Aftonbladet – 22 januari 1840, sida 4

holmen, och hafva nämnde flyktingar, hvilkas fö. etag underlättats af isläggningen, ännu icke blifvit ertappade. (Cariskrona Weckoblad). Uddeval!a den 47 Januari. Ett fri-spektakel af egen art ägde rum nära invid staden den 42 tennes på morgonen. Vid brädden af en djup däld i utmarken vid Landeriet Annegretheberg såg man edan tidigt på morgonen en mångdubbel spetsgård af menniskor, som med hvarje mioaut öxades, så att massan, efter någsn timma, säkert u:gjorde några huadrade personer, af hvilka de, som sett nog och togo afträde, jemt ersattes al nya åskådare frin alla väderstreck; men synnerligast från staden. Allt aflopp dock lungt och fredligt och inga demagogiska iörelser förspordes. Om ea eller annan militär fanns bland hopen, så var han obeväpnad och endast en fredlig och sulla åskådare; ehuru den fribyiare, som här räkat i klämman och som nu utgjorde föremålet för allas nyfizna blickar, hela sid lifstid igenom sträfvat och bemödat sig at skada ortens allmoge. Läsaren förmodar säkerligen,iefter denna ingress, alt en exekution var å färde? så förhöll det sig ock; men det var ingen vigtig statsfånge som här var utförd gå afrättsplatsen: en bundplågare var det dock för hvars roflystnad nu skule -änas en grävs — en stor kraftfull varg, ett ståtligt djur, som en hvit anka med sitt oskyldiga suaitrande hade lockat att störta sig i en på stället anlagd grop, fem alnar djup, och dessutom kring bräddarne vederbörligen försedd med spanska ryttare, så alt ingen utväg till flykt var möjlig. Dean här fångade vargen var, ehuru icke mycket gammal, likväl ett af de största exemplar; hau höll neml!. från nässpetsen till svansroten nära 11 qrvarter, och voro öfriga dimensioner i propo:uon. vilka hiskliga ansträngningar ban användt i sin förtviflade be.ägenhet, utvisade den i iwidten af gropen stående stock, på hvilken ankan fästet; denas var nemligen sargad och söndersliten samt på midten tili mer än , afgnagd. Ekburu wött ock utmaitadt djuret var, bragtes det likväl, vid ijuget af en viol, som en af åsktådarne medhade, åter på venaen och började på nytt sin fåfänga dans upj efisr gropens väggar. — Omsider skreds till exe: autionen, som vanligen sker på det vis, att djuret medelst en snara, som fästes vid ändan af en siång upphissas till gropens brädd, der dot dödas, me doiat slag af en yxa i hufvudet. Snaran lät va: ger utan mo:säad iofö as öfver öronen, men upphissningen lyckades första gången ej bättre, än a: t har fick tillfålie få repet i munnen, hvilket alltså p aalfva vägen afbets. Gropens ägare fann dock e fir godt at: följa den Vällofl. Magistratens i Mar strand exempel, hvilken, då år 4830 en delingven tens namne, eller en errestant, vid namn Uifspa: e, skul:e hängas för sedelförfalskning, snaran bras uppsköt exekutionen och ingick med unde: idåni förfiågan, hvad nu vore att göra; utan anställde på eget ansvar, ett nytt försöx, som aflopp efis önskan. (Bohus L. T.)