevårare, har jag trott, att den här föreslagna nedsättningen i bevillningen å borgerliga rörelsen, skulle vara den, som hufvudsakligen motsvarade ändamålet. Denna är oemotsägligt den ojemnast fördelade andelen af ailmänra bevillningen, ech den som hårdast drabbar massen af de produktiva klasserna i städerna; då deremot fastighetsbevillningen, liksom på landet, egentligen kan anses träffa den förmögnare och på endras arbeie lefvande klassen. Då jag således ansett mig böra fästa Riksståndens uppmärksambet på behofvet af skattebördornas minskning, så väl för städerne som landet, på möjligheten att vid denna riksdag komma till åtminstone en millions förminskning, om dels deinskränkningar göras i statsutgifterna, som kunna ske utan nägot men för statsbestyrens gång och dels ändamålsenliga grunder för de extra ordinarie beskattningar och bevillningar stadgas, hvilka redan lemna så betydliga öfverskott utöfver hvad som varit påräknadt; samt på billigheten, att jorden befrias från de bördor, hvilka icke allenast äro de tyngste, utan tillika genom deras obestämda beskaffenhet och högst ojemna fördelning äro de odrägligaste och så väl för den enskildte medborgaren, som för uppbördsmän och redovisande verk besvärligast, får jag vördsamt anhålla, att Bevillningsutskottet måtte föreslå Rikets Ständer, att bifalla det af mig gjorda förslag om nedsättning af bevillningen för städernas borgerskap m. fl. På det, att likväl dessa förslag om nedsättning i så väl landets som städernas beskattning, måtte blifva försatte i det eskiljaktiga sammanbang, som gemensamma skyldigheter och rättigheter för alla samhällsklasser gör nödvändigt, har jag genom särskild motion, om hvilkens remiss till de förenade Statsoch Bevillningsutskotten jag äfven anhållit, föreslagit att en sådan öfverensstämmelses tillvägeabringande måtte ske genom de begge utskottens gemensamma behandling. 5. Då jag vågar föreslå Riksståerden, i en till Statsutskottets behandling öfverlemnad motion, att uppbhäfva den så kallede Hemmantalsoch extra ordinarie räntan ifrån och med 4241 års början, samt i en annan till bavillnivgsutskottet remitterad rnrotior, att nedsätta allmänna bevillnicgen efter 2:dra artikeln 8 8, 9, 42 och 43 lill hälften, för handlande, fabrikanter, manufakturister, bandtverkare, och samtlige borgare i städerna, samt för deras betjering och arbetare, har detta skeit, för att begsgna till ömsesidig fördel för städernas och landets innevånare, de tillgångar, som visat sig kunna påräknas genom extra bevillnipgarne; ibland bvilka i sypnerhet stora sjötullek, men äfven bränvinsbevillningen, CharteSjgillateoch Postmedlen, om dessa statsinkomster regleras efier ändamålsenliga principer, synes kunna erbjuda betydliga föröknipgar i statsinkomsten. Jeg har trott Rikets Ständer böra föredraga detta sätt att jemna bördorna, framför det, att upphäfva allmänna bevillningenps personella och fastighetsutskylder : dels derföre, att de gamla grundskatterna å landet till deras natur äro mera tryckande än bevillningen, uten att i proportion lemna statsverket samma behållning, samt inveckla, försvåra och fördyra uppbörd, redovisning och kontroll: dels derföre, att det icke lärer kunna bestridas, att ju lindringen på städernes rörelse är af vida allmännare och verksammare inflytelse på deras innevånares välstånd, än minskningen i fastigheternas bevillningsafgift. Men då jsg, för att vinna en snar och lätt utrednipg af dessa tvenne förslagers verkställighet och nytta, vågst begära deras direkta bebendling af de begge utskotten serskildt, får jag likväl anbålla om utskottens gemensamma öfverläggninpg och utredning af det sätt, bvarpå dessa motioner må kunna ställas i sådant samband, att derest Konungen skulle vägra verkställighet åt Rikets Ständers beslut armgående bemmantalsräntens upphäfvande, Ständernpes beslut angående nedsätltningen i denna del af bevillningen äfven måtte anses inställdt. Det inses lätt, att en åt städernas märingsklasser medgifven nedsättning i utskylder, upder det att jordbrukande klassen miste fortfarande bära de ofantliga bördor, hvilka icke en gång erbjuda fördelen ef vanliga hälftenbruksvilkor, på den jord han anses äga, skulle innebära en annan yttesligare kränkrving af jemlikbeten i pligtez emot sambället: och det torde derföre icke erfordra någon vidare bevisniag, att ett sådarmt samband emellan de båda föreslagna åtgärderne bör finnas. Deremot förtjenar det en särskild och grundlig undersökning, huruvida ett af konurgamakten lagdt hinder för verkställigheten af beslutet sngåerde hemmantalsräntsn, under något sken af lagenlighet skullel kumana motiveras: emedan i sådant fall, det måbända skule leda till alldeles öfverdrifaa öfverskott i statsverket, om bemmantalsränten komme att uppbäras, utan att vara för utgiftsbehofven påräknad. Jag har derföre ansett mig här böra re-! dovisa för de åsigter, som hos mig stadgadt öfver-! sygelsen om Rikets Ständers rätt att i dylika ämnen allena besluta; och jag hoppas, om dessa godkännas, att af de begge förenade utskotten kunna vänta det stöd för min frarnställning, som skal sätta beslutetg lagenlighet utom all tvifvel. Det är ifrån lydelsen af 88.39 och 60 i Reg. Formen, som, besynnerligt nog, tvenne al!deles motsatta opinioner, söka att bämta skälen: den cma, för HKonungamaktens rättighet att hindra all ändring i Statsverkets såkallade wordinarie irkomsters, hvilken skulle åsyfta deras förminskarde; den andra för Rikets Ständers obehindrade rättighet att förordna om skattemedlen, på hvad sätt dem synes förenligast med Rikets sanna nytta. För att kunna göra sig ett klart begrepp om dessa SS;s mening, är det nödigt besinna, att de