Aftonbladet – 24 januari 1840, sida 2

i serdelea liflighet genom den mangd ångfertyg, som besöka slla delar af riket, kan der2f med säkerhet slutas, att inrikes sjöfarts:örelsen i Sverige nu är större är den var år 4815. Då, osktadt de lättnader, som blifvit beredde Svenska sjöfarten, antalet af fartyg i S:ockho!m och Götheborg, efter hvad ofvanföre år utred:, under sednare decennierne bögst betydligen afisgit, loch i de öfriga stapelstäderna icke vunnit den tillväxt, som under 24 års oafbrutet f.edslugn varit att hoppas, anse kommittersde att, utom ofvan uppgifna å Stockholms och Götbeborgs sjöfartsrörelse serskildt inverkande orssker, and:a och vigtigare finnes, som i långliga tider motverkat oca äsnu motverka Sveriges sjöfartsrörelse i det beia. Sverige, omgifvet på trenne sidor af haf, med många och säkra hamnar, har ett för sjöfart serdetes tjenligt läge. Dessa vidsträckta skärgårdar lemma kringboende innevånare tillfälle att sysselsätta sig med fiske och att från ungdomen vänja sig vid bafvet, hvarigerom större tillgång än i flera aadra länder finnes på dugligt sjöfolk. Inom sig äger Sverige de hufvudsakligaste artiklar, sem äro beköflige för skepps byggnad och utrustning; bvartill kommer, att dagspenningen för arbetare i Sverige i allmänhet är mindre hög än i flare andra länder. Med dessa för sjöfartrörelsen vigtiga förmåner hade man ägt skäl att vänta, unger en tid då sjöfarten i flera andra låndes höget betydligen tilltagit, i följd af det vida större varubyte nationerne emellan, som folkmängden och produktionen tillväxt i förening med utsträckta lefnadsbehot påkallat, och för hvilket varubyte erfordras et: långt större antal fartyg nu än förr, at Svenska sjöfarten bordt framför de flesta el rikets näringsgrenar hafva vunnit förkofran och tilivext. Att deita likväl ej inträffat, utan tvertom rikets hawvdelsflotita i mer än ett halft århundrade varit så god: som stationär, härrör otvifvelaktigt från flere oOrszher, 6om nedanför närmare skola uppgifvas. Dä vid början af den så kallade frihetstiden efter Konung Carl XII:s år 4748 inträffede död, rikets materiella krafier i följd af föregåsgna olyckliga krig, voro betydiigen mediagzra, trodde man att välståndet i landet snaras: skulle åter komma genom umbärandet af utiäsdska varor och befrämjande at handel och konsiflit innom riket, I byilket man, med godkännande af den tidens åsigter i ekonomiska ämnen, ansåg fortast och szkrast skola vinnas, dels genom förbud emot öfverflöd, dels ock derigenom, att ingem annan fick idka bandel och bendtverk, än den som derå lärt och tjent i föreskrifvea ordning och styrkt sin skicklighet avt för egen räkning utöffa handiverk eller ärilfva handel, i hvilket afseends ena allmän skråordning år 4720 och et allmänt handels egtexwente år 4734 utfärdades, dels ock genom upplifvared af det, till förment förmån för städersa, från längre tid tillbska gällande förbud att idka hasdel på latdsbyggden, grundadt på en ermsslisn stadimennaoch lsndiumannarörelse uppgjord gränsssilned, drifven ända till den ytterlighet, att varor på ländet ej fingo af den ena landimannen säljss till dem eandra, utan borde föras till städernas torg och derstädes handel derom slutas, ech att Allmogen i de flesta provinser ej medgafs att i andra ån odäckade öppna båtar föra sina varor sjövägen till ssäderna, deis och slutligen genom förbud ej altevast att införa största delen ef utländska manufakturvaror, utan ock att utföra Svenska råämnen. Att detta prohibitiv-system, som, eemärkningsrärdt nog, egenteligen hylledes under den så kallade frihetstidea och sedermera ej blfvit hufvudsakligen föräpdradt, utan erdast i vissa fall modificradt, icka verket hvad man dermed åsyftat, derom kan hvar och en öfvertyga sig, som anställer erdest en flyktig jemförelse mellap konstskicklighetens och näringarnes tillstånd i allmärhet samt hendelsrörelsens bflighet i Sverige och i de länder, der mar, med lemnad uppmärksambet åt den nationella statsbusbållningens enkla och sunda läror, så väl återgifvit åt den enskilde den, på grund sf mindre välbetänkta theorier honom beröfvade mnaturiga rattigheten, att, utan hinder af tvångslagar egna sin omtanka, sina krafter och kapitaler till nyttig verksamhet i hvilket lofligt företag eller hvilken näringsgren har för sig fisner lämpligast och säåkres! ledande till bergring och utkomst, som ock hunnit inse, ett det mången gång är vida förmånligare för ett land att hemta vissa veror utifrån, än stt genom konstlade medel söka tillverka dem innom landet. Dessa läror hafva likväl endest lingsamt blifcit tillämpade vid rikets ekonomiska lagstiftving, åledes förekommer att, ehuru allmänt erkävets, att den af Konung Gustaf Il åt hvar och en medgifna rättighet art idka handel med spanmäl varit af stort och wvigtigt ieflytande på Sveriges jer dbruk, men, det oaktadt, ej vögat försöket att utsträcka denra bandelsfiinet till någon arnar vare. Det må icke heller lemnas ocnmärkt att, liksom fabiirs och handtverks-inptresset här i riket motarbetat arv j uvvidgnicg af rättigheter att införa utländska varor, städernes borgerskap i allmänket vid den era riksi degen eliter den ardia sökte lägga birder i vägen för bandelsoch näringsfriheten innom riket; och hafva för icke längre tid tillbaka, än tvänne år, I bergerskopets femtio äldste i rikets bufvudsted, uti afgilve armärkningar vid ett af Kongl Kommerce-kollegium uterbetsdt förslag, rörande en utvicgad barvdelsoch märingsfrihet, ansett sig icke kurna nog mörkt afmåla följderna af en såden frihet såsom efter deras tarvka ledande till allmän oreda j och tillväxt af fattigpersonalen, ehuru det ej bordt undfalla dem, att i de stater, ger handelsoch näI ringsfrihet finnes, mationel-rikedomen och välstånI det på ett förvånande sätt urder fredstillstindet i i Europa ökat sig) äfvensom ett fribeten att i Sverige inrätta fabriker ej inlockat flere art cerom gå (i författning, än som deraf kunnat hem:a bergrirg — ett förbållande, som alltid kommer att öga rum linem hvilken päringegren som helat. l Under det att sådana åsigter, som de nu anförda, gjort sig gällande och de äldre derpå fsrundaI de restriktiva författningarae ej blifvit tufsudsakligen ändrade, bafva i Sverige å:tadkemna tillverkningar hvarken förbättrats eller ökats i den mån som under andra förhållanden säkerligen skueue inträffat, hvarföre såsom exempel ken enföras Sveriges, näst jordbruket, förrämsta näringsgren, jern