Aftonbladet – 7 februari 1840, sida 1

års ålder medelst inträde i Justitierevisionsexpeditionen, der ban hastigt avancerade och redan vid 49 år ofta fick föra protokollet i Rådet och inför Konungen. Efter åtskilliga tjerstebefattnirgar på denna bana uppsteg han år 4794, vid 36 års ålder, till Statssekreterare vid. Iorikes Civilexpeditionen, hvarmed kort derefter förenades både Handelsoch Finanssamt Ecklesiastik-ärenderna, och allt ifrån derna tid, så väl under förmyndare-regeringen som under f. d. Koaung Gustaf Adolfs och regimen efter 4809, då revolutionsmännen begingo det misstaget, bland minga andra, att ej blott bibehålla, utan äfven låta bonom ingå såsom Statsråd, har han varit en af de verksammaste männen på samhällets höjder. Hens efterträdare Grefve Trolle Wichtmeister är redan en äldre man. Det är nemligen 24 eller 23 år sedan han tog afsked från Justitiekanslersbefattningen, som han emottog år 4809. Han har ifrån den tiden nästan helt och hållet såsom dilettant egnat sin lediga tid åt naturvetenskapernpas och förnämligast kemiens stuliur, och i detta hänseende gjort flere forsknivgar och bekantskap med Europas förnämsta vetenskapsmän under flere utländska resor. Det är således all anledning, att han endast transitoriskt emottagit Justitie-ministersplatsen, för att gå Konungens önskan till mötes. Han är för öfrigt till sin ekonomiska ställning en man, fullkomligt oberoende af platsen. Eans uppfostran och vanor äro visserligen aristokratiska, men han har npaxnet för sig af en fullkomligt rättsk:ff.ns men, mäktig af känslan för det höga kallet att vara ställd i spetsen för ena nrations legskipning, och som skall bemöda sig, att gerom rättvisa osh fullkomligt oväldiga grundsatser för befordringar, upphöja domsremaktens anseende och aktning hos det allmänna och smånirgom återställa den i de fall, der den på sednare tider kan hofva lidit någon afbräck. Det torde då också kunna anses gifvet, att han innan offertens antagande gjort sådana vilkor, — serdeles i afseende på Justitie-kanslersplatsen — som kunna blifva af tillfredsstöllande beskaffenhet för det allmänna; och under denna synpunkt betrakte vi bans utnämniag såsom en koncession, för hvilken nationen har skäl att vara erkänsam mot Konungen. Baron Staöl von Holsleins utnämning i Herr Lindecreutzs ställe är likaledes en åtgärd, som tyekes vunnit opinionens bifall: Hvad gårdagens berättelse om Konungens samtlige rådgifvare beträffar, så går i dag den versionen, att de verkligen gifvit in sina afskedsansökningar, men att alla skola qvarstanna, till dess förslagen till införande af ministerstyrelse, medelst afgörande af de sedan sista Rikdag på bordet hvilande grundlags!örändringarna hinna antagas. —J—LE—