Aftonbladet – 17 januari 1840, sida 3

BARKEN SRS EE (Insändt.) OM SPELEUSEN I BUFVUDSTADEN. Tidningarne hafva rastlöst och vidlyfuigt sysselsatt sig med beskrifningen om de djerfva stölder och rån, för hvilka hufvudstaden med dess omgifningar en längre tid varit blottställd, och detta har kankända icke obetydligt bidragit, att egga säkerhetspolisen till ett noggrannare iakttagande af dess pligter. Någre af dess tjenstermän hafva till och med drifvit sitt nit så långt, att de derföre ådragit sig menliga följder. Men här gifves ett annat ondt, från hvars sköte dessa brott understundom utgå -— ett ondt, som, om det för alimänna säkerheten icke medförer lika menliga följder, som nämnde brott, verkar likväl så mycket ofördelaktigare på sederna och välståndet. Jag menar spelraseriet. Att beskrifva allt det omda, denna last medförer, skulle föra mig alltför vida utom de för denna uppsats utstakade gränser, men Jag har trott mig icke stillatigande böra förbigå de allmännaste verkningarne häraf, Här finnas vissa spelhus, för hvilkas värdar ingenting synes heligt, utom penningar. Deras valspråk är: clogen bror i spel, endast penningar talap. On deras olyckliga passion endast störtade jem sjelfva i förderfvet, så förtjenade de någon gång medlidande; men de draga så många andra med sig i olyckan, hvartill enda motivet