Aftonbladet – 22 januari 1840, sida 4

BLANDADRD ÄMNEN. — Konung Fredrik Vi paradsång. Te Kuegliga liket har sedan den 49 December varit utställdt tili allmänhetens beskådande. Förr har man vid dylika tillfällen på vissa timmar tillätit sågra om sender inträda; nu deremot inbjuder man den ena klassen eiler korporativnen efier den and:a att på vissa tider infiana sig i Amalienborg, och blott på några bestämda dagar är tillträdet öppet för allmänheten; mes då är tilloppet, trots vädret och gatsmutsen, gränslöst och trängslen på Amalien gatan förfärlig. Genom en af slottets sidoportar kommer man oppför den svartklädda trappan till en rad med svart kläde dexorerade rum, och gesom en mangd vakter, lakeyer och pager i sorgkläder, en andlös, vördnadsfull, endäktig menniskomassa, tränger man sig ändtligen fram till riddarsalen, hvilken upplyses af bundradetals vaxljus i sorgflorsbehängda silfyerkeridoner. Midt i rummet på en uppphöjning af tre trappsteg, betäckta med ett svart sammettåcke, hvilar på na sex fot hög paradbädd af hvita atlasdynor med gu!dfransar ach tofsar Konungens lik, i spansk kröningsdrägt af guldstickadt hvitt sidgatyg, i kröningsmantel af rödt sammet, med gyllene kronor, och elefanterordens kedja em halsen. Vid hufvudet ligga på en saburett riksregaierna, på begge sidor ligga på ta buretten de otaliga ordensdekorawuionsr som den aflidne Konuogen burit i lifstiden, och vid fötterna den svearta kommandostafyen. En elefanteriiddare, en sturkors af Dannebrogen, två hofmarskalke; jemte kammarherrar, kammarjunkare och oflicerare bilda en hedersvakt och stå omkring liket o rörliga som statyer. En porträttmålare Bärentsen sar blifvit updragen att afmåla denna izmponerande bild af cärans, magtens och storhetens fåänglighet. Oehtouchläger har författat orden till:vänne bymner, för universitetet och koralen i domkyrkan, och Andersen har skrifvit en för studentföre ningen. Den aflidne Konungen skall begrafvas I Christian V:s kapell, och inan tror att Thorvaldsen kommer att utföra monumentet öfver honom. — En sömngångare, kock. Ui St. Om.r, i Frankrike hade en af innevånarne bjudit en del af sina bekanta till middag juldagea. Natten till julafton uppvaknade hans hustru, och fann till sin förvåning, all hon låg ensam i sängen och attrummet der hennes kära man brukade ligga var tomt. Hon blef orolig, steg opp och började genomsöke buse. samt fana honom slutligen till sin stora försåniog i köket, helt och hållet förvsndlsd till kock, med förkläde för s:g och sysselsatt med hvarjehanda köksoperationer, oaktadt han befann sig i sofvande tillstånd. Ilan bade gjo:t opp eld i spisel och ugnar. En läcker lukt spridda sig fån en salkon på spettet; en sås, som i parentes sagt skulle retat aptiten på sjelfva Minerva, sjöd i kaswullen, ru iovrädde den sofvande köxsmästaren i salen, bredde en duk på bordet och bar derpå ir soppan. Frun tyckte det vara tid att uppväcka sio man, hvilket hon gjorde med varsamhet.