Aftonbladet – 6 februari 1840, sida 2

UTLÄNDSK LITTERATUR. Politik för Folket, af F. Eamennais. Uader denna titel uikom för någon tid: sedan i Paris 4:e upplagan af en samlivg artiklar, derma den berömde Författaren skrifvit för bladet Le Monde, och hvaruti ban afbhandlat ämnen, som utgjert och ännu utgöra dsgens frågor i Frankrike oeh till er stor del äfven i andra europeiska stater. Det nyaste i denna samling är företalet, som skrefs vid mediet af förlidet år, och kan betraktas såsom en. sammanfattning ef Författarens åsigter, rörande dens närvarande ställningen i Frankrike och den hufvudfråga, af hvars lösning detta lands framtid beror. Denma ställving och denna hufvudfråga ega hvar för sig myeken likhet med ställningen i Sverge och dep hufvudfråga, ur hvars lösning vår framtid måste utveekla sig. GCikesom i Frankrike, hafva vi här i Sverge tvenne olika styrelsesystemer, det tänkta, ilag stadgade, och det praktiserade eller af regeringen oaptagna. Det förra, bär, liksom i Frankrike, genom en revolution utgånget från folket, förutsätter, att högsta mekten är hos folket, och att regeringem bör styra så, som folket vill; det sednare, utgånget från vissa personers kärlek till de missbruk, revolutionen ville afskaffa, synes antaga, att regeringspersonalen utgör en egen, eller tydligare sagdt, serskild och högre makt, som står öfver folkets, och kan befsalla folket så, som eröfraren befaller en kufvad nation. Från denna strid mellan det, som bör vara och. det, som är, hafva här, liksom i Frankrike, beständiga inkonseqvenser och förvändheter uppstått i åtgärderna, en beständig oro i sinnena; ingenting är eller varder så, som det bör vara. Folket å sin sida kan än mindre efter, än före revolutiomen begripa, att några individer i hufvudsteden — hvilka af folket fått medel i händerna, att utföra dess beslut, oeh dertill blitvit begifvede med utmärkelser och all annan jordisk herrlighet, för att hålla folket desto kärare och betrakta dess intresse såsom sitt egat, kunnat blifva folkets eller rikets herrar och ega främroande intressen att bevaka; och ju mer massan tänker derpå, dess mer finner den sig stött och förargad. Regeringen åter saknar hvad hor, för att alltid handla efter egen vilja, nödvändigt borde ega, en fast punkt utom landet, hvarifrån hon kunde röra det med häftyget af sin vilja, liksom Arkimedes avtog, att han från en fest punkt utom jorden skulle förmå lyfta henne. Men olyckligtvis kunna våra herrar icke, sisom de romerske prokonsulerne inkalla främmande legioner, hvarje gång krafien af deras egen vilja sättes i fråga; de bafva ej annan kraft, än den de kunna herata sf de medel, som till landets bästa blifvit anförtrodda i deras bänder, ej annat stöd, än de kunna taga i landets vexlsnde aställningar och förhbållanden,, Derifrån det oupphörliga vacklande mellan den sjelftagna allenatyrelsens stråt och den konstitutionella vägen mellan absolutismens stora och stolta ord och popularitetsjägeriats fraser, mellan åtgärder att inkräkta på folkets makt och åtgärder att smickra det. De I medel, folket förlinat, vare sig i penningar a. ler i makten. att stifta; skipa eller verkställ: lag, måste då användas på två bill, nämliger först till att utvidga och befösta den gamla abso lutismen och allanastyrelsen, och sedan till at hålla folket vid godt med; och då dessa medel a fullkomligt räcka till för båda ändamilen, skal nödvändigt halfhet och mattlet blifva den rå