Aftonbladet – 14 januari 1840, sida 2

tionsbestyret imedlertid at Faktoren på trykkeriet, Isom säkert kommer att besörja detsamma vida bättre och åtminstone så, att inga tankeutsväfningar, af det vansinniga slaget, biifva uti bladet Bynliga.n aBrinna då vrede och hat så grymt i him. meiska hjertan! SU Rörelse och stillastående. (Ur Skara tidning.) Uten tvifvel bör man både röra sig och hålla sig stilla här i verlden. Men att rätt passa sin tid, deri ligger knuten. Rörelsens vänner hafva en klingande lösen. Det heier: reform! Och att mycket fianes att reformera ibland oss, ho kan bestriga det? Men tålamed är också goat. Tidens mångfaldiga försök hafva ökat vår erfarenhet. Vi inse nu, att man i grund bör känna både det gamla, som man vill storta och det nya, som man vill införa. Vi hafva lärt att ej genast låta hänföra oss äfven af de mest blänkande ideer, och att man vid förändringar måste se sig väl före Vi förakta den lättsinnige projektmakaren, som ej gjort sig nog reda för sina projekter, och vi ogilla bestämdt en röreise, som j vet hvad den vill. Ty när reformlusten träffar en lättfärdig, så är det ofta mer elt obestämdt begär efter förändi:ing, än en klart insedd förbättring, som drifver honom. aDet rådet, att den, som vill reformera i det allmänna, bör börja med att reformera sig sjelf, kan icke nog behjertas af hvar och en, som vill verka något i stort. Ty endast så kan man verka med vissxet och vänta välsignelse. Hvilka inre strider hade icke Luther kämpat, innan ban upps og sina theser? hvilken meaniska var icke Wilberiforce, innan han började föra menskligbetens talan till slafhandelss upphäfvande? Om vär Anders Danielssom hade egt desse mänsicke bildning och snille, utan blott deras moraliska underlag, — hviiket oberäkneligt inflytande skulle han icke utöfvat, fastän ej på menskligheten, såsom desse, dock på hela Svenska nationen?, aOkunniga, lättsinniga och sedelösa personers inblandande i reformfrågor har ofta den verkan, att mängen hederligt tänkande man dreger sig tillbaka och blifver conservativ. Ty vi finna i dessas leder många, för hviika vi måste hyfa största aktning. I viss mening måste också hvarje vältänkande vara conservativ. Det vore olyckligt, om ej något skuile finnas, som förtjente upprätthållas och förvaras. Olycklig då den, som ej tål något slags stillaståande! Hvilket elände skuile icke ewt standigt owbyte af statsformer åstadkomma? Skall icke hvarje plantering först bära sin frukt, innan man dömmer den till omsättning? Skall man icke gagna det nybyggda huset, itnan man nedrifver det? — Imellertid tycka vi oss hafva märkt, att mången kederlig mar allt för mycket vidhänger det gamla och nästan befäster sig mot allt innytande af den nya tiden. Gör han häruti rätt? Vi tvifla. Han vill måhända icke komma i dällgt sällskap. Men hvarföre icke låta saken tala? År det ofta svårt att skilja sak från person, så fatte då de goda dem goda saken, och låte den icke vara hemfallen åt sakförare, som, genom sättet att föra den, göra sjelfva saken misstänkt. Om några af oädla motiver sätta sig emot nödiga förbättringar, så hafva vi intet ord för dem. Men om några af beqvämlighet, för att ej störa sitt ugn o. 8. v. icke vilja tega sitt perti; så måtte en ay Soion för dem stita lagar!, —Ä — —t— Red. har blivi animodad intaga följande i letta blad: Vid en utur Bondeståndet vald riksdagsmans afesa till nu instundande riksdag aflemnades till boom nedanstående önskningar eller iastruktion af kommittenterne genom ombud från häradet: 4:0 Thronens omgifvande af män med Svenskt jerta, med kännedom af fäderneslandets tarf och ned förmåga att genomdrifva och stadga nyttiga eformer; dessa män må tagas utur hvilken samällsklass som heldst. 2:o Kommunalinrättningar, sådane som grannriet kommit i besittning af, med möjligen någon Örändring passande för Sverige, och deribiand nrättandet af förlikningsdormmstolar, med en ovilkorg skyldighet för alla parter, undanrtagandes brottväls, att innan saken får anhäsgiggöras vid Häadsrätt, förete bevis att de förevarit vid Förlikingskommitten, äfvensom att de förlikningar, som fslutas, äga exekutiv kraft, utan all annan domerejakts åtgärd. 3:o Inga nya anslag beviljas. Till folkskolor och Adant, som anses högst nödvändigt, kan tagas af fversketten, med vilkor att represeutanterne utse yresmännen till deras användande. 4:0 Yrka vi ind:agningsmaktens upphörande, vartill sednare tiders åtgärder å styrels2personaas sida gifva oss stor anledning. . 5:o Afskaffandet af den en längre tid brukliga jethoden att förordna om embetsmän tills vidare. uru många embetsmän finnas, som kunna existeutom lönen, som åtföljer tjensten, och huru vän, att en sådan embetsman ej förr uppoffrar sina triotiska tänkesätt, än att se sig och familj ur n stöd. 6:0 Bort med alla enskilda förmåner, som intet!l3 OP AH mm me å öppna för allt folket. oe 7:o Betydliga besparingar å den omättliga tredje ja fyudtiteln kunna göras. Jk Slutligen måtte den som styrer nationers ö-) n bistå Tit. i utvecklingen af en odalmannakraft, m tiden och fäderneslandets förlägenhet så högt2! yrka, — och med sin allvishet leda Tit:s bemö-lbi nden till ett gynnsamt och välsignande resultat st fosterlandet. och dess framtid. di