Aftonbladet – 17 januari 1840, sida 3

amleby köping för någon tid sedan; men uti stergöthland satte en nitisk fiskal cm gräns för bans plundringar. Kan hasardspel utrotas ! landsorterne, så bör detta iete vara omöjligt 1 hufvudstaden, ty hindren förhålla sig vanligtvis relatift till botemedlen; och skulle rot förmodan det icke vara ordningsmakten möjligt, att härutinnan kunna tillvägabringa något önskadt resultat, så bör denna makt öppet och ärligt låta allmänheten veta de motverkande hindren och sättet till deras besegrande, och med det stöd, som alltid är att påräkna från detta håll, blir utgånger icke oviss. Det mäörkbga inflytande periodiska pressen utöfvat de sednare åren på samhällets angelägenheter till nyttiga reformers åstadkommande och inrotade lasters qväfvande, låter fosterlandsvännen boppos att ledarne af denna kraftfulla organ icke underlåta att med den värma och nit, som sakens vigt fordrar, angripa det ondg, och att de således ville uppmuntra ordningsmakten till ett noggrannt iakitagande af dess pligter, äfven i detta hänseende. I alla händelser har man ansett nödigt, att nu vidröra ämnet, i en period, då bland de hit anländande riksdagsmännen finnas många, som ej känna bufvudstaden och de snarer, som der läggas för deras kassor, samt i den ledighet de hafva om aftnarne och i ledsnaden att vara skilde från sina familjer möjligen kunde lättare låta förleda sig att deltaga i ett ruinerande tidsfördrif, som de i sin hemort och under vanliga omständigheter skulle afsky. En allmän öfverenskommelse, att icke under Riksdagen deltaga i något slags spel skulle, till förekommande häraf, visst vara det nyttigaste, men man tillmäter sig icke anspråk att föreslå något sådant åt upplyste män, som väl endast behöfva varnas mot faran, för att undfly henne. — Dagligt Allehanda har, i anledning af den i förrgår i vårt blad refererade rättegång emellan torparen Petterson och en Lotterikollektör, Kryddkramhandlaren Hultgren, rörande en utgifven vinnande lottsedel, på hvilken Petterson blifvit bedragen, gjort den i sig sjelf ganska välgrundade anmärkningen, att om Pettersson blott vändt sig till NummerlotteriDirektionen, så hade det ofelbart varit dennas intresse att inlösa den af dess ombud utskrifna sedeln och sedan söka sin regress hos den sednare. Dagl. Alleb, anser till och med, att Direktionen ännu borde göra det, så fort den fått del af Petterssons klagan. Detta är godt och väl, men vi vore nästan frestase hemställa, om man ej bör föredraga att det icke sker, och öfver hufvud allt, som kan diskreditera en så skamlig statsinrättning. — Uti berättelsen för ett par dagar sedan, om en rättegång vid stadens KämnersRätt melisn en Dalkarl och en Dalkulla, angående oqvädinsord och örfilar, inflöt af misstag, att krakelet hade inträffet på gatan. Det skedde i ett bondqvarter, hvilket härmed rättas.