talang och ogeadomlig sympati i känslan och dess uttryck, äfven i tonornas rike är ett väsendtligt vilkor för barmani aller godt förstånd i detta ords renaste bemärkeise, då är visserligen Hr Bochsa och Mad. Bishop ett konstnärs-par, hvars lite vi aldrig tillförene hört.n Hr Bocnsa skall för öfrigt, sisom man hört från ställen der de förut vistats, vara en man, som för sin person förstår gifva sig behöriga anspråk. Samta! på en Assemblåe. Hvad Herr Löitnanten är lik sin salig mor! Såg ni heane? Ånej, mea man kan väl ändå veta, hur en garmal käring ska!l se ut. Tidn. för Fahlu L. o. St.) — Häromdagen kom en honde till Roslagstullen, höll med lasset, oca hviskade sakta i örat på basökarn, att han hade hafra; denne drog inisstanka, och skrek: cHar du inte annat än hafra?, — uTst! för Guds skull, kära herr. publikaa!, bviskade bonden ånyo. Besökaren, ännu mer misstänkande, stack sin lans 1 lasset och frågade, ahvarföre hviskar du?, — aJo, svarade bonden, on: hästarna få böra att det är hafra på lasset, så vilja de ej gå in i staden, ty det är all mio bafra.n