Aftonbladet – 23 januari 1840, sida 2

oviija, elier på annans uppmaning, kanske, för att beröfva en redlig man dess heder och anseende, företager sig en sådan handling, hvarvid denne oskyldigt får utstå chikanen af att se sitt bus underkastadt enahanda undersökning, som vore det ett tillhåll för tjufvar och röfvare? Några böter, ifrån 20 R:dr Banko till 309, ja, i vissa fall, blott ifrån 10 till 100. Mot ett sådant obetydligt ansvar lemnas medborgares hus och hem till pris åt beslagsgirigheten, och ofta måhända hans person, under masken af tjenstenit, till personliga fienders förföljelse. Också har Regeringen ganska väl insett, hvilka följder dylika förderfliga rättigheters meddelande åt beslagaren skulle medföra. Flera SS af förordningen upptagas af föreskrifier om biträden afautoriteter, af vakt och militär, och svåra straff, höga böter, fängelse på fästning, m. m., sådant sparas ej för den eller dem, som våga, kanske ofta på temligen grundade anledningar, att behandla en dylik framrusande beslagare eller smygande undersökare. såsom stadd i obekant och olofligt ärende. Med ett ord: hela detta ullbehör utvisar det samhällsvidriga och förkastliga af ett beskattnings-system, som erfordrar för sina kontroller att uppkaulla den ena medborgaren till lömsk verksamhet emot den andra och lemnar den enas lugn och borgerliga ära ti!l pris åt den sig med ,nit i tjenstenn alltid lätt undskyllande tullbetjenten och be-lagsförsökaren, och det tyckes tillika vittna om ringa afseende hos Reg., på nationens, under alla vidrigheterna af dessa onaturliga upptåg, genom dess representanter framställda billiga onskningar, att åtminstone personliga säkerheten samt busoch hemfriden icke måtte störas i hela landet, för några tusende riksdalers högre inkomst i tullen: de der lätt kunna användas till sinecurer och onödiga befattningar, distriktchefer utan distrikter, rese-adiutanter som aldrig resa, eller åtminstone resa utan att dermed göra nytta, 0. 5. V. Och nu några ord om Tullstaten, samt om Reg:s åtgöranden för att bevaka nationens fördel genom tull systemets bringande till enkelhet och minskade kostnader, för att kunna i proportion inbringa ökade behållningar åt Pubet. ledan för mera än 20 år sedan — vi kunna ej så noga utsätta tiden, ty åtgärden torde ej vara offentliggjord, men vi känna att den blifvit vidtegen — urpgjordes en öfversigt af tullbevaknpiogens kosnader och inträder vid hvarje tullstation, och resultaterna deraf. Pet befanns då, att största delen af Stationerna icke endast kostade mer, än de afgifter, som der inflöto, uten att det fanns stationer, der kostnaden var tjugudubbel — ja, vi tro för en eller annan mindre stepelstad ännu orimligare, i jemförelse med uppbörden. Vi fråga, om ej under sådana förhållanden det hade varit skäl att uppfatta hela tullbevakningsfrågan på ett annat sätt än som skett; att söka, emot beviljandet af några andra förmoner, med Ständernas medverkan, förmå en cel alldeles misslyckade stapelstäder alt eftergilfva stapelrätten; att införa ett kustbevaknings-system, som endast åsyftande hindrandet af obehöriga lossningar, kunde vera lätt utfördt utan stora kostnader; att upphäfva all annan bevakning, än den egentliga sjötulls-bevakningen; alt minska dennas hetjening, men löna densamma på ett sådant sätt, att dess verksamhet och redhghet kunde påraknes; att slutligen genom låga tullafgifter tillintetgöra lurendsejeriet, icke såsom kunde med ett trollslag en bel lurendrejande del af kustbefolkningen biingas ifrån sin ärfda och enda hnfvudnäring, men så, att man genom tjucu års tålmodig uthållning med ett klokt, på låga, mycket låga afgifter grundadt system, tvinga dessa, till stor del genom la force des choses bildade lagbrytarefami!jers yngre ledamöter, att öfvergå till andra sysselsättningar och närande yrken, MNånne icke sådant hade varit rättare, än att äflas med förbudssystemet, under det att det förbudna finnes ofverallt i landet, ja, å!minstone för längre tid sedan, om man får tro åtslalliga offintligt gjorda uppgifter, varit synligt på ställen der man minst kunnat förmoda, (se doktor Stenbammars epförande i presteståndet 18238); än att laborera med så höga tullsfgifter, att utläpningen kunnpat anordna införseln på det ätt, alt varan emot 10 till 12 proc. förhöjning lefvererats kosnadsfritt midt in uti landet. Och år det väl något annat, än ett sädsrt klokore system, som Fukets Ständer år 1523 yrkade, men regeringen lemnade ut:n uppmärksamhet. — Begärde de icke, att införseln skulle efterhend riktas till de färre stapelstäder, som lemnat betydlig tulloppbörd? begärde de icke, att alla varor skulle få införas emot tull; att denna tull skulle blifva låg och genom regeringens egen försorg afpassad efter ändamålet? föreställde de ej regeringen, hvad som ifven visat sig, i samma mån denna nedsatt aftiften för en och annan artikel i tulltaxan, ett snart en ökning i inkomst skulle blifva redsättuingens resultat, och kan det väl försvaras, att om ock TI oss KnrinciDP apPgående värderingcarna var före